Sent missfall/MA

Fick för 2 veckor sedan reda på under rutinultraljudet i v. 18 att hjärtat slutat slå på vårt barn. Hade gjort ett ul i vecka 15 då allt såg bra ut (var dock inte lika långt gången som vi trott).

Blev inlagd på sjukhuset för att få ut honom. Han hade legat död i två veckor, vår fina lilla pojke.

Detta var vårt tredje barn (har en syster och bror hemma) och tankarna är många. Vad hände? Gjorde jag något fel? Vi valde att inte undersöka honom. Kändes som han fått lida tillräckligt.

Fysiskt har det gått bra, men psyiskt är det väldigt jobbigt. Tomheten ekar ständigt. Det fattas någon här hos oss. Vi har valt att begrava honom. Hade en fin begravningscermoni.

Och nu då? Ska vi våga försöka igen? Jag är så rädd för allt. Och den känslan kommer alltid finnas kvar inom mig. Men jag vill samtidigt så gärna.

Finns det fler som jag? Kanske ni vill följas åt med mig?