Är jag älskarinna eller vad är jag?
Jag är sjukt förälskad i en man som är gift. Attraktionen mellan oss är som dynamit. Vi har känt varann länge. Vi är tvillingsjälar av samma skrot o korn.
Jag är singel sen snart 2 år efter många många år i äktenskapsfällan med en o samma man. Jag har tre tonårsbarn o är högutbildad med mycket bra jobb. Han har två halvtonåringar, fru sen tonåren o vi finns på samma arbetsplats av o till.
Vi hade hur mycket kontakt som helst på sms o mail under över 1 års tid. Det handlar om många tusen sms o kilometervis med mail. En del väldigt vardagliga, en del väldigt intima. Varje dag kontakt. Dygnet runt i ca 1 år.
Vi stormtrivs i varandras sällskap. Vi kan inte mötas utan att det slår gnistor. Vi kan inte vara ensamma utan att det blir fysisiskt. Folk har frågat, men vi förnekar allt. Han påstår att han är nöjd som han har det med familjen. Frun ska inte ha märkt något alls säger han.
För 10 mån sen avslutade jag relationen som var dömd att misslyckas. Han försökte ta kontakt men jag gjorde klart för honom att om han tog kontakt en enda gång till utan att vara, eller vara på väg att bli singel så skulle jag kontakta frun. Det blev dödstyst o jag trodde att det var över.
Det var både skönt o hemskt.
Nyligen tillbringade vi en natt ihop som om inget hänt.... Vi lovade varann att vi inte skulle.... men vi kunde inte hålla det..... 16 timmar av intensiva samtal om allt man kan tänka sej o ett vansinnes sex som var desperat. Jag erbjöd mej att följa med o prata med frun. Men jag har inte gjort det trots att jag lovade det när jag sa adjö för 10 mån sen.
Bara en gång har vi varit onyktra när saker hänt. Allt annat har skett med alla sinnen vakna.
Ingen av oss har någonsin förut varit otrogna (jag har inte det nu heller för jag är singel).
Nu har jag återigen sagt tack o adjö. Jag har inget hopp, ingen tro på att han kommer till mej fullt ut, inga illusioner.
Jag vill, han vill, men han törs/kan inte.... säger han.....Han mår så dåligt av att det är som det är. Men varför gör han så då? Han säger att jag är den på miljonen, men.... det är barnen säger han.....inte frun för hon skulle klara det, men barnen.....
Hur funkar såna män? Hur KAN han göra så? Vad menar män som gör som han? Jag har lärt mej att förakta o se ner på män som släkte..... Jag ser män som springande kukar o det är ju inte världens bästa förutsättningar. För han är inte den enda gifta mannen som vill till, det finns hur många som helst!
Men jag vet att om han kom så skulle jag lägga mej för hans fötter...........
Jag har ingen som helst tro på att det finns glöd o passion o känsla när man levt ett halvt liv ihop efter att ha träffats som tonåringar. Jag kan tro på lojalitet, respekt, ekonomiskt lugn o.s.v. men det här är ju varken det ena eller det andra.