Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Jag känner så väl igen mig i era beskrivningar. De senaste två åren har hela livet, kalendern, humöret, hälsan, tankarna styrts av mina försök att bli mamma. Jag var tidigare väldigt social, reste mycket och var "alltid glad". Nu kan jag knappt ens boka in en resa, ens om jag skulle vilja, eftersom jag varje månad åker till Danmark (jag varvar inseminationer, IVF och operationer).

Jag undviker att umgås med mina närmaste vänner eftersom det när vi träffas i grupp blir så otroligt tydligt att det är mitt barn som inte finns där - jag har då mycket svårt att hålla tillbaka gråten (fyra av oss var gravida samtidigt, men jag var tvungen att avbryta min graviditet eftersom fostret hade ett fel det inte skulle kunna överleva med).
Jobbet går åt skogen - men vid det här laget bryr jag mig knappt (enda skälet till att jag inte helt ger upp mitt jobb är att ett antal andra personer riskerar att bli arbetslösa om jag slutar). Ovanpå det slåss jag med att min älskade pappa som jag står mycket nära är döende i en fruktansvärd sjukdom, ett syskon, som alltid varit min ögonsten, har blivit galen (aggressiv, hotfull och mår mycket dåligt) - sånt som mitt kraschade förhållande och att jag under ett år var sjuk (utbränd?) känns så avlägset så att jag nästan glömt det.

Jag har landat i att jag faktiskt inte är intresserad av att bli äldre "med god hälsa" men inga barn. Det gör att beslut om behandlingar (som ju både är dyra och man inte alltid vet om de är så "nyttiga") blir lättare.

Jag är en "Plan B" och "Plan C" person - min överlevnadsstrategi är att alltid tänka igenom vad nästa steg är om nuvarande steg inte fungerar. Att adoptera som ensamstående verkar ha blivit nästan omöjligt, men ÄD finns på listan. Och jag måste utgå ifrån att jag förr eller senare skall få lyckan att bli mamma.

Ibland ler jag åt tanken över hur jag skall förhålla mig till ett så efterlängtat barn - för visst kommer jag att bli arg på honom eller henne ibland. Jag tänker på argument som "du kan åtminstone tömma diskmaskinen en gång för varje spruta jag tagit för din skull" (=>300 st). Jag kan bli orolig för att det blir en stor börda att bära för ett barn, men samtidigt kommer det att vara så älskat som man bara kan bli.

Germany - jag identifierar mig som en "låg-AMHare" (ses som det av vården), men mitt AMH har gått upp mycket sedan jag började äta DHEA för 8 månader sedan. Hade som lägst 0,38, men nu för 2 månader sedan var det 1,2 - en förändring som vården dock inte nödvändigtvis tar "på allvar". Det som räknas är äggen de plockar och det blev inga alls senaste gången. 2½ gången dessförinnan. Jag hoppas fortfarande på att undret skall hända och tillåter mig själv att hoppas jättemycket inför varje IVF-omgång - börjar snart omgång 6 (då räknar jag inte 3 stimuleringar jag gjorde i Finland för ett antal år sedan) och det känns konstigt nog jättebra. Har ju både DHEA-tillskott och en operation i ryggen som jag hoppas skall bevisa att de tyckt jag borde gett upp för länge sedan har fel.

Innan jag påbörjade mina inseminationer för 2 år sedan togs ett AMH-prov på mig som visade på 0,67, men det slarvades bort så jag fick aldrig reda på att jag låg utanför något referensintervall (hade ju inte ens en aning om att provet hade tagits eller vad AMH var). Så tyvärr körde jag inseminationer i ett år innan jag, i samband med att jag skulle gå över till IVF fick reda på att mitt AMH då var 0,41 och att det bara var ÄD som gällde. Som singel kan man dock inte gör ÄD i Danmark utan då är det andra länder som gäller och det blir ännu mer komplicerat. Så jag har trots mitt låga AMH valt att köra IVF, men har ÄD som plan B.

Pippi70 - de borde väl kunna skriva ut DHEA till dig nu utan att för den skull skjuta upp den planerade behandlingen. Lyckas du bli gravid innan DHEAt hunnit verka är det ju ingen skada skedd :)

Jag tror att anledningen till att många inom vårdpersonalen så "snabbt" (för snabbt i många av oss tycke) tar upp ÄD är att de vill väl och de vill också undvika att få kritik senare om man inte lyckas bli gravid och då blir ledsen över att inte ha ställt sig i ÄD-kö tidigare. När det ett år efter att provet togs uppdagades att mitt AMH-värde varit 0,67 var några gynekologer extremt upprörda över att detta inte omgående hade kommunicerats till mig så att jag skulle kunna ställa mig i ÄD-kö (vilket jag iofs ändå inte kan göra eftersom jag är ensamstående). De uppfattade det som ett gravt fel av läkaren som gjort provet (och slarvat bort det och inte följt upp resultatet med mig) och tyckte att det borde anmälas och pratade också om att denna miss skulle kunna ge mig förtur i ÄD-kön (om sådan nu går att få). 

