Anonym (tycker...)

Äldre 4 Nov 14:14

319 svar

Umgängesrätt,hur funkar det?

Får jag säga så tycker jag hela situationen är hel orimlig! Du låter honom träffa barnet och så vidare, varför kan han inte vara nöjd med det? Rent juridiskt så vet jag inte... men ett litet barn är mycket hjälplös och helt beroende av sina omvårdare. Den förälder som h*n är mest hos blir primärvårdare (dig) och h*n behöver att primärvårdaren finns tillgänglig för att barnet ska känna sig trygg. ...Vilket betyder att varje separation är (kan bli) en påfrestning.

Umgänge och samvaro med den andra föräldern är angeläget, men det är absolut inte på barnets villkor att vara separerad från primärvårdaren under många timmar. Vilket jag tycker att familjerätten måste ta hänsyn till (om ärendet tas dit upp)

Bäst för barnet vore att umgänget sker med dig närvarande. Små spädbarn är känsliga och som förälder får man försöka att sätta egna behov åt sidan tills dess att barnet är äldre och bättre hanterar separationerna.

Önskar dig lycka till!

Anonym (tycker...)

Äldre 4 Nov 14:30

#65

Anonym skrev 2010-11-04 14:22:28 följande:

Är det som du säger så bör alla bebismammor sluta tjata på killen att de ska vara hemma mer och ta hand om bebisen. Bebisen behöver mamma så mamma kan inte fara på tjejkväll, bio, restaurang eller något det första ret... Tur för killarna att de kan fortsätta gå ut! Tjejer som gnäller för att de ska vara henna första året, har fel!

Nu var det inte frågan om att gå ut och roa sig. lever man tillsammans och har gemensamt boende så är det en sak, men att lämna bebisen till ett annat hem utan sin trygghet är helt fel enligt mig...

Anonym (tycker...)

Äldre 4 Nov 14:50

#67

Anonym skrev 2010-11-04 14:35:11 följande:

Men om pappan är närvarande flera gånger i veckan och tillåts vara själv i kortare stunder med barnet så blir ju barnet snart lika trygg hos pappan som mamman.
Det är ju sak samma som man bor ihop. Eller lämnar mamman aldrig barnet själv till pappan där heller?

Man får ju se till att bygga upp så barnet blir lika tryggt hos mamma som hos pappa då.

Absolut! Men att lämna barmnet vid 2 månad är inte att råda. Eller hade du lämnat din 2 månaders ålder?
Jag tycker absolut att pappan ska vara närvarande och ha barnet korta stunder , MEN inte under många timmar. Det är annat när barnet är den åldern då den äter vanlig mat och känner sig trygg i båda föräldrarna. Det går inte att undgå att mamma är viktigast OM det finns en helammning med i bilden, som TS skriver om att hon gör.

Anonym (tycker...)

Äldre 4 Nov 14:54

#68

Nu var det inte känslomässiga och moraliska svar hon ville ha, så kanske lika bra att leta juridiska svar isåfall...?

Anonym (tycker...)

Äldre 4 Nov 15:21

#76

Hittade detta på en sida...

Umgängesrätt:

Utgångspunkten för umgängesrätten är att barnet ska ha rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor hos. Det finns inga lagregler som säger hur och i vilken omfattning umgänge bör förekomma mellan barn och föräldrar. Hänsyn skall tas till barnets ålder och mognad.

För små barn är det särskilt viktigt att träffa den andre föräldern enligt principen "lite och ofta" och under kortare perioder. Barnet kan då bevara minnesbilden av umgängesföräldern och separationen från boföräldern blir mindre påfrestande.

Befarar boendeförälder att barnet kan komma att ta någon form av fysisk eller psykisk skada bör umgänget förhindras. Barnet ska till exempel inte behöva umgås med en förälder i en miljö där det missbrukas alkohol eller narkotika.

Hänsyn ska tas till barnets egen inställning. Här betonas att boföräldern har ett ansvar att uppmuntra barnet att besöka umgängesföräldern och att inte motverka ett umgänge genom att underblåsa en mer eller mindre tillfällig viljeyttring från barnets sida. Boföräldern har ansvar för att barnets behov av att umgås med umgängesföräldern tillgodoses så långt det är möjligt. I takt med barnets mognad bör dock allt större hänsyn tas till dess egen inställning i umgängesfrågan.

