Min väninnas barn

Ifall du anser att barnet far illa är du SKYLDIG enligt lag att meddela kommunens socialtjänst det.

/Mia

Så kan mina barn också hålla på, de är iochför sig bara 2,5år, men hon kan ju ändå känna lika som jag.
Jag säger ifrån varje gång mina barn beter sig illa, och de vet att de inte får slåss osv. När jag säger från på skarpen, blir reslulatet att de ligger på golvet och skriker och grinar.
Har jag vänner hemma väljer jag då ibland att inte göra någon stor grej av slaget eller vad de nu kan vara, utan väljer istället att bara säga "Sluta!". Sen kan vi alla umgås normalt igen utan en massa grin.
Man behöver inte göra en konflikt av det varje gång
Kanske känner din vän lika? Att när ni är där så

När det gäller barn så har man en viss skyldighet även som "privatperson".

Om pojken är 5 år kanske du kan prata med honom. Ibland kan en utomstående nå fram på ett annat sätt än föräldrarna.
Fråga varför han slår sin mamma etc på ett lugnt sätt. 

Men fråga din väninna hur du kan hjälp henne. Säg bara, utan att låta fördömande, att det där ser jobbigt ut och fråga hur du kan underlätta för henne. Hon vet säkert att hennes son har ett hett temperament och hur han uppför sig. Kanske de redan har en väl utarbetad plan att jobba med honom. Eller hon kanske behöver dig som bollplank för att komma på en bra strategi?

Dina barn förstår säkert att olika regler gäller i olika familjer och, så länge du inte tror att det skadar dem förstås, så är det nog bara lärorikt för dem att lära sig hantera olika personligheter. Och det är säkert väldigt värdefullt för din kompis son med att så leka och socialisera med vettiga barn som dina. 

Jag kan inte lagtexten, fast jag anser att man är skyldig som medmänniska att anmäla missförhållanden. Man kan bara anonym, socialtjänsten är tvungen att göra hembesök efter alla anmälningar och på så vis kanse föräldrarna kan "tvingas" på hjälp. I vilket fall som helts är detta ohållbart, det kommer bara bli värre om det ej tas om hand.

/mia

jag har en 4åring som håller på mkt med bajs-äcklig-mamma, spottas etc. han har precis som din väninnas son alltid haft ett hett temprament. Vi har pratat igenom hans beteende med en psykolog via förskolan. Vad gäller just utbrott/fula ord fick vi rådet att inte göra så stor affär av det och att själv behålla lugnet och inte gå igång eftersom vi då bara hamnar i en ond spiral. När vi började ignorera bajsoch äckligpratet avtog det drastiskt. Jag vet ju inte hur det är med din vänninna men vi är väl medvetna om sonens beteende och jobbar på det. Ibland kan det dock, som i vårt fall, vara att göra just "inte så mkt" som ger resultat. Att inte ge mer syre till elden så att säga...Nu vet jag ju inte om de fått hjälp utifrån eller ej. För oss har det även (ibland) hjälpt att vända hans "fula ord" och börja kittlas eller så...man avleder lite. Hoppas det löser sig för din vänninna, det viktiga är nog att de får hjälp...går han i förskola kan ju det hjälpa till. Att anmäla till socialtjänsten tror jag inte fungerar i detta fall. Föräldrarna behöver nog snarare hjälp att vända skutan.

Jag har precis samma problem som du, Filippa06.  Jag har fått rådet att anmäla till socialtjänsten, men vet inte riktigt hur jag ska göra, för jag tror att de vet om att det är jag som iså fall har anmält.
Det förekommer mycket märkliga saker hemma hos dem.