41/2-åring som slåss

Hej,

detta är svårt att skriva om men jag måste fråga någon hur jag ska hantera detta. Jag är enn person som alltid haft ett hett temperament och periodvis i mitt tidiga vuxenliv mått psykiskt dåligt (självdestruktivitet, depression och ångest). Jag har fått god hjälp med detta och är idag en välfungerande individ med bra utbildning och jobb. Har en dotter på svart 5 år och under de första åren hände det vid ngr tillfällen att jag slog till henne eller tog henne för hårt i armen. Aldrig så hårt att hon skadades fysiskt och jag kunde alltid nästan direkt vända min ilska och "be om förllåtelse", säga att mamma gjort fel och trösta... Detta hände självklart i samband med frustration och svåra föräldra/barnsitautioner - jag kände ABSOLUT inte ngn njutningn i att slå mitt barn utan det handlade bara om svårigheter att behärska min egen känsla av frustration och stress.

Detta har nu inte hänt alls sedan mitt dotter blivit 3 1/5 år. Det hända allt som allt kanske 6-7 ggr. Jag skäms och jag hatar mig själv för detta. Men jag vet att jag i övrigt är en bra mamma och jag har under åren bl.a. i terapi arbetat med impulskontroll.

Nu till min egentliga fråga: Min dotter har nu börjat få vredesutbrott där hon även slåss. Hon slår mig och hon slår ibland även kompisar om hon blir arg. Slår och river. Hennes vredesutbrott är absolut inte värre eller mer frekventa än andra barns i samma ålder. Förutom detta kanske att hon slåss, men det gör ju även andra barn ibland. Vad som för mig blir ett problem är hur jag kan hjälpa henne med detta. Jag försöker prata med henne, fråga varför hon är arg och ibland är det jag som förklarar för henne varför hon är arg eftersom hon sjäv inte verkar veta. Jag håller om henne ibland, håller fast hennes armar ibland (ej hårt) så att hon ska sluta slå. Jag säger att man inte får slåss, att hon ska stampa i golvet istället etc. Men VARJE gång känner jag mig som en hycklare: jag har ju själv slagits! Minns hon det? Bör jag ta upp det med henne? Eller ska jag bara fortsätta som jag gör nu? Ska jag vända mig till en barnpsykolog som hon får träffa???

Tacksam för svar

/Vera

Hej!
Jag förstår att det här är jobbigt för dig eftersom detta är en fråga du lagt mycket kraft på att åtgärda för egen del.
Jag vill börja med att säga att jag tycker att du har gjort alldeles rätt med de olika sätt du hanterat din dotters aggressiva utbrott. Prata med henne, håll henne om det behövs och ge henne alternativa reaktionssätt.
Det du ska göra förutom det du redan gjort är att sluta känna dig som en hycklare. Jag är helt övertygad om att din dotter inte slåss för att hon själv blivit utsatt för lite hårdhänt behandling av dig tidigare. Barn reagerar olika när de blir arga beroende på personlighet och förmåga till impulskontroll. Att reagera med kroppsliga impulser är det naturliga när man är liten, men det är något barn behöver hjälp av sina föräldrar att omvandla till mer konstruktiva sätt som att prata. Detta gör man lämpligast genom att hålla i barnen när de slåss. Man ska helt enkelt aldrig låta dem slå någon annan. Då måste man ju också hjälpa dem till andra sätt att uttrycka sin ilska. För naturligtvis måste barn få bli arga och visa det.
Du behöver inte gå till en barnpsykolog med din dotter utan fortsätta som du gör. Men sluta med att ha dåligt samvete. Tänk i stället att du ger din dotter något som du nog inte fick i hennes ålder , nämligen erfarenhet, förståelse och hjälp.
Lycka till med fortsättningen
Margit

41/2-åring som slåss

INNEHÅLL