Jag har en dotter (född i dec 08) som blev till redan innan vi började försöka, dvs. vi hade alltså inte planerat att jag skulle bli gravid då. Så när det blev dags för syskonverkstad hade jag inte en tanke på att det skulle kunna bli svårt. Nu har jag och sambon försökt med syskon sen i april och ingenting händer! Är det nån som har varit med om något liknande och vill följas åt??
Vi har också svårt med nummer 2, första gick på första försöket. Förra året hade jag 4 mf på raken och då gav vi upp och började försöka igen förra månaden, andra försöket nu i dagarna och hoppas så att det går bättre nu. 
Gummsan: jag har just läst på flera ställen här på FL att Bisolvon kan vara bra. Vad är grejen? ska man gå på hostmedicin jämt? Eller blev du gravid så snart du testade Bisolvon? Tacksam för svar från fler med erfarenhet av detta!
Jag åt bisolvon från mensstart till äldagen då slutade jag. Sekretet ska bli tunnare så spermierna lättare ska simma in. Även gubben åt bisolvon denna tiden. Första gången jag testa detta så blev jag gravid andra mån med bisolvon. Nästa barn blev till på första försöket med bisolvon. Rörigt de blev hoppas du förstår.
Gummsan: jag har just läst på flera ställen här på FL att Bisolvon kan vara bra. Vad är grejen? ska man gå på hostmedicin jämt? Eller blev du gravid så snart du testade Bisolvon? Tacksam för svar från fler med erfarenhet av detta!
Runt 3 år med andra... nått....
2mån med tredje...
Jag har svårt att bli gravid med nr 3. Har försökt sedan vi fick minstingen (november 2006).
VET inte men eftersom det är först då jag blev gravid så antar jag. Kolla flisan79 tror jag hon heter. Har hjälpt henne med.
Har försökt få barn nr 2 i 1,5 år nu. Första barnet blev till, och stannade kvar, på första försöket. Han föddes i februari 2007 och är vår stora lycka i livet! Med barn nr 2 dröjde det 3 månader innan jag blev gravid, vilket slutade i ett missfall i vecka 12 (MA redan i vecka 9). Har nu haft 3 missfall. Senaste missfallet var i februari, vilket innebar blödningar i tre månader innan jag skrapades. Sedan sista missfallet har jag inte blivit gravid igen och börjar nu bli osäker på om jag ens kan bli gravid med barn nr 2. Kommer aldrig sluta hoppas och försöka, men börjar känna mig oerhört uppgiven!
Tillfällighet med bisolvon eller inte. Med bisolvon hemma i medicinskåpet, är det värt ett försök (för min del i alla fall)!
Hej är ny här... Är tråden fortfarande aktiv?
Tänkte bara bidra med min historia... Vi har försökt få barn nr 2 i 1 år nu. Har en dotter på 2 år och 2 månader. Hon blev till på första försöket, hann bara tänka att vi skulle vilja bli gravida och så blev vi det. Sen ville vi ha syskon tätt och på första försöket gick det den gg oxå men slutade tyvärr i missfall i vecka 10 (november förra året.) Nu är det vår högsta önskan att bli gravida men då är det stopp. Det går verkligen inte. Känns som jag provat alla tips på inernetsidor jag hittat, akupunktur och bisolvon mm... Tänker såklart att det måste blivit nåt fel på min kropp efter missfallet. Varför är det annars så omöjligt nu och det gick så lätt de två andra gångerna?
Känner mig uppgiven jag med men har fortafarande kvar en liten gnutta hopp...
Kram på er!
Hej, samma historia här. Första blev snabbare än vi trodde och tvåan har nu tagit snart 2 år..ska påbörja en utredning nu 26/1. Overkligt känns det! vi ville oxå ha tätt mellan barnen, och trodde såklart de skulle gå lika bra som dottern...men nu har vi faktiskt börja sälja bort en massa baby saker för de känns bara tungt att ha dem här när man inte ens vet om de blir fler barn.
Tråkigt med ert missfall och håller verkligen tummarna för att tvåan kommer snart för er
Hej, samma historia här. Första blev snabbare än vi trodde och tvåan har nu tagit snart 2 år..ska påbörja en utredning nu 26/1. Overkligt känns det! vi ville oxå ha tätt mellan barnen, och trodde såklart de skulle gå lika bra som dottern...men nu har vi faktiskt börja sälja bort en massa baby saker för de känns bara tungt att ha dem här när man inte ens vet om de blir fler barn.
