Varför så inhumana metoder som vakenhet vid EEG?
Anonym (upprörd/skakad) skrev 2010-11-18 11:01:37 följande:
Du missar att det handlar om en mamma o ett barn med panikångest, så be om ursäkt och läs bättre innan du svarar nästa gång.
Inlägg från: Anonym
|
-
med tanke på hur otrevlig du har varit mot många av dom som har försökt svara på din fråga så kan du knappast kräva ursäkter av andra.
-
Anonym (Barn ssk) skrev 2010-11-18 12:13:51 följande:NEJ, det finns ingen annan undersökning som är likvärdig.
NEJ, man kan ej ge sömnmedel, då eventuella kramper döljs. (Som jag skrev tidigare).
NEJ vården har inte varit ofelxibel eller oempatisk.
Att DU avstår en undersökning som kan göra att ditt barns vardag förbättras, på grund av DINA behov är anmärkningsvärt. Du kan inte projicera detta på vården, detta är ditt val utifrån dina behov. -
S.k. västerländsk vård är oftast effektiv men ger sällan utrymme för den individualism du eftersöker. Visst vore det härligt om alla läkare kunde försöka göra vd de kan för att underlätta pedagogiskt (det finns JÄTTEMÅNGA läkare och annan vårdpersonal som gör det, men det finns troligtvis lika många som inte gör det - jag har träffat alldeles för mångaAnonym (upprörd/skakad) skrev 2010-11-18 11:11:43 följande:Jag vet inte. Men jag reagerar på att vården inte har vana av att vissa tycker detta är skit-obehagligt. Finns inga andra alternativ?
), men är inte det allra viktigaste ändå att ditt barn får hjälp om hjälp finns att få?
Jag tror inte att läkaren skulle ha föreslagit EEG om han inte närt en förhoppning om att det kanske skulle kunna ge en ledtråd, däremot så kan han inte säga säkert att det ger något eftersom han inte vet vad som är fel.
Bara på den sista sidan har två olika sjukvårdsutbildade talat om för dig att det inte finns något likvärdigt alternativ, och jag tycker att du ska lyssna på dem och allvarligt fundera på deras och många andras råd.
Jag har själv haft panikångest även om den inte varit lika kraftig som din, och jag har lärt mig hantera den mha kbt. Jag VET hur stark den är och hur skrämmande världen är när den slår till, men jag vet också att man inte får låta den vinna!
Om du MÅSTE vara med på undersökningen så kanske du kan få lugnande för att hjälpa dig att hålla paniken stången?
För ditt barns skull, läs igenom alla svar i tråden igen utan att döma eller låta dig dömas, och fundera igenom alternativen en gång till.
Lycka till! -
Anonym (upprörd/skakad) skrev 2010-11-18 11:23:15 följande:Vi mår INTE dåligt. Vi har PANIKÅNGEST, som är en kronisk åkomma, som strular till det VID UNDERSÖKNINGAR/BEHGANDLINGAR ibland men inte alltid. Det är inget man kan ta tjosan-piller för o så är det bra. Vården ska anpassa sig efter olika individer.´Själv har jag tandvårdsrädsla också o min kompetenta tandl anpassar vården efter detta. I övrigt läs ts.
Jag vill börja med att säga att jag läst TS, så det behöver du inte upprepa.
Jag kan förstå att man känner sig maktlös, speciellt om man lider av panikångest. Men faktum är att en del behandlingsmetoder måste gå till på ett speciellt sätt. Jag tyckte inte det var skönt att få en kamra i rumpan när de misstänkte ändtarmscancer men hur skulle de annars ha kunnat diagnostisera mig? Jag tyckte också att det var obehagligt att göra vaginalt ultraljud när jag var gravid, men vanligt UL hade inte kunnat ge något resultat.
Det jag menar är att du som mamma till din son måste försöka ställa dig utanför din egen sjukdom och vara ett stöd till din pojke. Om du inte kan det, så kanske någon annan kan följa med på undersökningen? Även om han lider av panikångest så tror jag inte att det kommer att ge men för livet att han bara får sova 4 timmar en natt, när det ändå handlar om något så viktigt som hans hälsa. -
orkar inte läsa tråden, men EEG vad är det med det? lite sladdar kopplade mot huvudet, helt ofarligt & smärtfrittullis83 skrev 2010-11-17 14:36:05 följande:Jag förstår inte ditt ordval, inhumant? Det gör inte ont vet du
-
Bra skrivet!!!!Anonym (funkismamma) skrev 2010-11-20 10:57:48 följande:Jag kan inte låta bli att känna att det verkar som TS överför sin egen oro på sin son. Har själv ett barn som genomgått otaliga undersökningar varav många varit inhumana enligt TS. Det började redan när hen var bara några dagar gammal. Det har varit nödvändigt att göra dessa undersökningar, dels för att kunna diagnosticera och dels för att kunna behandla korrekt. Och som förälder är det min uppgift att finnas där och stötta mitt barn. I mitt barns fall har alla sövningar inneburit en förhöjd risk för att hen aldrig mer ska vakna (medfödda defekter) men det har ändå varit nödvändigt att göra detta. FÖR ATT DET FINNS INGA ALTERNATIV.
Ska man som förälder välja de undersökningar som verkar minst jobbiga och enklast bara för att man inte vill utsätta sina barn för något som kan verka hemskt? Och då medverka till att ens barn inte får korrekt diagnos/behandling/medicin för sin åkomma?
Naturligtvis ska barn inte utsättas för undersökningar som är obefogade. Men vem ska avgöra det? Oroliga mamma eller läkaren?
Det finns inte bara undersökningar som kan uppfattas som inhumana. Det finns behandlingar som i sej verkar betydligt mer smärtsamma och hemska än själva sjukdomen (inledningsvis). Barn måste opereras, amputeras, få cellgifter, ligga i gipsvagga........ Barn med diabetes måste stickas, om och om igen, dygnet runt. Ska man välja bort allt som verkar jobbigt? Vad vinner man på det förutom att undslippa en stunds obehag?
När ska man lära sej att livet innehåller både ljus och mörker, och att det är bra att kunna hantera mörkret? Man behöver inte gilla det, bara veta hur man ska hantera det. Och det är min uppgift som förälder att vara den som hanterar det mörka när barnen inte kan och trösta när livet blir svårt.
Vuxna måste vara vuxna det är ens skyldighet som förälder. Någon som tar de obehagliga besluten nu för att man kan se att det är det som blir bättre i det långa loppet. Det kan inte ett litet barn förstå.