• Anonym (ledsen syrra)

    Trivs inte på jobbet...*ledsen

    För några månader sedan började jag på nytt jobb och var jätteglad över att ha fått komma till just den här avdelningen, jag jobbar som sjuksköterska på ett sjukhus. 

    Jag brukar ha lätt att smälta in och är oftast omtyckt eftersom jag är lättsam och rolig att vara med och jag tar jobbet på allvar. Jag har aldrig haft några problem med arbetskamrater utan har haft jättelätt att få kompisar på sjukhuset.

    Men på den här arbetsplatsen känner jag mig bara ledsen och utanför. Det är en sån hemsk hierarki. Då jag framfört klagomål till en kollega blev hon vansinnig och pratade med kollegorna (hon trodde inte att jag hörde) om att jag minsann inte skulle tro att jag var något och hon hade  minsann jobbat där i 20 år och så kom jag och trodde att jag skulle säga till HENNE vad hon skulle göra.  Läkarna hälsar inte i korridoren och många av undersköterskorna är bitchiga mot mig och andra nya sköterskor. De undanhåller information, tisslar och tasslar och lägger sig hela tiden i vad jag, och de andra nya sköterskorna, gör. De häckar på expeditionen och liksom väntar på att få tillrättavisa. 

    De äldre sjuksköterskorna  behandlar mig som om jag vore ett litet barn fast jag jobbat länge inom vården. De tror inte ens att jag kan dela medicin... 

    Det är så jäkla TRIST att jobba och jag har MAGVÄRK varje gång jag går dit. Ska jag berätta för chefen hur jag känner eller ställer det till det för mig mer? Hon är "kompis" med alla bitchar och jag är rädd för att hon tar parti för dem.  Jag har pratat med andra nya som känner likadant och jag vet minst en person som slutat på avdelningen pga att hon blev mobbad.

     Vad tycker ni att jag ska göra? 

  • Svar på tråden Trivs inte på jobbet...*ledsen
  • Glädje58

    Jag var och lyssnade på en talare under en föreläsning om personlig utveckling.

    Han tog upp ett liknande exempel som du nämner. Och sa "Byt jobb, byt jobb med en gång. Det finns massor av jobb där ute, Jag skulle aldrig acceptera att arbeta under sådana villkor" Jag kände att det är väl lätt att tycka så om man kan skaka fram ett annat jobb så där utan vidare. Har du möjlighet att byta avdelning?

  • Anonym

    Jag säger som tidigare talare byt jobb så snart som möjligt!

    Jag  hamnade nyligen på en riktigt dålig arbetsplats. Skitsnack, intriger, personal som agerade ut hela sitt känsloregister på arbetsplatsen, bröt mot HSL och andra lagar. Det verkar ju som att chefen medverkar till det dåliga arbetsklimatet så du lär inte få något gott utav det där.

  • Anonym (ledsen syrra)

    Glädje58: Tack för svar! Det finns möjlighet att byta jobb/avdelning men då missar jag min fasta anställning... Känns lite riskabelt att börja om med vikariat eftersom jag äntligen fått fast anställning. Men samtidigt så tänker jag att det kanske är det enda rätta? Eftersom jag inte trivs. Men jag är rädd. Du vet när man har lån på bil, bostad och har fyra barn. Det är lätt att bli rädd och feg då.

  • Glädje58
    Anonym (ledsen syrra) skrev 2010-10-30 22:46:14 följande:
    Men jag är rädd. Du vet när man har lån på bil, bostad och har fyra barn. Det är lätt att bli rädd och feg då.
    Det handlar om att se om sitt hus, jag förstår. Man har ändå en självbevarelsedrift.
  • Anonym (oxå syrra)

    Jag hamnade på en motsvarande avd en gång - bitchigheten "satt i väggarna" på nåt sätt. Varje arbetspass gick mkt energi åt att passa ryggen, jag fick ont i magen och började tvivla på min förmåga/kunskap. Chefen såg, visste om  och godkände jargongen och stämningen.
    Det har gått massvis med år sedan jag lyckades ta mig därifrån, och jag hävdar fortf att jag aldrig skall sätta min fot där vare sig som ssk eller pat.

