16-månaders har börjat vakna på nätterna och är otröstlig och vägrar somna om på två timmar

Hej
Jag har en son på 14 månader som också vaknar och gallskriker. Han har väl hållt på i ca två månader från och till. Han vaknar oftast samma tid och jag provar med välling vatten men inget funkar. Jag är tvungen att gå ner och sätta mig framför teven för att få han lugn. Där kan han somna till för att sedan vakna med ett ryck och så är det i gång igen. Han håller också på i ca två timmar.
Ringde idag till Bvc och de gav mig rådet att inte ta upp honom utan att försöka lugna ner han, klappa lite på ryggen och tala om att nu är det natt och du ska sova. Väldigt lätt när man själv är jätte trött och storasyster sover i samma rum som Thim. Ska prova nu i en vecka går inte det inte över skulle jag ringa igen.
Man undrar vad som är felet. Är det mardrömmar har de ont någonstans. Det här är jätte jobbigt.

är är en till som har en son som vaknar och är jätteledsen!!

Arvid somnar vid 18- tiden på kvällen och har sen ca 2 veckor tillbaka vaknat och varit jätteledsen vid 23 -tiden!! Det hjälper inte att bara klappa på ryggen och säga att det är natt och vi ska sova, för ju mer han skriker ju svårare är det att få honom att somna om igen!!
Jag var på BVC i dag med storasyster och då frågade jag henne vad hon trodde att det berodde på och om det kan vara nån period med mardrömmar, utveckling och separationsångest som stör hans sömn och det var hennes teori, just nu händer det så mycket som ska bearbetas och då är det extra viktigt att få känna trygghet och veta att mamma/pappa finns där när man vaknar!!

Ikväll vaknade Sigrid redan kl 20, efter att ha sovit i en timme. Helt otröstlig. Sover och gallskriker om vartannat. Sover kanske i två minuter, sen skriker. Det låter som att hon är jätteledsen och jag blir så ledsen själv. Efter en timme somnade hon om igen och sov hårt fram till kl 22 och sen började det om igen i ca en timme. Nu sover hon igen.
Jag har åxå tänkt tanken att det kan vara separationsångest och att vi båda måste finnas där. Men när hon väl har börjat skrika så hjälper det knappt att vi är där.
Hur har det gått för er ikväll?

oj här är en till som undrar samma sak . en hel vecka exakt kl 2230 sätter han igpng och håller på i två timmar ...

De här två nätterna har gått bra. Jag gjorde som Bvc sa att inte ta upp honom och låta han skrika. Forsätter han så provar jag välling. Första natten vaknade han vid halv ett och då fick han välling i sin säng ( alltid annars har jag tagit upp honom till våran säng) han tog den och somnade om direkt och sov till halv sex och då fick jag honom att somna om igen så han vaknade inte förrän halv åtta. Så skönt. Sen har jag fått rådet att byta välling på honom till majsvälling för han har varit så pruttig på nätterna också så det ska jag prova och se om det blir bättre. Man känner sig lite piggare bara efter de här två nätterna.
Hoppas att han fortsätter såhär och så han kanske kan förstå att det är skönt att sova en hel natt.
Hoppas det blir bättre för er snart.

Nu håller pappan på att natta henne. Det går hur lätt som helst. Men vi får väl se hur det går sen. Hon har börjat vakna tidigare och tidigare. Igår och i förrgår var det redan vid kl 20. Vi försöker först att söva om henne i hennes säng men tillslut blir hon vansinnig.. eller det går rätt snabbt för henne att bli hysterisk. Sen får hon sova mellan oss och då tar det fortfarande 1 1/2 - 2 timmar av halvsömn och gallskrik innan hon somnar om.
Jag hoppas verkligen att det går över snart detta. Jag ska för första gången lämna henne ensam i tre nätter med hennes pappa. Jag ska åka till London över helgen. Känns lite jobbigt när det är så här. Fast hon är lika glad som vanligt om dagarna så det går väl bra.
Hur har det gått för er andra?

min 16 månaders pojk har oxå vaknat och varit otröstlig flera gånger sista tiden,,,men vi har trott att det är mardrömmar.

men samma här,han måste tas upp,och han blir lugn om han får ligga i våran säng,,,efter någon timma eller två lägger jag tillbaka honom i sin egna säng.....kan ju vara mardrömmar av alla intryck osv,,,men är ju inte säker.....

