Hur fixar man att separera med små barn? När ska man ge upp?

Det är skit jobbigt att separera med småbarn.

MEN läs din egen ts!! Du vill ge dina barn en trygg uppväxt med båda föräldrarna. Men enligt din ts är de ju inte trygga nu. Du ser smärtan i deras ögon, du och pappan tjafsar varje dag?? Om du hade sett relationen uppifrån, hur hade du agerat då? Om du var mamma till dig själv så att säga. Som såg sin dotter i en destruktiv relation och barnbarn som inte mådde bra (NEJ barn mår inte bra om föräldrarna bråkar så ofta, punkt!).
Hade du pratat med din dotter om familjeterapi? Hade du bett henne lämna mannen?
Fundera på det. Och agera själv därefter.

När jag valde att lämna min man insåg jag att det var ju min och pappans relation som skulle lagt normen för min son hur ett bra förhållande och en fin relation skulle vara. Och så illa ville jag INTE göra min son.

Vill du att dina barn tror att din och pappans relation är en bra relation. Vill du att dina barn lever i en sådan relation. OM svaret är ett tydligt NEJ!! varför stanna?

Kan tillägga att jag och pappan har en mycket bättre relation nu än när vi var tillsammans. Vi har nya partners på varsitt håll och har länge firat jul ihop, ätit middag hos varandra osv. Det känns mycket bättre nu än tidigare. Även om det tog tid och gjorde mycket ont att inse att det inte fungerade.

Och en sak till:
Du vet att du mår dåligt, du tror att din man mår dåligt. Barnen mår antagligen inte bra med allt tjafs.
Vill du rädda förhållandet så verkar det som att du inte tror att ni kommer att klara det själva. Och det handlar inte om att Du ska göra det. NI ska göra det. Han måste vara med på tåget minst lika mycket som du.

Har du funderat på familjeterapi? Att försöka med det gör ju att du inte ger upp och känner att "inget blev gjort". Och kanske får det din man att vakna upp och ni kan agera för det bästa, för er och för barnen?

Men det du skrev i slutet av din ts att det är ett misslyckande att bryta upp? Det kunde inte vara mer fel, det är ett misslyckande att hålla fast vid en familjesituation som inte fungerar för någon och inte göra något åt det!

När mina föräldrar skildes hade pappa funderat i många år. De bråkade sällan, men umgicks heller aldrig. de hade helt enkelt inte en relation. De hade barn, var gifta, men hade ingen relation. Och hade inga gemensamma fokus. Båda blev mycket gladare när de delade på sig och min relation till föräldrarna blev mycket bättre.