Jag har jobbat hela mitt yrkesliv (blygsamma 14 år) med personer med autism eller aspergers syndrom med/utan adhd som tillägg. Så jag svarar gärna på frågor med hjälp av min blygsamma erfarenhet:)

Som personer med adhd fast utan hyperaktivitet, för att vara extremt enkel:)

Och det i sin tur visar att många tjejer har blivit feldiagnostiserade eftersom adhd visar sig oftast på ett helt annat sätt på tjejer än på killar. Det i sin tur är inte bra, eftersom hyperaktiviteten finns där men visar sig på ett annat sätt, enligt min erfarenhet.

Det verkar ju tyvärr vara så att det kan vara svårt att få extra stöd och förståelse utan en diagnos, vilket jag personligen inte gillar alls. Det är ju barnet/eleven som bör stå i centrum, diagnos eller ej.

Jag tycker att i de flesta fall så är det personalen som i första hand ska fundera över sitt eget bemötande med eleverna och i synnerhet elever som har större/andra behov. Så har jag alltid arbetat. I många fall så är det faktiskt personalen (läraren, assistentnen, boendestödjaren etc) som är personen som faktiskt sätter igång och triggar eleven. Tacka fan på att man vägrar om det ställs orimmliga krav på en. Jag skulle kunna säga mycket om detta, och jag antar att detta inte hjälper särskilt mycket, men kan återkomma om du vill:)