30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Barbabok skrev 2010-12-09 17:07:13 följande:

Kikar in med influensa eller nåt? Fy vad jag har kräkts inatt, och resten kom andra vägen. Inte feber men nära. Har fått i mig lite vatten och Proviva men det åker hiss. Värre har varit att J ju är hemma och hyfsat pigg så jag har nog varit sämsta mamman nånsin idag för henne, bara legat. Hon fick yoghurt och bananer till lunch, jag fixar inte att stå upp. Nu har sambo åkt iväg till mormor med henne så jag har egentid, lyx!

Pysslig - Ja det verkar som om hon faktiskt lyssnade och att jag kan få beviljad igångsättning för henne. Sen är ju frågan om vad läkaren säger som jag ska träffa i januari. Hoppas hon lyssnar också. Annars så ska jag smitta henne med min ångest så hon får känna på hur det känns att leva med det.

Vi var hos mina svärisar och hälsade på förut för jag ville testa och se om det vi pratade om i söndags hade gått in hos dem. Vi fikade som vi alltid gör när vi är där och hon frågade om E skulle ha något och när jag sa att "vatten blir bra och en clementin" så lyssnade hon på det. Sen blev jag rätt full i skratt ska jag säga, E kusin som är 3 år var där också (hon mer eller mindre bor där kan man tro) och så säger min svärmor så här till henne:
"Vill du ha lite glass i en tallrik" varpå kusinen svarar ja, då säger svärmor högt och tydligt "Ja det är väl klart att du ska få lite gott och äta du med". Tror ni det var menat som en pik till mig eller?? Skulle nog tro det jag. Stackars vår dotter som inte får äta sånt där ännu. Vi är så elaka jag och min man. Fast hon tror väl att det bara är jag som tycker så och att jag har övertalat min man om det. He he.

När vi kom hem så var klockan läggdags för E och jag gick ner och gjorde henne klar, sen gav jag henne välling, borstade tänderna och läste saga. Så satt vi och myste i fotöljen och myste innan jag la ner henne i sängen. Drog upp speldosan och sa gonatt och gick ut. Hon grät tills jag kommit ut och stängt igen dörren på glänt, sen blev hon tyst, sen har det varit knäpptyst hela kvällen. Första gången på ett tag nu som hon somnar så bra på kvällen. Får se om det var en tillfällighet eller om det har vänt.

Nu ska jag krypa ner i en skön säng och lyssna på ljudbok innan jag somnar. Imorgon ska vi på avslutning på öppna förskolan och tomten kommer dit. Ska bli roligt att se hur E reagerar på det.

Åh, jag är så glad. Gick lika lätt att natta E ikväll också. Doch fick jag inte så mycket sömn natten till idag då hon vaknade 4.30 och somnade inte om innan 6.30. Jag fick sova 3 timmar i natt så jag har inte varit människa på hela dagen. Haft massor med ångest och gråtit floder. Men det kändes skönt att E somnade så gott även ikväll.
Nu är det IDOL FINAL!!!

Jaha då sitter jag här igen med tårfyllda ögon och extrem ångest för att E inte vill somna när jag är hos henne. har gått så himla bra i några kvällar nu och jag hoppades på att det var tillbaka till det normala. Men så ikväll när jag lagt henne så var hon tyst när jag gick ut och hon låg ner i sin säng. Några minuter senare började hon gråta och efter någon minut gick jag ner och la mig i stora sängen bredvid hennes. Hon var tyst länge innan hon sedan började gråta hysteriskt och när hon inte slutade så kommer min j*vla ångest. Min man fick ta över och nu sitter jag här och känner mig totalt värdelös och är livrädd att hon kommer att vakna inatt och inte kunna somna om och då blir min ångest ännu värre eftersom jag inte får min sömn och min man jobbar natt så han kan inte ta henne. F*n säger jag bara, jag ORKAR inte med detta. Varför kan jag inte bara ta det lugnt när det blir så här? Nu kommer paniken igen med tanken på att vi om några månader har två barn.
Förlåt, vara bara tvungen att skriva av mig lite.

Sara75 - Klart jag har överseende med att du frågar. Jag går hos både psykiatrisköterska och på KBT-samtal, så jag får hjälp. Men tyvärr så går inte min ångest att vända på en femöring vilket jag önskade att så var fallet. Jag har något som heter GAD (generaliserat ångestsyndrom) vilket innebär att jag oroar mig för det mesta i min vardag. Men det är så skönt att få skriva av sig här lite ibland

Marge75 - Har inte gått så länge på KBT ännu så tyvärr har jag inte mycket att dela med mig av. Men jag skrev om det på min blogg förra veckan när jag varit på samtal och det gick upp några ljus för mig. Min terapeut förklarade teoretiskt hur det ska fungera att få bort oro och tankar. Det handlar om att hitta påminnelseplatser. Så kika in på bloggen och läs där om du vill. Det inlägget som jag skrivit en del om detta har rubrik "Snö är härligt om de skottar ordentligt."

Tack gulliga ni för att ni finns här. Ni skriver saker som får mig att tänka efter och vinkla saker och ting från olika håll. E har ju inte haft några som helst "problem" med insomning och nattsömn sen start. Vi har väl 95% av nätterna sedan hon föddes fått sova natten igenom utan uppvak. Hon har inte haft några som helst problem att somna själv heller mer än i de typiska utvecklingssprången, men det har passerat på några kvällar. Så vi är så bortskämda med detta. Men nu sen några veckor tillbaka så har hon svårare att komma till ro och somna. Somnar hon bara så brukar hon för det mesta sova hela natten. Jag och min man har väl alltid kännt att om hon somnar själv i sin säng på kvällen så har hon lättare att somna om på natten om hon vaknar och det har ju funkat fram tills nu. Nu får vi ju ligga hos henne i samma rum tills hon somnat och det har jag inga problem med. Jag har henne gärna liggande i min famn också, men om hon är ledsen och jag tar upp henne så blir hon sällan lugn i min famn utan spelar upp sig ännu mer och det är det som är jobbigt för mig, att känna att jag inte kan trösta henne. Hon kan även vara ledsen och jag går in och lägger mig i stora sängen precis bredvid hennes och hon blir tyst. Sen går det en stund och hon börjar greja och ställa sig upp och sen blir hon ledsen. Det hjälper inte att jag är tyst, inte att jag tar upp henne, inte att hon får ligga bredvid mig. Då blir det riktigt jobbigt för mig eftersom min ångest sätter igång på alla 10 motorer på en gång.
Och på grund av att jag har en riktig svacka som snart varat i 4 veckor med mer ångest än vad jag totalt haft i hela mitt liv, så blir inte saken enklare. Plus gravidhormoner och att E är inne i en riktig testperiod på dagarna. Ingen bra kombination.