    Har du möjlighet - byt avd! Gör det innan de hinner bryta ner dig!

  • Anonym (ledsen syrra)

    Tack snälla för era svar! Det betyder massor!

    Jag förstår ju innerst inne att det är en ohållbar situation, att de kommer att bryta ner mig, att jag kommer att bli en av dem eller ett "mobb-offer". Jag vill varken vara en av dem eller bli ett offer och jag tror som "oxå syrra" sa, att det sitter i väggarna. Pesronalen har jobbat jättelänge och har en egen jargong och alla nya ses som ett hot. Jag som kommer dit och är glad och skämtsam samtidigt som jag vägrar att infinna mig i "ledet" blir ju en slagpåse. 

    Samtigidt  har jag svårt att ge upp... VILL ju trivas. VILL ha kvar min fasta tjänst. VILL lära mig saker som jag kan lära mig på just den här avdelningen.... Men till vilket pris?

    Hur lång tid ska jag ge det?  

  • Kenneth b

    Man ska välja sina fighter. Jag tror bästa är att byta jobb, gärna med en avskedsförklaring varför. Så får dom nåt att grunna på:)

  • Anonym (ledsen syrra)

    Kenneth b: En avskedsförklaring vore bra! Det känns falskt att inte säga något samtidigt som jag har svårt att tro att det blir bättre. Det verkar som att det sitter i väggarna och om man inte är med på "reglerna" så får man sluta :-/ 

    Jag ska välja mina fighter i fortsättningen Tror att det är det bästa. Tiga och dra när tillfälle ges. Det tråkiga är att det kommer att komma någon annan stackare efter mig... 

    Tack för era svar! 

  • nurseanna

    Prata med facket. De vet iaf var du kan vända dig och få hjälp. Tyvärr är det väl så att du kommer att behöva byta avdelning, för det kommer kanske inte bli bättre. HUr länge har du varit där?

  • Jesper f

    Jag tror på att man måste försöka bryta mönster till det bättre, för att i vart fall GJORT ett försök att förbättra, på eget initiativ. Är du medlem i facket, ska du absolut prata med dom FÖRST. Men byta jobb, är nog aningen drastisk första åtgärd. Har man gett det ett halvår eller liknande, och det änd inte funkar, då har man nog inte så mycket val..

  • Andrea  03
    Anonym (ledsen syrra) skrev 2010-10-30 22:46:14 följande:
    Glädje58: Tack för svar! Det finns möjlighet att byta jobb/avdelning men då missar jag min fasta anställning... Känns lite riskabelt att börja om med vikariat eftersom jag äntligen fått fast anställning. Men samtidigt så tänker jag att det kanske är det enda rätta? Eftersom jag inte trivs. Men jag är rädd. Du vet när man har lån på bil, bostad och har fyra barn. Det är lätt att bli rädd och feg då.
    Fast du har väl en fast anställning på ett stort sjukhus och borde kunna få byuta avdelning utan att mista din fasta anställning?
  • Anonym

    Du ska inte ha ont i magen när du går till jobbet... punkt!
    Jag vet precis hur det är, har fått en ny kollega som är rent jäklig mot mig och jag har också ont i magen när jag går till jobbet. Jag har som tur är andra i arbetslaget som uppfattar henne likadant som jag gör så vi ska alla ha ett samtal imorgon (hjälp!). Blir det inte bättre kommer jag att byta arbetsplats.
    Sitter det i väggarna på avdelningen är det väldigt svårt för en ensam att göra något åt det, då måste majoriteten vilja ha en förändring vilket tyvärr inte verkar vara fallet hos dig. Prata skit bakom din rygg när du bara har gjort ditt jobb, fy fan!
    Nä, se till att du mår bra, ta vikariat även om det blir sämre betalt, du blir en gladare mamma och fru/sambo vilket är mer värt i långa loppet!
    All Lycka Till Dig! Kraam!

  • MickeN1973
    Anonym (ledsen syrra) skrev 2010-10-30 23:01:54 följande:
    Tack snälla för era svar! Det betyder massor!

