Det här med Genus

Det går inte riktigt att jämföra med hur vi som vuxna lever/klär oss. Vi är ju redan vuxna och präglade att vara dom vi är. Vi har lärt oss vad som är manligt o kvinnligt och lärt oss att tex klänning på män är fult, att hår på kvinnors ben är fult osv...

Självklart strävar jag efter jämlikhet i hemmet. Eller ja, jag tycker inte jag behöver sträva efter det Då jag är hemma på heltid med barnen blir det naturligt att jag tar hand om tvätt, städ o mat... Men när maken är hemma är det oftast han som tvättar tex elr tar disken.. Vi turas om att köra bil, jag tar tag i renoveringar... Sen gör vi mkt som anses typiskt för våra kön, men vi blandar sysslorna mellan oss automatiskt emellanåt Att jag lagar mat tex beror på att det är ett stort intresse för mig o jag älskar att laga mat =) Däremot får han gärna plocka undan efteråt

För mig handlar det inte om att göra oss könslösa, däremot menar jag att man inte ska begränsas. Bara för att man har ett visst kön förväntas man ofta att vara på ett visst sätt -jag tycker man ska ses som den individ man är o inte i första hand efter sitt kön... Jag vill ge mina barn fler möjligheter i livet än bara dom som är till för pojKAR/FLICKOR...

Lady Dahmer har en bra tråd som heter Genus för okunniga eller nåt sånt. Läs TS där så får du svar på alla dina undringar.

Fattar knappt vad jag själv skrivit, det blev lite svamligt Hoppas du förstår vad jag menar =)

För att svara på en till av dina frågor så är det såhär att jag har nästan aldrig smink (fyller i mina ögonbryn ibland, inget annat) rakar inte benen eller under armarna -inte som nån protest utan för att jag helt enkelt inte ser nån mening med det, jag har kortare hår än min man som har en lång hästsvans Bär klänning om somrarna, men annars är det leggings och munktröja typ Maken har jeans o t-shirts i alla möjliga färger... Men just våra utseenden o klädval har vi inte aktivt valt pga genusdebatten, utan detta är naturligt för oss... Däremot har jag under senare tid blivit mer medveten hur vi uppfostrar barnen -hur man talar till dom, kläder, leksaker, barnprogram, bemötande osv... Jag vill som sagt inte placera mina barn i ett fack, utan låta dom växa upp till dom individer dom är och inte begränsa dom i livet.

Jag förstår på ett sätt.

Jag tycker heller inte att man ska begränsas pga könet eller förväntas vara typisk flicka eller typisk pojke i allt.
Men tror ni inte att detta ligger i barnets natur mer än vad vi som föräldrar vill få det till att bli.
Mina föräldrar lät mig spela fotboll och jag var väldigt mycket pojkflicka, utan att deras "inblandning". Idag vill jag gärna vara mer "kvinnlig" till utseendet men jag har inga typiskt tjejiga intressen.

Mina söner ( har ingen dotter än ) uppfostrar jag som pojkar, klädesmässigt. 
Angående leksaker så får de leka med det de vill.
Om de plockar upp en docka i affären och vill ha den så får de självklart det.
Men jag ser att de föredrar "killgrejer" och jag gör inget för att ändra på det.
Däremot så vill jag gärna att de får en så pass "bred" uppfostran som möjligt.
Dvs. de ska inte bli mansgrisar men heller inte feminina. Jag ser gärna att de är "grabbar" men med lite kvinnlig touch
Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Om jag får en dotter så kommer hon få dockor och klänningar men jag kommer banne mig lära henne bita ifrån när det gäller...

Jag har liksom högre ambitioner för barnen än för oss vuxna. Är mer noga med att de inte ska äta för mycket "omyttigheter" osv... Det är väl med nya generationer man har möjlighet att förändra från början liksom?

Både jag och barnen har klänning någon gång ibland. Jag har det sällan, döttrarna oftare (typ på "fest") och sonen har det bara hemma (utklädningskläder typ, han blir SÅÅÅÅ söt!).
Annars har barnen ungefär samma typ av kläder, tjejerna har mycket tunikor och tights iofs... men sonen har mest glada färger och mönster, i protest mot de genomtrista "killkläderna". Monster, "superhjältar" och döskallar har ingen här.
Ingen sminkar sig, barnen har gärna nagellack.

