• Gosmos

    Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

    Ja man undrar ju nu när jag fått så många ägg. Jag mätte amh i september 2014 (då 28,5 år gammal) och det låg på 0,29. Min första puckoläkare sa att det i stort sett vart kört för oss.

    Skulle vilja mäta om nu med min äggskörd i bagaget. Fast jag vet inget om kvalitén än denna gång. Men kvalitetsmässigt ska jag ligga på normala värden.

    Jag har en reumatisk sjukdom som ännu inte är klarlagt om den är autoimmun, men den kallas reumatisk tills vidare. Har haft borrelia tre gånger och tänker att det kan ha bråkat med både lederna och äggen.

  • Happyland
    Gosmos skrev 2015-05-12 10:45:49 följande:

    Ja man undrar ju nu när jag fått så många ägg. Jag mätte amh i september 2014 (då 28,5 år gammal) och det låg på 0,29. Min första puckoläkare sa att det i stort sett vart kört för oss.

    Skulle vilja mäta om nu med min äggskörd i bagaget. Fast jag vet inget om kvalitén än denna gång. Men kvalitetsmässigt ska jag ligga på normala värden.

    Jag har en reumatisk sjukdom som ännu inte är klarlagt om den är autoimmun, men den kallas reumatisk tills vidare. Har haft borrelia tre gånger och tänker att det kan ha bråkat med både lederna och äggen.


    Låter som om ditt AMH har höjts eller mätts fel från början. Grattis till massiv äggskörd!

    Jag hade 0,7 för ett år sedan och har lyckats få ut 5 ägg vid två tillfällen nu. Befruktning av 2 vid första försöket och nu senast 1 befruktat. Ena äggstocken har bara orkat producera en stackars äggblåsa per behandling. Tur att den andra svarat upp bättre.
  • Gosmos
    Happyland skrev 2015-05-12 10:50:04 följande:

    Låter som om ditt AMH har höjts eller mätts fel från början. Grattis till massiv äggskörd!

    Jag hade 0,7 för ett år sedan och har lyckats få ut 5 ägg vid två tillfällen nu. Befruktning av 2 vid första försöket och nu senast 1 befruktat. Ena äggstocken har bara orkat producera en stackars äggblåsa per behandling. Tur att den andra svarat upp bättre.


    Jag fick med ojämn utdelning denna gång. 11 på ena och 4 på andra. Är så klart ooerhört nöjd trots ojämnheter.

    Fick nyss reda på att 11 är befruktade. Känns som om det är stor chans att få till frysen! Woho!
  • babytigger

    Hej..

    Ville bara flika in att jag har ett AMH på mindre än 0,07

    Fick reda på det för 2-3 månader sen

    Jag plussade precis +

    Även om d inte går vägen så kunde jag iaf bli gravid .. Alltid något :)

    Kram på Er alla!

  • Gosmos
    babytigger skrev 2015-05-24 21:39:36 följande:

    Hej..

    Ville bara flika in att jag har ett AMH på mindre än 0,07

    Fick reda på det för 2-3 månader sen

    Jag plussade precis +

    Även om d inte går vägen så kunde jag iaf bli gravid .. Alltid något :)

    Kram på Er alla!


    Grattis! Blev du gravid spontant mitt i alltihop? Du skulle väl till Danmark och donera?
  • Anemone06