Förmodligen borde man ställa sig i ÄD-kö så fort som möjligt så att kötiden betas av medans man fortsätter med IVF-spåret, det finns väl inget att förlora på det (förutom att man måste ta steget och bestämma sig för att ÄD i slutändan kan vara ett alternativ) - men som sagt, jag har inte gjort det ännu :)

En annan undring jag har är om klinikerna hänvisar till ÄD för att de är rädda om sin statistik. För de som inte har en låg äggreserv är förmodligen klinikernas success rate viktig när man väljer klinik och då tenderar ju vi att dra ned den. 

Själv har jag press från mina nära (har bl.a. ett syskon som är gynekolog) att lägga ned tanken på ett genetiskt barn och satsa på ÄD och detta tror jag är drivet av att hon är rädd för att jag blir utsatt för läkare och kliniker som bara vill tjäna pengar på mig och därför kan tänka sig att behandla mig in absurdum. Jag tycker dock att det bör vara mitt beslut hur långt jag vill gå och hur länge jag vill försöka. Det är min hälsa och mina pengar som jag "slösar" på detta och jag är intelligent nog för att förstå sannolikheter och göra avvägningen - även om chanserna inte är höga så är jag beredd att göra allt som står i min makt för att iaf försöka - varför skulle inte jag vara en av dem som lyckas trots dåliga odds.

Jag började skriva en lista på hur jag justerat kosten, alla tillskott jag äter och andra saker som jag justerat i min livsstil, men insåg för det första att den är absurt lång (efter 2 år av att väldigt aktiva barnförsök) och för det andra att den bara kan riskera att "föreslå"  nya nojor till er andra. Så det kändes inte som någon bra idé... 

Det är så mycket lättare att lägga till nya "regler" för sig själv - mycket svårare att ta bort dem :)   

Nu känner jag mig dum. Jag var så glad över att mitt AMH hade ökat till1.2 för två månader sedan, men idag när mina senaste provresultat var mitt S-AMH <0.2, dvs omätbart. 1,2 lät ju väldigt högt, men det hade ökat en del redan gången innan jag testade så jag hoppades att det var korrekt. På måndag skall jag börja spruta för nedreglering och var så hoppfull nu efter att ha opererats så att de skulle komma åt min fungerande äggstock. Men nu känns ju allt mycket mörkare. Hoppet står till att de preantrala folliklarna som utsöndrade AMH för 2 månader sedan i näta cykel kommer att ha hunnit mogna till fina ägg - känns som det är min sista chans.
Fattar inte vad som hänt. För mycket DHEA, för lite? ...

Jag har nu fått Prednisolon utskrivet, 10 mg /dag - tar man det redan innan ET? vilka doser har ni startat på?

mba - ÄP planerat t 6 november så samma vecka som du J. Har inboxat dig ”listan”

Jag bad om att få Prednisolon utskrivet, mot bakgrund av Gleicher och Barads artikel med föreslaget behandlingsprotokoll. Min läkare sa att det finns inga bevis för att det ökar sannolikheten att bli gravid, men eftersom det iaf inte skadar så var det upp till mig om jag ville testa.

Man vet att man är en god kund på apoteket när... man får en gratis reklamväska att packa medicinen i när man handlar. Mitt kvartersapotek är så himla trevliga och service-minded att jag anstränger mig för att handla där. Jag mailar dem då medicinlistan så kan jag hämta ut medicinerna nästa dag. Toppen! (det är ett litet fristående apotek- ingen kedja)

Är det någon som vet om AMH påverkas av IVF-stimuleringen (jag fortsätter att gripa efter halmstrån...). Förra månaden tog jag ju Fostimon fram till den 9e och tog också Ovitrellen samma dag. Sen blev det ju inget Progesteron eller Progynon eftersom ÄP misslyckades. Den 21a, 12 dagar senare, tog jag blodprovet som visade på icke detekterbart AMH.
Jag kommer nog inte kunna få lugn förrän jag gjort ett nytt test, men eftersom jag gör IVF varannan månad och med långa protokollet så blir det ju liksom inga hormonfria månader emellean.