Sent missfall/MA

Åh vill bara beklaga er enorma sorg men samtidigt grattulera till er lille fina son.

Är inte i samma situation och kan inte relatera till era känslor men vill ge en kram.

Anonym: Tack, det värmer.

Beklagar!

 Vet vad du går igenom, Var själv med om samma sak för 1,5 månad sedan. Gjorde rutin - UL i vecka 17. Allt såg bra ut, men de backade graviditeten i 10 dagar, vilket jag tyckte var lite konstigt då jag hade gjort KUB i vecka 13 och då de backade tiden även då. Tre dagar senare kände jag mig inte gravid längre. Kände på mig att något var fel. Gick till barnmorskan som inte fick in hjärtljud och det blev senare samma dag konstaterat på sjukhuset att bebisen var död. Fick vänta 5 dagar med att sätta igång mig, mycket jobbiga dagar. Tyvärr har jag många erfarenheter av missfall sedan tidigare och har blivit lite luttrad, dvs jag tror alltid det värsta, men tomheten och sorgen finns där alltid över det barn som man inte fick. Har som tur är en liten kille här hemma på 1,5 år som håller humöret uppe, men rädslan för att försöka igen med ett syskon är stor, men jag känner att jag inte har något val. Jag måste försöka igen och det tycker jag att du också ska göra. Styrkekramar!!!!

Känner med er.

Fick själv MA för tre veckor sedan. Var på rutinbesök hos barnmorskan i v 23+6 o hon hittade inga hjärtljud, sedan vidare till förlossningen där de konstaterade att vår bebis dött i v 20+. Många känslor man fick på en gång. Tre dagar senare den 28/10 föddes vår fina lilla tjej som fick namnet Engla. Försöker tänka att det var inte meningen att hon skulle få komma till oss och att hon inte var stark nog. Engla är vårt första barn och vi har bestämt att vi ska försöka igen snart. Känner också mig rädd men har bestämt att det inte ska få stoppa oss, känner att jag helt enkelt måste, vill så gärna få barn.

jag har gått igenom samma sak och jag vill bara säga att det inte finns nått värre än att förlora sitt barn .. det låter så konstigt när jag skriver detta eftersom att jag bara är 16 men jag var i v.18+1 när jag fick reda på att hon var död och jag var tvungen att gå igenom det själv eftersom att jag inte hade barnets far. och hade inte berättat för mina föräldrar och jag vill bara att du ska veta att det finns folk som känner som du och att jag gärna lyssnar /läser om du vill ha nån att prata med .. jag är 16 men har vart med om mycket !! 
så kramar på dig och lycka till i framtiden !!! 

hej!
Jag är inte här för att stjäla tråden. Men den här tråden intresserade mig.(inte på ett positivt sätt dock)
Jag var på RUL igår, då ser dom att det finns vätska vid hjärtat och dom hittar inga njurar eller urinblåsa. Har heller knappt något fostervatten. Jag känner mig död. Men min fråga är : är det någon som vet om jag trologtvis kommer behöva föda fram mitt barn? Ska tillbaka idag men då jag inte tror att dom kommer hitta njurarna idag så har jag en känsla att vi kommer få välja att fullfölja graviditeten och då riskerar att barnet dör senare eller när jag fött. Eller om jag vill avsluta graviditeten nu. Jag är livrädd och vet ointe var jag ska ta vägen!