Varför så inhumana metoder som vakenhet vid EEG?

Det var ett välkommet inlägg! Jag pratade med dem som skickat kallelsen o de sa att de skickar dem på rutin. Det var ju överrenskommet att läkaren skulle kontakta oss, när hon tagit reda på hur mycket min son fick sova. DÄREFTER skulle jag besluta om han klarade det enligt vanlig rutin. Ringde igen då jag avbokat EEG o fick rådet att prata med barnkliniken, som skickat remissen. Du förstår verkligen vad jag menar. Vilken sjukdom har din dotter?

Jag kan inte låta bli att känna att det verkar som TS överför sin egen oro på sin son. Har själv ett barn som genomgått otaliga undersökningar varav många varit inhumana enligt TS. Det började redan när hen var bara några dagar gammal. Det har varit nödvändigt att göra dessa undersökningar, dels för att kunna diagnosticera och dels för att kunna behandla korrekt. Och som förälder är det min uppgift att finnas där och stötta mitt barn. I mitt barns fall har alla sövningar inneburit en förhöjd risk för att hen aldrig mer ska vakna (medfödda defekter) men det har ändå varit nödvändigt att göra detta. FÖR ATT DET FINNS INGA  ALTERNATIV.
Ska man som förälder välja de undersökningar som verkar minst jobbiga och enklast bara för att man inte vill utsätta sina barn för något som kan verka hemskt? Och då medverka till att ens barn inte får korrekt diagnos/behandling/medicin för sin åkomma?
Naturligtvis ska barn inte utsättas för undersökningar som är obefogade. Men vem ska avgöra det? Oroliga mamma eller läkaren?
Det finns inte bara undersökningar som kan uppfattas som inhumana. Det finns behandlingar som i sej verkar betydligt mer smärtsamma och hemska än själva sjukdomen (inledningsvis). Barn måste opereras, amputeras, få cellgifter, ligga i gipsvagga........  Barn med diabetes måste stickas, om och om igen, dygnet runt. Ska man välja bort allt som verkar jobbigt?  Vad vinner man på det förutom att undslippa en stunds obehag?
När ska man lära sej att livet innehåller både ljus och mörker, och att det är bra att kunna hantera mörkret? Man behöver inte gilla det, bara veta hur man ska hantera det. Och det är min uppgift som förälder att vara den som hanterar det mörka när barnen inte kan och trösta när livet blir svårt.

Jag kan mycket väl ha missuppfattat TS eftersom jag inte läst hela tråden, jag har läst lite här och där. Trots allt, utan att anklaga Och tror TS verkligen att vården av slöhet, dumhet eller grymhet utsätter barn och vuxna för smärta och obehagligheter? Vilken sorts människor tror ni jobbar inom vården?  Personalen som genomför undersökningar och behandlingar som är obehagliga och/eller smärtsamma gör allt de kan för att lindra.