Min man kränker vår dotter!

På vilket sätt hotar han henne?

Klart man måste tillrättavisa henne men hota och skrika är fel sätt. Har du inte frågat om han inte kan tillrättavisa utan att hota och skrika?

Varför utsätter du henne för det?

Hon har inte makten att få det att sluta - det har du.

Ja, visst måste man tillrättavisa henne genom att beratta att det hon gör är fel osv. Han hotar henne bla. med att han tar och sticker hem ifrån. Tar bort leksaker från henne. Köper inte pressenter åt henne. Säger el gapar om att hon är dum och allt som jag snart spyr över. Han är ganska hetsig av sig men han har som tur är aldrig slagit henne. Har nu tänkt att be han sluta med det och ge han ett ultimatum att om det inte tar slut så tar jag ungarna och sticke även om jag egentligen inte vill det.

Varför inte kolla på supernanny och se hur dom gör och testa dom metoderna? Då blir det ju folk av henne utan skrik och hot.

Har ni hört talas om COPE - kurs för föräldrar? Den ger föräldrar många tips, går den själv. Ibland kan man behöva lite hjälp och stöttning i föräldrarollen.

Han är inte vuxen helt enkelt, därför beter han sig som ett barn gentemot er dotter och det är inte det hon behöver. Hon behöver absolut gränser, men hon behöver även en stabil vuxen som "håller ihop" henne när hon är utom sig av trots.

Har ni flera barn?

Varför? Du har valt ut honom som pappa till dina barn,.

Frågan är ju varför han sänker sig till barnets nivå...han ska vara en förebild och visa hur man beter sig..jag hade skämts ögonen ur mig om min sambio gjort så mot våra barn...Visst kan man säga att man ska ta leksak från barnet om den inte lyssnar, man måste vara konsekvent,...men att hota med att försvinna, det är ju sjukt elakt att säga..Barn i den ålder har ju grym separationsångest så det räcker ändå....
Slå näven i bordet å säg till din man/smabo att sådär beter man sig inte...

Det är självklart att hon behöver gränser och jsg vet att jag sätte dom gränserna utan att kränka henne. Och varför jag vill bo med honom är att även om han kränker så är han samtidigt en bra pappa som min dotter älskar över allt annat. Och jag älskar honom också. Och varför jag utsääter henne för detta- det gör jag inte utav vilja. Varje gång han börjar gorma så säger jag ifrån och han vet vad jag står för. Och varför jag vänder mig hit är för att jag inte orkar prata om detta med någon utomstående som jag vet vore det ända rätta....

Ja,  jag ska se vad och hur jag gör men det ända vettiga jag vet är att detta måste få ett slut. Vill poängtera om att detta inte händer dagligen. Bara då han inte kan hantera henne och det ända han i sin tur kan är att bli förbannad och desperat försöker hitta på ett snabbt sätt som gör inverkan. Annars är han hur god som helst. Gör en massa trevliga saker med henne som man bara kan önska att en far gör med sina barn.

Ett gott råd till din man är ju att han ska lära sig att gå ner till hennes nivå, lyssna på henne och prata fram lösningar. Min dotter gör inte som min sambo säger för att han kör med hot och ilska, men mig lyssnar hon på därför att jag alltid varit konsekvent, och juste. Jag går alltid till roten med hennes krav och visar att jag lyssnar. Då känner hon sig inte överkörd eller inträngd i ett hörn. Även om hon inte får som hon vill känner hon sig respekterad. Det är bra att ha en mer genomtänkt uppfostringsstil som utgår från barnets aktuella mognad och fortsätta följa barnets utveckling. Då får man mer auktoritet med åren än om man skriker och gormar och hotar.