Vad kan och klarar era 6-åringar?
Då menar jag INTE läsa, skriva, räkna, etc, etc. utan jag undrar helt ärligt - på fullaste allvar vad era fullt friska (inte Bokstavskombinationer, multihandikappade och socialt efter) 6-åringar verkligen klarar av och vad ni anser att de ska klara av!För mig är en 6-åring inte någon liten bebis längre - det är en egen individ med egen vilja (ibland på tok för mycket) och en egen talan (ja, inom vissa ramar så klart!).
När jag läser här på Familjeliv blir jag ibland mörkrädd - många föräldrar verkar behandla sina 6-åringar som förväxta bebisar!
Det daltas, det kläs på, maten delas och att lämna barnen en halvtimme själva kommer absolut inte på frågan!
Nu anser jag INTE att ALLA 6-åringar är på samma mognadsplan men att de flesta 6-åringar är väldigt förståndiga och att man faktiskt kan föra en dialog med en 6-åring.
Min 6-åring kan använda en telefon - hon kan dessutom alla i familjens telefonnummer - hon VET att hon inte under några omständigheter får öppna dörren om det ringer på då hon är hemma själv (Max 45 minuter för att HON vill) - hon har dessutom visat att hon fixar det när det händer - hennes bror glömde en gång sina nycklar och fick snällt vänta utanför för öppna dörren gjorde hon inte!
Hon kan dessutom ringa 112 - hon vet vad de frågar efter och kan vår adress samt vårt telefonnummer - det handlar INTE om att jag tror att något ska hända när hon är själv utan det kan lika gärna hända mig något hemma så hon behöver kunna det!
Min 6-åring klär på sig själv och kan genom att titta ut genom fönstret oftast avgöra vilka kläder som ska på - hon frågar ibland hur kallt det är ute innan.
Hon lägger upp sin mat på sin tallrik själv från faten, delar maten själv och äter den utan att jag matar henne, efter maten säger hon tack och ställer själv in sin tallrik i diskmaskinen.
Hon städar själv sitt rum.
Lägger sina egna kläder i tvättkorgen - vi har tre en för vitt, en för svart och en för färgat - vilket hon fixar galant!
Hon kan vänta på sin tur - både när det kommer till kompisar, syskon, föräldrar eller andra vuxna - hon avbryter INTE! Jag avbryter heller INTE henne när hon pratar - ömsesidig respekt!
Hon klarar av sina toalettbesök SJÄLV - hon torkar sig, spolar och tvättar händerna UTAN att jag behöver dubbelkolla.
Hon klarar att åka skolbussen själv, hon går själv till bussen efter sista lektionen och jag möter hemma.
Jag lever med tron att barn växer med ansvar (som självklart är anpassat till deras mognadsnivå) och genom tillit och förtroende föder man tilli och förtroende - hur ska ett barn som aldrig har blivit trodd på eller har fått försöka kunna lyckas?!
Jag anser inte att det här är unikt! Varför verkar det som det här på Familjeliv?!
Bring it on - är jag för hård som lärt mitt barn att "klara sig själv" eller är det egentligen så att 6-åringar överlag faktiskt är ganska rediga, förståndiga och mogna????
Och varför är de inte det som det nu är så att min dotter (och de 6-åringar jag känner) är unik??
Och vad anser DU är viktigt att lära DITT barn?!