Jag HATAR min mor! (långt)

Hej, jag har absolut inte haft det som dig, min mamma 'ballade ur' efter att jag blev 18 år och jag har en pappa. Men, mina barn 4 & 8 år har inte heller en mormor. Hon har aldrig träffat dem. Jag vet inte om hon lever, troligen, men hon är mest troligt fullständigt alkoholiserad. Du har haft det skittufft och all heder åt dig att du fixar detta. Men jag skulle nog släppa förhoppningen om någon mormor för gott om jag var du. Tyvärr. Bit i det sura äpplet och lämna henne bakom dig så som resten av släkten gjort. Du har barn nu och de är ditt främsta ansvar. Dessutom så har du försökt flera gånger och det tar energi som du inte får tillbaka. Släpp henne med gott samvete. Det är inte ditt ansvar att din mamma inte kan sköta sig, ditt ansvar är att sköta dig och din avkomma. Med tanke på henes beteende under din uppväxt har du inte ens ett moraliskt ansvar att hjälpa din mamma överhuvud taget.

Jag berättade för vår son om mormor när han förstod släktorden, att mormor är mammas mamma, moster mammas syster, farbror pappas bror mm. Han var ganska ointresserad och jag har fått väldigt få frågor om denna mormor. Sonen är 8år nu och vi berättade när han var 5år tror jag.

Jag var på en föreläsning i förrgår på grundskolan om barn, var en fritidspedagog som jobbar på skolan i stan för barn med problem. Barn som får komma dit är ofta kraftigt utåtagerande. Enligt honom behöver barn tid med sina föräldrar, det är det absolut viktigaste man kan ge sitt barn. Tid och uppmärksamhet så barnen har bra självkänsla och känner sig älskade. Så ts, ge ditt barn massor med uppmärksamhet och du ger henne då så bra förutsättningar du kan styra över. Han höll även i utbildningar i KOMET och de verkar superbra. Det var kul att höra ett proffs snacka relationer/uppfostran, kändes skönt att ticka av ett antal punkter man gör helt rätt och kom därifrån med saker jag vill göra mycket bättre!

Ursäkta det blev så långt.

Ja jag mår mycket bättre sen jag slutat hålla kontakten med min mamma. Det var jag som ringde och hälsade på i femton år, aldrig hon, jo en gång ringde hon men då för att hon hört rykten at pappa skulle flytta ihop med sambo. Hon hörde aldrig av sig till mina småsystrar vid födelsedag, examen eller jul. Så när mormor dog så bestämde jag mig att nu skall jag sluta plåga mig. Jag är inte skyldig att upprätthålla kontakten med någon som verkar helt ointresserad. MEN, ändå skriver jag ganska ofta i dessa olka trådar på FL så inte har jag släppt det inte, men jag har inte dåligt samvete.

Önskar det funnits någon för dig ts när du var barn, någon som kramat dig varje dag och sagt att det är kul att du är du.

Jag kan förstå att du tycker det är tur att inga syskon behövt ha det som du. Jag har haft många långa diskussioner på kvällarna med mina båda systrar om vår mamma, så för oss är det nog bra att vi var flera. För mina systrar var det värre också, min mamma fick som sagt någon psykos i samband med skilsmässa och jag var 18 men mina systrar betydligt yngre. Så jag har haft en normal uppväxt med en normal mamma, de med en pappa med alkoholproblem (depression i samband med skilsmässa, samtidigt uppsagd pga arbetsbrist och farmor dog ett halvår senare!) och en mamma som bara försvann, hon flyttade över 100mil och hörde aldrig av sig!

Jag undrar om du som jag upplever att nu när du har barn har du inte lika mycket energi att lägga på din mamma. Energin behövs till dig själv och din dotter och din sambo. För att du skall räcka till måste du prioritera. Var vad jag var tvungen till iallafall. Men, jag känner att jag inte har dåligt samvete för att jag inte försöker hålla kontakten längre. Just det, inte mitt fel, inte mitt ansvar, det gör att jag mår bra idag.

Jag har haft enorma skuldkänslor för att jag 'övergav' mina småsystrar, flyttade direkt efter gymnasiet till annan ort och studerade på högskola. Minns ett tillfälle då min pappa skällde ut mig för att jag inte ville komma hem en helg så han fick lite barnfri tid, jag hade tenta då både lördag och måndag, men det var inte tillräckliga skäl, jag kunde ju komma på lördag eftermiddag och åka upp tidigt måndag morgon!!! Ja gud, skulle jag nämna detta för honom idag skulle han blåneka till att det hände.