Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Tänkte fråga hur länge ni har försökt? Vilken ålder? Har du lågt amh värde? Vi får 3 landstingfinansierade försök.

Och det är väldigt bra. Men vi håller också på att spara till privat om det skulle behövas. Vi har även pratat om äggdonation. Hur har ni gjort? Ursäkta om jag frågar så mycket

Ingen fara, det är bara att fråga :) Det är skönt att kunna "prata" med någon annan i liknande situation.

Jag känner också som du, att problemet är min kropp och pga det måste även min sambo gå igenom allt detta. Han stödjer mig också jättemycket men jag tror att känslan är ändå lite annorlunda när det är ens egen kropp som inte riktigt funkar.

Vi har försökt bli gravida nästan 2 år nu. Gjorde utredningen i somras och första ivf i januari som vi fick avbryta pga kysta och eftersom jag inte svarade på medicinerna som jag skulle (möjligen pga kystan).

Andra försöker gjorde vi i april och jag blev gravid. Tyvärr konstaterades en ofostrig graviditet vid ultraljudet och jag fick missfallet nu i juni. Vi fick inget till frysen så nu måste vi börja om hela resan, är så orolig att det inte funkar men samtidigt försöker jag tänka att jag blev ju gravid vid första försöket så det kanske går. Men ändå. Samtidigt försöker jag komma över missfallet men vill gärna göra nytt försök redan nu. Men jag måste få mens först, hoppas kroppen kommer igång fort. Vill inte vänta.

Jag är 33 och har amh 0.4. Vi har nu gjort vårt första landstings finansierat försök och har två kvar. Men kommer göra privata försök också om vi inte lyckas. Vi har också pratat om äggdonation och är öppna för det även om känns svårt också...

Vet du om du kommer att göra kort ellet lång protokoll och med vilka mediciner?

Näe. Vet inte om det blir långa lr kort. Vad är bättre med lågt amh? Alla andra värden var normala. Och min sambo helt normala spermier.

Vi fick också ett ofostrig graviditet för 2 månader sen. Men mensen kom igång ganska fort. Hur långt gången var du? Håller tummarna för er

Du är ju jämnålder med mig, har du fått nå svar varför du har lågt amh?

För mig är kom det som en smäll, jag hade ingen aning att problemet verkligen var ett PROBLEM.

Det är det som är svårt att smälta. Vad har hänt med äggreserven.

Tack för att du svarar / en medmänniska

Jag har bara gjort det långa protokollet, enligt kliniken där jag går så är det bästa för mig men jag vet många som gjort det korta trots låg amh och fått bra resultat. Så jag vet inte riktigt.

Jag har inte fått någon förklaring till min låga äggreserv och det kom också som en total överraskning till mig. Jag förstår inte heller varför detta hände mig, har alltid varit frisk och alla mina andra värden var också normala.

Vi är verkligen i liknande situation, hoppas att det går bra för oss båda. Vi får stödja varandra :)

Skönt att höra att din mens kom igång ganska fort. Jag var på ultraljudet på v 8 när jag fick veta att det fanns inget foster men sedan började jag blöda någon vecka efter det. Du då?

Håller tummarna för er också!

Hej alla som kämpar!

Jag har fått kämpa ett tag men hoppas nu att det är äntligen är min tur. Kanske kan det ge någon hopp. Jag är 43 år, fyller 44 år i år. Mitt amh var 0,4 när jag mätte det för ca 3 år sen.

Jag och min man har försökt med ivf men det verkar inte vara vår grej då varje gång vi har blivit gravida så har det varit naturligt. Det har dock slutat med missfall varje gång, vilket har varit otroligt jobbigt. Både fysiskt och psykiskt.

Jag är i alla fall gravid nu, v 13+2. Har givetvis varit nervös och haft svårt att tro på det. Ska det äntligen bli min tur! Lugnet börjar dock infinna sig, speciellt nu efter vi var på Kub och fick låg risk. Väntar även på NIPT-resultat som jag hoppas ska ge samma resultat.

Håller tummarna för er alla!

Hej alla som kämpar!

Jag har fått kämpa ett tag men hoppas nu att det är äntligen är min tur. Kanske kan det ge någon hopp. Jag är 43 år, fyller 44 år i år. Mitt amh var 0,4 när jag mätte det för ca 3 år sen.

Jag och min man har försökt med ivf men det verkar inte vara vår grej då varje gång vi har blivit gravida så har det varit naturligt. Det har dock slutat med missfall varje gång, vilket har varit otroligt jobbigt. Både fysiskt och psykiskt.

Jag är i alla fall gravid nu, v 13+2. Har givetvis varit nervös och haft svårt att tro på det. Ska det äntligen bli min tur! Lugnet börjar dock infinna sig, speciellt nu efter vi var på Kub och fick låg risk. Väntar även på NIPT-resultat som jag hoppas ska ge samma resultat.

Håller tummarna för er alla!

Nej, jag har egentligen inte märkt någonting. Men nu när jag tänker så har jag ganska korta menscykler, typ 23-27 dagar och kanske lite mindre blödning. Har läst att det kan bero på minskad äggreserv. Ägglossningen ska funka och varje månad får jag ägglossningsflytningar.. så varför jag egentligen inte har blivit gravid naturligt vet jag inte riktigt, det borde ju funka..

Men du blev ju gravid naturligt, gick det lätt? Har du märkt att du har låg äggreserv?

Oklart varför jag fick cystan, det kan ha varit pga hormonerna eller så kom den bara.. men sedan försvann den utan att jag märkte någonting.

Jag hoppas också att alla vi blir gravida här! :)

Jag har märkt att menscykeln blev längre. Hoppa en månad osv. Sen kortare. Men innan jag blev gravid med sonen så hade jag en menscykel på 30 dagar och fick alltid äl på dag 17-18. Det tog ett år att bli gravid med han. Så det var ändå inom normalspannet så att säga. Men nu tog det ett år igen innan jag blev gravid( ofostriga graviditen) med letrozol. men som sagt får ju aldrig behålla nått barn

Det är en stor sorg, man tänker inte på något annat än att bli gravid. Hur var första ivf:n? Nervöst? Hur mådde du på medicinerna? Men vi är ju relativt unga. Att det är en stor chans att det ska gå vägen nån av alla gånger.

Men går man in i nån form av förklimakterie när man har lågt amh? Eller hur funkar det?

Och så börjar det bärma dig mens igen då! Tror inte det har tatt sig denna månaden heller tyvärr Men som vi alla kämpare vet, så är det bara att kämpa vidare. Känner konstig molvärk i äggstockarna (tror jag) och blir givetvis livrädd att nåt ska hända så att jag inte kan fortsätta försöka. Ja att typ äggstockarna ska krympa el nåt sånt ja jag vet inte vilka scenarion som kan hända.

Sen har jag fråga till er som kör med lutinus och har kört med lutinus. Jag kör ju med det nu och vad jag kan komma ihåg av alla de 100ggr som jag använt det (el mer 20 ggr kanske) så har jag aldrig haft så att den har lösts upp och riktigt runnit ut som flytande. Min har kommit ut mer som en torr massa (ursäkta ingående lite äcklig förklaring) men denna gången så rinner den verkligen ut. Vad är det som gör att det gör så? Någon som vet? Ni som blivit gravida, hur kände ni? När jag blev gravid med sonen så minns jag inte att jag kände något. Men det är ju snart 2 år sen! Sist när det var ofostrig graviditet så började det mola ordentligt 5 dagar efter äl. Tacksam för svar!