En viktig faktor är också föräldrarnas förhållande till varandra. Om umgänget skapar alltför stora konflikter mellan föräldrarna kan barnet ta skada. Föräldern måste då väga barnets behov och intresse av umgänge mot dess behov av trygga uppväxtförhållanden.

Anonym (tycker...)

Äldre 4 Nov 15:27

#79

Anonym skrev 2010-11-04 15:17:57 följande:

Jag lämnade min tvåmånaders själv med pappan. Vi var inte tillsammans när dottern föddes.
Men han var med på förlossningen, var och träffade henne ca. 4 timmar om dagen de första 2 veckorna sen blev det väl ca. 2-3 gånger i veckan fast i 6 timmar.
Hade inga problem att lämna henne med honom i de tre timmarna jag var borta. Hade pumpat ur och han gav henne flaska när hon var hungrig.
Den som tyckte det var jobbigaste av jag coh dottern var nog jag. Kunde knappt koncentra mig på tentan för jag saknade henne så. :)

Ja just de, du tyckte att det var jobbigt och det är nog de TS tycker i detta fall. Men skillnaden är att hon vill att pappan ska träffa barnet i hennes hem pga. att hon helammar och att bebisen är så pass liten. Åsikter och åsikter, jag håller men TS pga. att jag hade handlat precis på samma sätt....

Anonym (tycker...)

Äldre 4 Nov 15:36

#82

Kjell2 skrev 2010-11-04 15:22:25 följande:

De flesta föräldrar i min omgivning har inga som helst problem att lämna små barn, under sex månader, en eller ett par timmar helt ensamma i pappans vårdnad. Så fort amningen är bort ha det utan problem kunnat lämna barnet många timmar och även inna detta genom att pumpa ut.

Nää de kanske dem inte har...men alla är vi olika och tycker olika i den frågan. Jag anser att en 2 månaders är för liten för att lämna bort längre stunder.. men har själv vänner som lämnar bort barnen i så låg ålder.

Det handlar inte om att misstro personen då det gäller omvårdnad....men jag skulle inte lämna bort min lilla iallafall

Anonym (tycker...)

Äldre 4 Nov 15:38

#83

Kjell2 skrev 2010-11-04 15:31:21 följande:

Ovanstånde #76 säger inget absolut om ålder. Din grundfråga var "från vilken ålder kan han kräva sitt umgänge utan mig?"

/Kjell

Nej inget om ålder men: För små barn är det särskilt viktigt att träffa den andre föräldern enligt principen "lite och ofta" och under kortare perioder. Barnet kan då bevara minnesbilden av umgängesföräldern och separationen från boföräldern blir mindre påfrestande.

För små barn :vilket kan vara från nyfödd och uppåt

Anonym (tycker...)

Äldre 4 Nov 17:18

#89

Anonym skrev 2010-11-04 16:54:35 följande:

Ja, det var jobbigt. MEN jag gjorde det och fortsatte göra det för att de ska ha en normalrelation.
Idag är hon 14 månader och vi har henne varannan vecka. För jag anser att det är lika mycket hans barn som det är mitt barn. Att våran relation inte fungerade är inte hennes fel.

Jag påpekade detta att man får sätta sina egna känslor vid sidan av som förälder och bara se till barnets bästa. Alltså ha en mamma och en pappa på lika vilkor.

Citat: "Lika mycket hans barn som mitt" ? Ja men det är väl själklart att det är, oavsett om det är i ditt lr TS fall. det handlar inte om rättigheter för er del...vems barn det är... det handlar om skyldigheter. Föräldrarna är skyldiga att se till att barnet har det bra oavsett var barnet bor.

Det är ju jätte bra att ni kommit fram till något som passar eran dotter, men nu är det så at TS barn är 2 månader och inte 14 månader. Jag separerade själv när min äldsta var nästan 3 år år och yngsta 10 månader. Barnes pappa hade 3 åringen varannan helg och vår 10 månaders fick han träffa så mycket han ville...men det var vår syn på saken..att han var för liten..

Allt är individuellt....alla har olika syn på vad som är bäst för barnen och vad som är ett "spädbarn"

Visst får man se bortom sina känslor

Umgängesrätt,hur funkar det?

INNEHÅLL