Tråkigt med ert missfall och håller verkligen tummarna för att tvåan kommer snart för er
Gumsan:
För oss var det likadant. Blev gravid snabbt med första, och sen när det var dags för syskon blev vi gravida snabbt igen...men det slutade med missfall. Sen väntade vi, och väntade och väntade...men inget mer hände. Var också helt söker på att ngt var fel med min kropp, men utredningen visade tillslut att det var spermierna som var alldeles för få och att vi typ inte kunde bli gravida naturligt. Min kropp har fungerat utmärkt och vi är ni gravida igen, men via ivf.
Nu menar jag inte att det behöver gå så långt för er, men tycker inte man ska ställa sig in för mkt att det är fel på en...och prova alla hokuspokuskurer som man kan läsa om på internet. Det ökar bara på hoppet, vilket gör förtvivlan ännu större.
Bra att du bokat in tid för utredning, så får ni se om ni blir klokare efter det!
Ville mest bara lycka till!
Mammabamma:
Har också tänkt att det faktiskt inte behöver vara mig det är fel på , kan ju lika gärna vara mannen. Men tycker ändå det är konstigt, som i ert fall, hur gick det till de två första försöken när det faktiskt funkade? Kan spermierna helt plötsligt bli för få? Eller var de två andra gg bara rena lyckoträffarna? Har läkarna nåt svar på det? Hur länge väntade ni innan ni var på utredning? Hur lång tid tog det sen tills ni blev gravida via ivf? Känns skönt att höra din historia, då finns det iallafall hopp att vi kan bli gravida igen även om det ska bli via ivf. Känns lite mer hoppfullt nu också när vi äntligen fått en tid för utredning. Då får vi ju iallafall ett svar på hur det verkligen ligger till, så man slipper gå och grubbla sig förtvivlad.
Är glad för er skull att ni är gravida! Hur långt gånget är du? Hur länge blir det då mellan era barn? Håller tummarna att allt går bra för er. Lycka till!
Gumsan:
Enligt läkarna är det inget som blir bara så där...det kan väl gå upp och ner i för sig,men man tog prover under ett halvår och det blev snarare sämre än bättre. Så de menade att det var lyckoträffar...att dessa 2 gånger visat på att vi kan bli gravida naturligt men att chansen är MKT liten. Men jag håller med om att det känns konstigt.
Vi började utredningen efter 1 år, sen tog det några månader innan vi fick alla svar. När vi fick svaren tog vi direkt kontakt med en fertilitetsklinik, då vi kände att vi skulle behöva hjälp och med barn sedan tidigare får man ju ingen ekonomisk hjälp från landstinget med sånt. Från första besöket tills första ivf:en tror jag det gick ca. 6 månader. Vi blev gravida på första försöket med ivf, men det slutade tyvärr med missfall det med. Sen hade vi ägg i frysen som vi satte in ca. 1,5 månad efter missfallet...vilket resulterade i denna graviditet. Är nu i v. 33, så inte allt för långt bort innan vi får träffa vår lilla plutt . Dotter blir 4,5 år när hon blir storasyster, det tog sammanlagt strax över 2 år innan vi blev gravida med detta barn. Förstår att du tycker det är en jobbig bit, att det blir så långt mellan syskonen, för det var bland det jobbigaste för mig. Men just nu känns det helt ok faktiskt.
Jag har läst att de flesta med barn sedan tidigare tillslut blir gravida, bara man orkar med att kämpa. Är säker på att det kommer bli eran tur till slut, med eller utan hjälp. Som sagt, skönt att ni har en tid för utredning snart så känns det att det händer ngt i alla fall!!
Mammabamma:
Å vad skoj för er att det snart är dags! Men vilken utdragen process det verkar vara. Egentligen är ju inte 4,5 år så mycket, bara det att man är så låst vid tanken på att få syskon tätt. Tycker det är konstigt ändå hur kroppen funkar, ibland går det så lätt (som de 2 första gg för både dig och mig) och sen när man planerar väl och verkligen kämpar för att få till det då är det helt totalt låst. Efter att ha läst din historia känns det nästan självklart att det måste vara på samma sätt för oss. Men det får utredningen utvisa. Räknar veckorna dit! Skönt iallafall att veta att man inte är ensam om detta problem. Lätt att tänka att det går så lätt för alla andra när en efter en av ens kompisar berättar att de är gravida.