Han går i försvarsställning
Håller med föregående talare... Sätt dej ner i lugn och ro och prata med sambon. Gör upp regler som passar er båda! Givetvis ska du också ha rätt att bestämma när barnen bor så pass mkt hos er!
Inlägg från: Anonym
|
-
-
Sätt honom framför datorn/tv och se det omtalade tvprogrammet om curlingbarn...kanske det skulle hjälpa honom att se VARFÖR du vill annorlunda. Kanske kanske.
-
Skulle du lämna barnet gråtande hos skolsköterskan efter något allvarligt hänt och du är den enda de kan få tag i? Nej, jag tror inte du är så kall... Klart du bryr dig, men tonåringar är svåra, även för oss bioföräldrar!Anonym (de andra) skrev 2010-11-03 23:06:09 följande:Vi tog i början många långpromenader och pratade genom det mesta... och löste de mesta!
Det var ett utmärkt tilfälle att kunna diskutera genom saker som man inte trivdes med eller tyckte var bra. Vi var väldigt öppna båda två. Och även sårbara när det gällde ens egna barn.
Barnen var glatt ovetande hemma då :)
Vi har haft för det mesta samma syn på uppfostran, mot barnen har vi alltid haft samma linje - både för mina och min makes.
Däremot hände det i somras att vi inte kom överens (jag-min man och barnets biomor) ang. ett barn vilket gjorde då att min och barnets relation numera är mer distanserad än tidigare, vi träffas inte längre fast det bor hos oss vv. Barnet har mer eller mindre blivit en gäst i vårt hem då h*n tillåts komma hem vid 21 varje kväll. H*n umgås inte längre med oss, bara sover o äter frukost. Skolan börjar 8.00. Eftersom h*n sköter sig utmärkt, så är jag inte det minsta bekymrad, men jag tar inte heller ngt ansvar längre då jag inte har ngt att säga till om.
Jo, det känns lite sisådär.