    Hej alla!
    Har läst till och från i denna tråd en tid då jag själv har ett lågt AMH. Ser att det är flera som lyckats bli gravida trots lågt AMH vilket är glädjande! Vår historia: Min man har azoospermi (=inga spermier). I jan 2014 hade jag AMH <0,2 och i april i år <0,1.  I mars 2014 fick vi råden adoption eller ÄD med donerade spermier (som går att göra utomlands). Vi gjorde vår utredning på en privat klinik. Ställde oss omedelbart i kö för insemination med donerade spermier hos landstinget men fick reda på att det var ca 1,5 års kö. Tufft då vi inte har möjlighet att "prova hemma" under tiden pga azoospermin.
    Vi bestämde oss för att prova insemination med donerade spermier utomlands tre gånger och därefter gå vidare med  ÄD och adoption. 1,5 år kändes för lång tid att vänta utan att göra något. Första inseminationen lyckades och jag blev gravid! Det var en overklig känsla eftersom vi hade fått så dåliga utsikter. Bingo på första försöket! Men den glädjen försvann snabbt då jag fick missfall i vecka 5. Nytt försök månaden efter och blev då igen gravid! Den gången var jag förberedd på missfall. Det dröjde till vecka 10 innan det blev MA. Det var tufft. När de båda första försöken gått bra tyckte kliniken vi gick till att vi kunde prova 6 gånger innan vi skulle gå vidare till ÄD. Det har vi gjort nu. Insemination 2- 5 hände inget. Hoppet började försvinna. Tiden gick. Kollade upp med ÄD utomlands igen och kan få göra det så snart vi är redo. Läkaren som senast undersökte mig här i Sverige inför senaste inseminationen uttryckte att det nu var dags att gå vidare för vår del. Det var jättejobbigt att höra. Men han hade ju rätt. Har hört andra läkare som säger att rekommendationen är ÄD vid AMH <0,5. Nu till vårt bekymmer. Har precis fått reda på att vi kommit fram i kö för landstingsförsöken. Får komma dit i augusti. Nu kan vi inte bestämma oss om vi skall köra på direkt med ÄD och donerade spermier eller om vi skall invänta platsen i landstingskön och prova några gånger till där med insemination/IVF med donerade spermier trots mitt låga AMH. Tiden går och jag fyller snart 39. FSH var 8,9 i april.  Vet inte om det är det som gjort att landstinget tycker att det är värt att försöka.
    Gjorde IVF med högsta dosen Gonal F för ett år sedan och fick då bara tre folliklar, två med ägg i som plockades ut men bara ett var moget. Sista inseminationen körde jag full dos Pergotime och det resulterade i två folliklar. Vet inte om det var Pergotimen eller annat men jag har känt mig riktigt nere en tid. Känns jobbigt då det nu är den bästa tiden på året och man borde vara glad! Tänker därför att ÄD med donerade spermier utomlands är en "enkel väg" för att lyckas. Vi har försökt i två år vilket inte är så lång tid jämfört med många andra här. Jag trodde inte att min energi skulle tryta men det har den gjort nu. Både mannen och jag har sprungit maraton och jag vill gärna komma i mål på detta "behandlingsmaraton". Jag vet inte om jag orkar vänta till hösten och igen prova IVF/inseminationer med donerade spermier och att det inte lyckas. Då blir det ÄD kanske först nästa vår/sommar vilket känns oändligt långt borta. Då är jag dessutom 40 år. Börjar också bli orolig att tiden för ÄD skall gå ut och att mensen till slut försvinner utan att vi hinner prova ÄD. Hur tänker ni andra med lågt AMH? Hur många IVF eller andra försök tänker ni göra innan ni går vidare till andra alternativ?

  • Frazze
    Anemone06 skrev 2015-06-07 21:24:46 följande:

    Hej alla!

    Har läst till och från i denna tråd en tid då jag själv har ett lågt AMH. Ser att det är flera som lyckats bli gravida trots lågt AMH vilket är glädjande! Vår historia: Min man har azoospermi (=inga spermier). I jan 2014 hade jag AMH <0,2 och i april i år <0,1.  I mars 2014 fick vi råden adoption eller ÄD med donerade spermier (som går att göra utomlands). Vi gjorde vår utredning på en privat klinik. Ställde oss omedelbart i kö för insemination med donerade spermier hos landstinget men fick reda på att det var ca 1,5 års kö. Tufft då vi inte har möjlighet att "prova hemma" under tiden pga azoospermin.

