Anemon skrev 2011-01-27 19:40:40 följande:
Jegs, vad skönt att du kommit in i loopen på Huddinge utan att behöva vänta för länge. Då håller jag tummarna att ni snabbt får en tid dit och diskutera vilka alternativ som finns.
Min sambo och jag har haft otrolig tur och blivit prioriterade av Huddinge just pga min ålder och AMH-värdet. Vi blev remitterade i slutet av maj, fick bekräftelse på att remissen mottagits i juni, fick kallelsen i juli med första möte i augusti. Så för oss gick det väldigt snabbt trots att det var semestertider. När situationen är som den är så vill man ju bara få känna att man vet vilken typ av behandling som är aktuell och hur lång tid det tar innan man får sätta igång. Vi har fått väldigt bra bemötande på Huddinge såväl av läkare som övrig personal.
När det gäller att berätta för omgiviningen så har jag bara berättat för två kompisar och jag har nu bett dem om att inte fråga om behandlingarna. De har varit väldigt omtänksamma men jag har upplevt det som väldigt jobbigt att få frågor. Min sambo har inte berättat för någon. Det är just frågorna plus att vi inte vill oroa våra föräldrar som gjort att vi inte berättat för fler. Men vi kommer berätta direkt när vi väl lyckas! Ja, just det, jag kände mig tvungen att berätta för min chef eftersom jag gick och oroade mig för att min frånvaro, efter dels vanlig sjukdom och sedan inför 2:a behandlingen, skulle upplevas som konstig och jag då fortfarande var provanställd. Han har sagt alla de rätta orden vilket känns skönt och nu har jag sluppit oroa mig över att han undrar över varför jag haft svårt att planera resor etc under januari när vi gjorde den 4:e (sista?!) behandlingen.
Ja, det känns verkligen skönt och nu hoppas vi bara på att få komma igång omgående efter vårt första besök hos Huddinge... Anemon du skriver att ni fick komma igång snabbt, men räknar jag efter 2,5 månader så känns det som en evighet... men men. Känns även bra att höra att du Anemon är nöjd över läkare och övrig personal på Huddinge!
Och som sagt när det gäller att berätta så måste man göra det som känns bäst för en själv!
Jag vet inte hur era föräldrar är, men skulle jag själv vara förälder så skulle jag bara uppskatta om mina barn berättar... Min pappa fick reda på mitt läge via min syster och ringde upp mig direkt för att trösta och visa sitt stöd, vilket jag bara blir glad över... Att på ett eller annat vis oroa sig för sina barn hör nog till föräldrarollen oavsett deras ålder...
Men sedan är det så lätt för "folk" att bara kasta ur sig " - och varför har inte ni fått barn?" eller "- När, ska ni sätta igång då?" och då har det många gånger känts bra för mig att säga att "- Ja, hade jag fått som jag velat så hade jag haft en 3-åring nu, men i bland är det inte så enkelt..." Framför allt för att poängtera att "folk" bör passa sig för att säga så till par i 30-40 års åldern... Och sedan är det väl min form av terapi för att klara av situationen att prata med allt och alla... Mina kollegor och chef har oxå visat stor empati, tipsat om kliniker, läkare mm.
Men vad som stundvis varit jobbigast för mig är Facebook, jag tror att 90% av mina vänner där sitter hemma som barnlediga... Och de verkar inte ha något annat att uppdatera sina statusar med än huruvida deras lilla söta unge bajsar, sover, skrattar eller kletar mat... Och detta uppdateras minst 4 ggr per dag... Här om veckan när jag fick beskedet om mina dåliga värden så avslutade jag tom mitt konto på Facebook... Ryktet sägs att all min data finns kvar, så om en tid (när jag förhoppningsvis är gravid) så kanske jag öppnar det igen... Vi får se... Gillar facebook i övrigt, att ha en viss kontakt med bekanta som man inte ser så ofta... Borde dock finnas en "barnfri" del... :)
har testat och på em urin....och 