Inlägg från: Anonym (ledsen syrra) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ledsen syrra)

    Trivs inte på jobbet...*ledsen

    För några månader sedan började jag på nytt jobb och var jätteglad över att ha fått komma till just den här avdelningen, jag jobbar som sjuksköterska på ett sjukhus. 

    Jag brukar ha lätt att smälta in och är oftast omtyckt eftersom jag är lättsam och rolig att vara med och jag tar jobbet på allvar. Jag har aldrig haft några problem med arbetskamrater utan har haft jättelätt att få kompisar på sjukhuset.

    Men på den här arbetsplatsen känner jag mig bara ledsen och utanför. Det är en sån hemsk hierarki. Då jag framfört klagomål till en kollega blev hon vansinnig och pratade med kollegorna (hon trodde inte att jag hörde) om att jag minsann inte skulle tro att jag var något och hon hade  minsann jobbat där i 20 år och så kom jag och trodde att jag skulle säga till HENNE vad hon skulle göra.  Läkarna hälsar inte i korridoren och många av undersköterskorna är bitchiga mot mig och andra nya sköterskor. De undanhåller information, tisslar och tasslar och lägger sig hela tiden i vad jag, och de andra nya sköterskorna, gör. De häckar på expeditionen och liksom väntar på att få tillrättavisa. 

    De äldre sjuksköterskorna  behandlar mig som om jag vore ett litet barn fast jag jobbat länge inom vården. De tror inte ens att jag kan dela medicin... 

    Det är så jäkla TRIST att jobba och jag har MAGVÄRK varje gång jag går dit. Ska jag berätta för chefen hur jag känner eller ställer det till det för mig mer? Hon är "kompis" med alla bitchar och jag är rädd för att hon tar parti för dem.  Jag har pratat med andra nya som känner likadant och jag vet minst en person som slutat på avdelningen pga att hon blev mobbad.

     Vad tycker ni att jag ska göra? 

  • Svar på tråden Trivs inte på jobbet...*ledsen
  • Anonym (ledsen syrra)

    Glädje58: Tack för svar! Det finns möjlighet att byta jobb/avdelning men då missar jag min fasta anställning... Känns lite riskabelt att börja om med vikariat eftersom jag äntligen fått fast anställning. Men samtidigt så tänker jag att det kanske är det enda rätta? Eftersom jag inte trivs. Men jag är rädd. Du vet när man har lån på bil, bostad och har fyra barn. Det är lätt att bli rädd och feg då.

  • Anonym (ledsen syrra)

    Tack snälla för era svar! Det betyder massor!

    Jag förstår ju innerst inne att det är en ohållbar situation, att de kommer att bryta ner mig, att jag kommer att bli en av dem eller ett "mobb-offer". Jag vill varken vara en av dem eller bli ett offer och jag tror som "oxå syrra" sa, att det sitter i väggarna. Pesronalen har jobbat jättelänge och har en egen jargong och alla nya ses som ett hot. Jag som kommer dit och är glad och skämtsam samtidigt som jag vägrar att infinna mig i "ledet" blir ju en slagpåse. 

    Samtigidt  har jag svårt att ge upp... VILL ju trivas. VILL ha kvar min fasta tjänst. VILL lära mig saker som jag kan lära mig på just den här avdelningen.... Men till vilket pris?

    Hur lång tid ska jag ge det?  

  • Anonym (ledsen syrra)

    Kenneth b: En avskedsförklaring vore bra! Det känns falskt att inte säga något samtidigt som jag har svårt att tro att det blir bättre. Det verkar som att det sitter i väggarna och om man inte är med på "reglerna" så får man sluta :-/ 

    Jag ska välja mina fighter i fortsättningen Tror att det är det bästa. Tiga och dra när tillfälle ges. Det tråkiga är att det kommer att komma någon annan stackare efter mig... 

    Tack för era svar! 

Svar på tråden Trivs inte på jobbet...*ledsen