Tyvärr tror jag inte det händer någonting efter döden, det är som att somna fast somna för evigt och inget man märker av heller. Ingen ångest, ingenting. Känns lite tråkigt och har lidit av mycket dödsångest pga detta, men....vad gör man. Jag föddes, jag ska även dö. Är inte rädd för att vara död, mer att missa allting och vill leva för evigt liksom med mina nära och kär.
Har oxå märkt av den där "tomma" känslan när ngn gått bort! Man känner direkt att det inte finns ngn i kroppen, det är bara ett skal kvar, själva själen är borta.
Alltså har man varit nära döden är man ju inte helt död, för då slutar hjärnfunktioner och ALLT fungera och du kan inte återupplivas. När du återupplivas har du ju inte vart död "på riktigt" så egentligen spelar ju inte folks erfarenheter någon större roll?.
Jag tror att man ser personer som är döda för att man vill, man saknar dom och man vet att man snart ska dö själv. Men det är nog hjärnan som spelar en ett spratt. Sedan ser ju folk olika, ibland Jesus..ibland någon annan beroende på ens tro. Så...nja.
Eller ser ni alla färger och saker och känner er lugna pga av hjärnan och kemiska balanser.
SÅ, varför har vissa dessa upplevelser men andra inte?
Någon skrev om att kroppen förlorar ett visst antal gram när någon dör.
Läs detta.
www.alltomvetenskap.se/vi-forlorar-21-gram-i-vikt-nar-vi-dor.aspx
Men om man möter de anhöriga som redan dött i tunneln, ser de verkligen ut som i detta livet? Menar, kroppen förmultnar ju.
Jag tror fortfarande det man kanske upplever med tunneln osv är hjärnan som spelar ett spratt. Kan vara minnen och annat man upplever när man träffar släktingar.
fler? *nyfiken*