Leksaker leker de med samma. Sonen har varit hemma tills nyligen (fyller snart 4 år), så han verkar inte ha stött på uppfattningen att vissa saker/kläder/lekar bara skulle vara för tjejer. Han LEKER, och då blir det ju oftast det tjejerna leker, och det är kul.

Annars har jag väl mer börjat tänka på hur jag bemöter barnen, att förstärka det jag är rädd att de kommer få "för lite av" pga sitt kön. Tjejerna uppmuntras att prata så andra hör vad de säger, säga ifrån om någon gör något tokigt, våga prova saker... Undviker att säga saker som "akta så du inte...", utan mer "heja så högt du kan klättra!".
Sonen "badas" i språk, får sitta i knä och gosas, benämner känslor, uppmuntras att vara hjälpsam och omtänksam.

Här hemma har vi vuxna just bytt arbetsuppgifter. Vi får väl se hur det faller ut, just nu känns det väldigt skönt för mig i alla fall   :)

Det handlar inte om att ta bort någonting utan att alla individer skall ha tillgång till alla möjligheter, oavsett om det gäller kläder, karriärval, leksaker eller sporter och andra aktiviteter... Det handlar inte om att alla skall bli lika utan att alla skall få vara den de är, utan att styras av vilket kön man råkar ha mellan benen.

Jag har 3 barn. En son och två döttrar. Vi har kläder, leksaker och barnprylar i massor av olika färger. Vi har bilar, tåg, dockor, svärd, handväskor, poliströjor, pärlplattor och allt möjligt i en salig blandning. De två äldre barnen får vara med och tycka till om vilka kläder som gäller för dagen, medans lillasyster forfarande får böja sig för mamma och pappas vilja. Genus handlar (för mig iallafall) inte om att förbjuda eller försöka avleda något av barnen från leksaker eller kläder utifrån könstillhörighet. Tvärtom uppmuntrar jag att de väljer fritt. Om nu min son väljer att idag leka med en bil och min dotter med en docka så känner ju inte jag mig som en misslyckad pappa för det. Lika lite som när de båda två leker familj och turas om att bära på "barnen" (en clowndocka och en mjukis spindelman) eller när jag bli anfallen av två riddare i soffan.

Däremot så har jag bekanta som går i taket för att deras son får någonting som är rosa eller rött och därmed är direktkvalificerad till Gay Pride 2028....................

Genus är INTE att sudda ut olikheter, ta bort alternativ eller försöka att neutralisera personlighetsdrag.
Genus är tillåta oliheter, ge fler alternativ och uppmuntra personlighetsdragen som gör din son/dotter till en egen individ.

Sluta fundera i termer som rosa och blått och kvinnor är kvinnor och män är män.

Fundera istället över varför män har betett sig så olika i olika kulturer och i olika tider och varför kvinnor betett sig olika i olika tider och olika kulturer. Om vårt beteende vore helt styrt utifrån det antal X-kromosomer vi bär så borde kvinnor betett sig likadant i alla tider och överallt, precis som män, eller hur?

DÄR har du vad genus handlar om - vad finns det för kulturella förväntningar, krav och föreställningar på mig för att jag är kvinna och vilka är motsvarande förväntningar, krav och föreställningar om/på min man för att han är man? Vad tycker jag egentligen om det? Vilka fördomar vill jag ska forma hur min son får bete sig och vilka tycker jag är direkt skadliga?

Så kan man titta på vad som händer om man ger sin tvååring röda byxor och gul tröja - kommer tvååringen att behandlas på annat sätt än i jeans och t-shirt med bilar, eller i rosa och lila kläder? Hur talar främlingar till barnet? Hur vill jag att främlingar ska tala med mitt barn?

För mig är det inte något problem öht att min son är en pojke med snopp och att han kommer att växa upp till en man. Men delar av mansrollen är ett problem, ffa är det ett problem att pojkar förväntas skrika högre, springa fortare och slåss mer och "ta för sig" på ett annat sätt. Andra delar av mansrollen är jättebra och de delarna vill jag bejaka rakt av till honom - men de tycker jag vore bra även för en flicka.

Jag tänker inte på genus öht. Jag uppmuntrar barnen att klä sig i sådant som de gillar och leka med leksaker som de gillar. Min son älskar glitter och rosa och har firat hela julen iklädd i sin luciakrona. Samtidigt så gillar han också "lasersvärd" och leksakspistoler.