    Vi bestämde oss för att prova insemination med donerade spermier utomlands tre gånger och därefter gå vidare med  ÄD och adoption. 1,5 år kändes för lång tid att vänta utan att göra något. Första inseminationen lyckades och jag blev gravid! Det var en overklig känsla eftersom vi hade fått så dåliga utsikter. Bingo på första försöket! Men den glädjen försvann snabbt då jag fick missfall i vecka 5. Nytt försök månaden efter och blev då igen gravid! Den gången var jag förberedd på missfall. Det dröjde till vecka 10 innan det blev MA. Det var tufft. När de båda första försöken gått bra tyckte kliniken vi gick till att vi kunde prova 6 gånger innan vi skulle gå vidare till ÄD. Det har vi gjort nu. Insemination 2- 5 hände inget. Hoppet började försvinna. Tiden gick. Kollade upp med ÄD utomlands igen och kan få göra det så snart vi är redo. Läkaren som senast undersökte mig här i Sverige inför senaste inseminationen uttryckte att det nu var dags att gå vidare för vår del. Det var jättejobbigt att höra. Men han hade ju rätt. Har hört andra läkare som säger att rekommendationen är ÄD vid AMH <0,5. Nu till vårt bekymmer. Har precis fått reda på att vi kommit fram i kö för landstingsförsöken. Får komma dit i augusti. Nu kan vi inte bestämma oss om vi skall köra på direkt med ÄD och donerade spermier eller om vi skall invänta platsen i landstingskön och prova några gånger till där med insemination/IVF med donerade spermier trots mitt låga AMH. Tiden går och jag fyller snart 39. FSH var 8,9 i april.  Vet inte om det är det som gjort att landstinget tycker att det är värt att försöka.

    Gjorde IVF med högsta dosen Gonal F för ett år sedan och fick då bara tre folliklar, två med ägg i som plockades ut men bara ett var moget. Sista inseminationen körde jag full dos Pergotime och det resulterade i två folliklar. Vet inte om det var Pergotimen eller annat men jag har känt mig riktigt nere en tid. Känns jobbigt då det nu är den bästa tiden på året och man borde vara glad! Tänker därför att ÄD med donerade spermier utomlands är en "enkel väg" för att lyckas. Vi har försökt i två år vilket inte är så lång tid jämfört med många andra här. Jag trodde inte att min energi skulle tryta men det har den gjort nu. Både mannen och jag har sprungit maraton och jag vill gärna komma i mål på detta "behandlingsmaraton". Jag vet inte om jag orkar vänta till hösten och igen prova IVF/inseminationer med donerade spermier och att det inte lyckas. Då blir det ÄD kanske först nästa vår/sommar vilket känns oändligt långt borta. Då är jag dessutom 40 år. Börjar också bli orolig att tiden för ÄD skall gå ut och att mensen till slut försvinner utan att vi hinner prova ÄD. Hur tänker ni andra med lågt AMH? Hur många IVF eller andra försök tänker ni göra innan ni går vidare till andra alternativ?


    Hej Anemon! Jag har kört 3 st ivf försök de landstingsförsöken. Fick veta 2013 att jag har ett amh på 0,2. Vi körde korta protokollet och fick ut 4 st ägg och jag fick 2 st tillbaks. Ett tog sig men bebisen dog i min mage i v24. 2:a försöket fick jag ut 3 ägg och fick 2 tillbaks, men inget den gången. 3dje försöket nyss avslutat långa protokollet resulterade i 7 st ägg 5 befruktade men bara 2 st tillbaks, men inget denna hången heller. Nu orkar inte jag stressa med mer ivfer,så vi har ansökt om äd i Riga. Det verkar helt ok för oss. De har även som för dig i ditt fall embryodonarion. Jag hoppas på att få börja efter min mens i Juli. De har inga väntetider och när man mailar dem så svarar de inom ett par dagar. Kostnaden är inte gastronomisk heller. Jag är 37 och min man 46, hans spermier är tydligen riktigt bra än så länge, det är bara mina ägg som är slut! Men att ge upp sin dröm för en sån struntsak gör vi inte! Hoppas att ni snart kommer fram till vad ni vill göra. Lycka till!
  • mian04
    Anemone06 skrev 2015-06-07 21:24:46 följande:

