Hur fixar man att separera med små barn? När ska man ge upp?

Det är bara att separera. Mina barn var 9, 5 och jag var gravid med tredje barnet i femte månaden.

Inget barn blir lyckligt av olyckliga föräldrar.
Senast igår pratade jag och den äldsta (nu 16 år) om hur han upplevde separationen. Han minns bara att han var ledsen över att behöva flytta ifrån byn vi bodde i, och lämna sina kompisar (jag kunde inte bo kvar i det stora husen ute på vischan ensam). 

Annars var det väl inget med det, sade han.

Vi kämpade i tio år. Med samtalsterapi, att bo isär, ALLT! Men relationen var så infekterad, föraktet så stort.

Jag var förtvivlad i början, men jag visste att det var rätt beslut. När vi flyttat och nya bebisen kom, så var det som en start på vårt nya liv, bara jag och barnen.

De är hos sin pappa och hans sambo varannan helg, och vi två har aldrig varit mer överens.
Tiden läker alla sår, men stanna inte kvar i en plågsam relation.