    Jag förstår ju innerst inne att det är en ohållbar situation, att de kommer att bryta ner mig, att jag kommer att bli en av dem eller ett "mobb-offer". Jag vill varken vara en av dem eller bli ett offer och jag tror som "oxå syrra" sa, att det sitter i väggarna. Pesronalen har jobbat jättelänge och har en egen jargong och alla nya ses som ett hot. Jag som kommer dit och är glad och skämtsam samtidigt som jag vägrar att infinna mig i "ledet" blir ju en slagpåse. 

    Samtigidt  har jag svårt att ge upp... VILL ju trivas. VILL ha kvar min fasta tjänst. VILL lära mig saker som jag kan lära mig på just den här avdelningen.... Men till vilket pris?

    Hur lång tid ska jag ge det?  
    jag utgår ifrån att du söker andra tjänster.
  • Anonym (ledsen)

    Läser här om trådstartarens problem. jag har liknande, läser sen om en som mår dåligt, med hela gruppen och ska ha möte, för att prata om en arbetstagare so sprider problem. jag hörs ställa till med problem i gruppen. Jag känner mig som mobbad, hela gruppen letar och söker fel hos mig, jag pratar inte, jag pratar för mycket, jag frågar inte, sen frågar jag för mycket, jag är otrevlig,  (fast jag aldrig skulle kunna vara det), de hittar på saker. Om jag råkar stämpla ut för sent, kanske träffat någon och pratat en liten stund, kanske varit tvungen att gå på toa, då larmar de chefen, och ställer till med en scen. själva stämplar de nästan alltid ut för sent, på grund av att de röker, surrar, etc. De är starkt samansvetsade, kommer det en vikarie, så, dröjer det inte länge förren hon är på deras sida. Män vill de inte ha in i gruppen, när de var män innan, så fanns de inga problem. Jag vet att jag bara är vänlig, respektfull, omtänksam med mera. men jag får inget tillbaka, av mina jobbar kompisar. men av de boende får jag det, som tur är. Jag menar bara, att är man mobbad, utfryst, är det svårt att de ska bli bättre, cheferna, tror på gruppen, de ser itne problemet. jag letar jobb nu , jag vet att jag måste ta mig ut därifrån, innan de har psykat ner mig totalt. Detta har pågått i minst fyra år. Å jag säger som alla andra. Byt jobb. Å du som ska ´ha möte med gruppen angående personen som ni tycker tillför gruppen "dålig stämnig". vem vet. kanske är det ni som blivit blinda och inte ser de goda egenskaperna hos den personen.  Fundera bara och ge det en chans....

  • ica

    Du har hamnat på en dysfunktionell arbetsplats. Tydligen har det pågått länge. Så jag håller med alla som sagt att du ska byta jobb. Såna arbetsplatser har alltid en hackordning. Inga normala spelregler eller normal arbetplatsuppförande gäller. Så rädda dig själv. Kan du prata med personalavdelningen?!

  • Spanien

    Hej! Känner igen det! Jobbar oxå som ssk med specialistutbildning har byt jobb och var så glad att jag fick det. Men efter en tid när man varit där ör smekmånaden slut. Folk är arroganta otrevliga, lyssnar inte . De man oftast får höra är ; så här har vi jobbat i flera så det fortsätter vi med.trots man kommer som ny och har nya ider blir man ner röstad fruktansvärda kolleger som inte tar tillvara på idéer . Jag kommer säga upp fast jag bara varit där 5 mån. Man Jan ju inte bli sjuk pga vantrivsel

  • Plupp73

    Hela Sveriges vårdinrättningar bara skriker efter leg ssk! Byt jobb direkt till en bättre fungerande arbetsplats.

  • Anonym (.....)

    Är ni medvetna om att tråden är från 2010?!

  • Anonym (Byt)

    Byt jobb och var ärlig med varför du byter. Försök göra en insats för att få de andra att tänka till över sitt beteende innan du lämnar.

    Fast jobb är överskattat i en bransch som helt saknar arbetslöshet.

Svar på tråden Trivs inte på jobbet...*ledsen