    Hej alla!
    Har läst till och från i denna tråd en tid då jag själv har ett lågt AMH. Ser att det är flera som lyckats bli gravida trots lågt AMH vilket är glädjande! Vår historia: Min man har azoospermi (=inga spermier). I jan 2014 hade jag AMH <0,2 och i april i år <0,1.  I mars 2014 fick vi råden adoption eller ÄD med donerade spermier (som går att göra utomlands). Vi gjorde vår utredning på en privat klinik. Ställde oss omedelbart i kö för insemination med donerade spermier hos landstinget men fick reda på att det var ca 1,5 års kö. Tufft då vi inte har möjlighet att "prova hemma" under tiden pga azoospermin.
    Vi bestämde oss för att prova insemination med donerade spermier utomlands tre gånger och därefter gå vidare med  ÄD och adoption. 1,5 år kändes för lång tid att vänta utan att göra något. Första inseminationen lyckades och jag blev gravid! Det var en overklig känsla eftersom vi hade fått så dåliga utsikter. Bingo på första försöket! Men den glädjen försvann snabbt då jag fick missfall i vecka 5. Nytt försök månaden efter och blev då igen gravid! Den gången var jag förberedd på missfall. Det dröjde till vecka 10 innan det blev MA. Det var tufft. När de båda första försöken gått bra tyckte kliniken vi gick till att vi kunde prova 6 gånger innan vi skulle gå vidare till ÄD. Det har vi gjort nu. Insemination 2- 5 hände inget. Hoppet började försvinna. Tiden gick. Kollade upp med ÄD utomlands igen och kan få göra det så snart vi är redo. Läkaren som senast undersökte mig här i Sverige inför senaste inseminationen uttryckte att det nu var dags att gå vidare för vår del. Det var jättejobbigt att höra. Men han hade ju rätt. Har hört andra läkare som säger att rekommendationen är ÄD vid AMH <0,5. Nu till vårt bekymmer. Har precis fått reda på att vi kommit fram i kö för landstingsförsöken. Får komma dit i augusti. Nu kan vi inte bestämma oss om vi skall köra på direkt med ÄD och donerade spermier eller om vi skall invänta platsen i landstingskön och prova några gånger till där med insemination/IVF med donerade spermier trots mitt låga AMH. Tiden går och jag fyller snart 39. FSH var 8,9 i april.  Vet inte om det är det som gjort att landstinget tycker att det är värt att försöka.
    Gjorde IVF med högsta dosen Gonal F för ett år sedan och fick då bara tre folliklar, två med ägg i som plockades ut men bara ett var moget. Sista inseminationen körde jag full dos Pergotime och det resulterade i två folliklar. Vet inte om det var Pergotimen eller annat men jag har känt mig riktigt nere en tid. Känns jobbigt då det nu är den bästa tiden på året och man borde vara glad! Tänker därför att ÄD med donerade spermier utomlands är en "enkel väg" för att lyckas. Vi har försökt i två år vilket inte är så lång tid jämfört med många andra här. Jag trodde inte att min energi skulle tryta men det har den gjort nu. Både mannen och jag har sprungit maraton och jag vill gärna komma i mål på detta "behandlingsmaraton". Jag vet inte om jag orkar vänta till hösten och igen prova IVF/inseminationer med donerade spermier och att det inte lyckas. Då blir det ÄD kanske först nästa vår/sommar vilket känns oändligt långt borta. Då är jag dessutom 40 år. Börjar också bli orolig att tiden för ÄD skall gå ut och att mensen till slut försvinner utan att vi hinner prova ÄD. Hur tänker ni andra med lågt AMH? Hur många IVF eller andra försök tänker ni göra innan ni går vidare till andra alternativ?


    Det gör inget om du kommit i klimakteriet när du ska göra ÄD. Läkarna fixar till livmoderslemhinnan med hormoner då. Därför är det ingen tidspress på ÄD.
    Om du däremot känner att du att du vill prova igen med dina egna ägg så tycker jag att du ska göra det. Det kan du däremot bara göra så länge du har mens och ägglossning. Men ÄD kan du göra ändå som sagt, även om du inte längre har någon mens. Och det kan du göra tills du är närmare 50 år utomlands. Så ingen stress när det gäller ÄD alltså, fast du kanske ändå känner att du vill vara "ung" när du får barn, även om det är med ÄD. Lycka till, hur du än väljer. 
  • Gosmos
    Anemone06 skrev 2015-06-07 21:24:46 följande:

    Hej alla!

