Mätt och andfådd är nog de två mest beskrivande orden på min graviditet. Hur lite jag än äter åt gången blir jag alltid proppmätt. Jag kan absolut inte gå upp för trappor i normal fart, då måste jag stanna och flåsa efteråt i ca 10 minuter. Och det blir bara värre. Sist jag gick upp för trapporna till tredje våningen i ett bostadshus så blev jag tvungen att springa in på toa direkt när vi kom upp och sitta med huvudet mellan benen. Jag fick världens yrselattack.
Måste också tillägga att det blir ännu mer jobbigt att andas när bebisen börjar trycka mot lungorna. Andnöd som varar i flera dagar.
För mig började det innan magen kom. Sen har jag för mig att det lugnade ner sig ett tag. Men nu flåsar jag som aldrig förr. Och jag tränar ändå tre gånger i veckan. Det är helt enkelt så att man behöver mer syre. Jag är i vecka 28. Har hört att det blir lättare att andas när bebisen (och därmed magen) sjunker ner lite i och med fixeringen. Men i ditt fall är det väl inte det som är problemet, utan antagligen att din bebisen kräver mer syre. Och tur är väl att det funkar så, alltså att den tar det den behöver.