Min son är 8 månader och har samma beteende sedan några veckor tillbaka, vi får vara glada om vi får sova 4 timmar per natt. Han vaknar i ju försig inte förens tidigast 23.30 första gången men då har vi lagom somnat och sen är det bara upp å kämpa i ca 1 timme för att få honom att somna igen...
Har hört att det i denna period händer mycket, kanske därför hans sömn har ändrats så drastiskt (han har tidigare sovit i stort sett hela nätterna utan att vakna). Tidigare när han har vaknat har vi gett han välling och han somnar på stört, nu gallskriker han bara. Har prövat att lägga honom i våran säng men han är inte van vid det vilket resulterar i att varken han, jag eller sambon kan sova...
Vad gör man? När ska det gå över???

Nu har det här pågått i tre veckor. Hon vaknar nu oftast redan vid 21 tiden. Har vi gäster får hon komma upp, annars lägger sig någon av oss med henne i våra sängar. Då tar det ca 1 timme innan man kan lämna henne.
Det konstiga är att hon så nöjt sover i sin säng på dagen och hon somnar nöjt i sin säng för natten.
Hoppas att det går över till jul för då ska det komma en bebis till!

Gabriel är likadan. När man tar upp honom klamrar han sig fast för allt vad det är värt och det går INTE att lägga honom i sängen!

Någon natt så tog jag och pälsade på honom och gick en runda. Sen fick han sova mellan mig och maken.

Blir så ledsen när man ser att han har sådan panik och ingenting hjälper. Har inte hjärta att inte ta upp honom när han är så ledsen...

Det låter som nattskräck tycker jag. Det kanske i och för sig är vanligare hos lite äldre barn, men symptomen stämmer på det du beskriver. Hittade ett utdrag från www.tryggabarn.nu där en barnöverläkare svarar på frågor:

"FRÅGA Min treåring vaknar nästan varje kväll efter två timmars sömn och skriker otröstligt. Han är inte riktigt vaken men sitter upp med öppna ögon. Efter en stund vaknar han till och lägger sig för att sova igen. Vad är det?

SVAR Det låter som nattskräck. Då vaknar barnet efter ett par timmar och skriker förtvivlat. Det brukar inte lugna sig förrän det vaknar helt, då går det över snabbt. Nattskräck liknar att gå i sömnen. Barnet brukar inte minnas att det varit uppe på natten och lider inte heller av det.
Det har inte med rädsla att göra. Oftast går det i perioder för att till slut växa bort. Det finns en viss ärftlighet. Det kan hjälpa att väcka barnet en liten stund innan den tid då barnet brukar skrika. Då kan det oftast somna om igen utan att störas av nattskräcken."

Det finns mer att läsa om nattskräck på den webbplatsen, sök på ordet i deras sökmotor. Hoppas du får hjälp där, fråga också gärna på bvc om nattskräck. Lycka till!

Har ar en till med samma problem. Var dotter ar snart 16 manader och hon har sovit jatte bra sedan hon var 3 veckor, i egen sang, men i samma rum som oss. Nar vi flyttade till London i September hade hon inte en egen sang den forsta veckan sa det blev att hon sov mellan oss. Nu har det blivit en vana som vi garna skulle bryta, men svart nar hon bara skriker o skriker om hon inte far komma till oss nar hon vaknar, ca 02:00.
Hon har ocksa borjat vakna ca en timme efter att hon kommer till var sang och kan vara vaken i 1-2 timmar, hon skriker inte, men sitter och pratar for sig sjalv och ar inte alls trott.
Idag har vi bestammt oss for att bli mera bestammda och nar hon vaknar bara sitta bredvid hennes sang och inte ge efter och ta henne mellan oss. Blir bara varre da. Sa hoppas det blir battre om nagra dagar.