    Har läst till och från i denna tråd en tid då jag själv har ett lågt AMH. Ser att det är flera som lyckats bli gravida trots lågt AMH vilket är glädjande! Vår historia: Min man har azoospermi (=inga spermier). I jan 2014 hade jag AMH <0,2 och i april i år <0,1.  I mars 2014 fick vi råden adoption eller ÄD med donerade spermier (som går att göra utomlands). Vi gjorde vår utredning på en privat klinik. Ställde oss omedelbart i kö för insemination med donerade spermier hos landstinget men fick reda på att det var ca 1,5 års kö. Tufft då vi inte har möjlighet att "prova hemma" under tiden pga azoospermin.

    Vi bestämde oss för att prova insemination med donerade spermier utomlands tre gånger och därefter gå vidare med  ÄD och adoption. 1,5 år kändes för lång tid att vänta utan att göra något. Första inseminationen lyckades och jag blev gravid! Det var en overklig känsla eftersom vi hade fått så dåliga utsikter. Bingo på första försöket! Men den glädjen försvann snabbt då jag fick missfall i vecka 5. Nytt försök månaden efter och blev då igen gravid! Den gången var jag förberedd på missfall. Det dröjde till vecka 10 innan det blev MA. Det var tufft. När de båda första försöken gått bra tyckte kliniken vi gick till att vi kunde prova 6 gånger innan vi skulle gå vidare till ÄD. Det har vi gjort nu. Insemination 2- 5 hände inget. Hoppet började försvinna. Tiden gick. Kollade upp med ÄD utomlands igen och kan få göra det så snart vi är redo. Läkaren som senast undersökte mig här i Sverige inför senaste inseminationen uttryckte att det nu var dags att gå vidare för vår del. Det var jättejobbigt att höra. Men han hade ju rätt. Har hört andra läkare som säger att rekommendationen är ÄD vid AMH <0,5. Nu till vårt bekymmer. Har precis fått reda på att vi kommit fram i kö för landstingsförsöken. Får komma dit i augusti. Nu kan vi inte bestämma oss om vi skall köra på direkt med ÄD och donerade spermier eller om vi skall invänta platsen i landstingskön och prova några gånger till där med insemination/IVF med donerade spermier trots mitt låga AMH. Tiden går och jag fyller snart 39. FSH var 8,9 i april.  Vet inte om det är det som gjort att landstinget tycker att det är värt att försöka.

    Gjorde IVF med högsta dosen Gonal F för ett år sedan och fick då bara tre folliklar, två med ägg i som plockades ut men bara ett var moget. Sista inseminationen körde jag full dos Pergotime och det resulterade i två folliklar. Vet inte om det var Pergotimen eller annat men jag har känt mig riktigt nere en tid. Känns jobbigt då det nu är den bästa tiden på året och man borde vara glad! Tänker därför att ÄD med donerade spermier utomlands är en "enkel väg" för att lyckas. Vi har försökt i två år vilket inte är så lång tid jämfört med många andra här. Jag trodde inte att min energi skulle tryta men det har den gjort nu. Både mannen och jag har sprungit maraton och jag vill gärna komma i mål på detta "behandlingsmaraton". Jag vet inte om jag orkar vänta till hösten och igen prova IVF/inseminationer med donerade spermier och att det inte lyckas. Då blir det ÄD kanske först nästa vår/sommar vilket känns oändligt långt borta. Då är jag dessutom 40 år. Börjar också bli orolig att tiden för ÄD skall gå ut och att mensen till slut försvinner utan att vi hinner prova ÄD. Hur tänker ni andra med lågt AMH? Hur många IVF eller andra försök tänker ni göra innan ni går vidare till andra alternativ?


    Hej! Vilken jobbig sits ni sitter i. Förmodligen har ni lagt massa pengar på inseminationer redan och det talar ju för att få den kostnadsfria hjälp ni har rätt till. Men om ni känner / har möjlighet till att gå er egen väg utomlands skulle jag nog råda till det. Jag skulle inte orka hoppas hur länge som helst. ÄD har ju rätt hög succes-rate. Jag är bara 29 känner ändå stress pga längtan, allt är inte åldersstyrt.

    Mitt amh ligger på 0,29 och jag fick ändå jackpott på andra stimuleringen och har en som växer i magen och fem i frysen. Fsh på 5,2 och ändå var alla av fin kvalitet.

    Finns det kvar embryon i frysen när vi är färdiga med barn har vi bestämt oss för att donera dem till par som er. Läskigt för oss men underbart att kunna hjälpa andra !
  • Anemone06

    Tack alla för många bra tips och stöd! Ursäkta jag inte svarat tidigare. Jag har bestämt mig för att läsa allt i denna tråden för att försöka lära mig mer inför vårt beslut och jag är nu på inlägg 900 någonting så jag har en del kvar J


    Frazze:   tack för tips om Riga! Vi har varit i kontakt med AVA i Riga och fick veta att de inte har någon kö. För ett år sedan kontaktade vi Fertinova i Åbo och var och besökte dem inför ÄD. Läkaren som vi träffade då skrämde upp mig ganska mycket med att det var stor risk för att få havandeskapsförgiftning, 50% tror jag det var. Så vi tänkte då att vi kontaktar Fertinova i Åbo igen när vi är klara med inseminationsförsöken. De hade också några månaders kö för ett år sedan. För någon månad sedan efter de senaste misslyckandena med inseminationer hade vi ny kontakt med Fertinova och denna gången fick vi inte samma goda uppfattning om läkaren och blev därför lite tveksamma till Fertinova. Det som jag tyckte var bra med Finland är att de har krav på öppna donatorer (barnet kan då om det vill vid 18 års ålder få information om donatorn, jag är osäker på om barnet får lov att kontakta donatorn också). Enligt lettisk lag är det inte tillåtet med öppen donator. När vi gjort inseminationer med donerade spermier har vi valt öppen donator då vi förstod på barnmorskorna att det var det som de tyckte var bäst även om de inte verkade få säga det rent ut. I Danmark får barnet möjlighet att kontakta donatorn en gång, via brev, mail eller telefon. Det har donatorn gått med på vid donationen. Men det är vad jag förstår väldigt sällan som barnen tar kontakt, många känner inte det behovet. Och nu när vi har tänkt mer på det så kändes kliniken i Riga bra. Har hört via en kompis som känner någon som varit där samt den nya gynläkaren som jag gick till inför senaste inseminationen som hade hört att AVA kliniken i Riga var bra. Så nu tycker jag att det känns positivt och är inte så rädd för havandeskapsförgiftningen längre heller.


    Kattflickan: ja vi har funderat på embryodonation direkt också men förstod på en läkare som vi träffade att det var större chans med en donatorer som man provat flera gånger innan och att man då kan göra färskförsök vilket skall vara lite större chans att lyckas.


     Mian04: Jag hade glömt att det går att göra ÄD även om man är i klimakteriet! Tack för påminnelsen! Förresten är det någon som vet om det finns något hormonvärde förutom FSH som visar om man är på väg in i klimakteriet? Det har varit en stress också i hela denna processen, jag har inte velat prova för många gånger med egna ägg i fall det skulle leda till att vi ?försitter? chanserna till ÄD. Men så är det alltså inte då. Det känns ju lugnande.


     Gosmos: Vad härligt att du har en som växer i magen! Vad fint att ni tänker donera till par som behöver! Är det tillåtet i Sverige? Jag trodde att det bara gick utomlands? Fsh på 5,2 trodde jag var bra? Jag hade 8,9 på senaste och jag läste någonstans att >9 börjar minska chansen att bli gravid något. Då tänkte jag nog för att jag har lågt AMH men FSH:t var ju inte så dåligt iaf så då kanske det går? Ja vi har lagt mycket pengar på detta det senaste året och resurserna är ju inte oändliga så det känns som att man vill lägga pengarna på det som ger störst chans, vilket det nu är? Om man ändå kunde få siat lite om framtiden!

Svar på tråden Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH