Tappat lusten

Jag är exakt likadan just nu. Alltid älskat sex och kan med ha det ofta.
Men sen några veckor tillbaka så vill jag inte alls.
Så fort sambon ens tar på mig blir jag irriteradoch vill helst sitta i mitt egna lilla hörn i soffan. Tyvärr så är det lite mer saker som stör mig men vi hade sex för 3 dagar sen och jag kan ju inte säga att det var dåligt men humöret kommer inte tillbaka ändå.

Precis så känner jag, tar han på mig blir jag irriterad och sur, fräser och suckar!
Har rannsakat mig själv de senaste dagarna och kommit fram till att det finns en hel del som jag är irriterad över gällande sambon och hela vårat gemensama liv och saker jag saknar i mitt liv, saker som jag förträng länge.. nu har vi börjat prata och det känns bra att vi gör det. Känner att jag kan krama honom nu.
Jag har sagt vad jag tycker, känner och önskar med hela vårt liv tillsammans... får se vart det leder.. funderar tom på Familjerådgivning för att få hjälp.

Vi har haft ett prat här med och kommit fram att han kväver mig en hel del.
Vad jag än skaså följer han med även om det är shopping och han inte alls gillar det.
Behöver egentid och att han daddar mindre med mig. Inget upphettsande hos en karl som pratar med en som om man vore liten.

Hoppas allt löser sig för dig.
Sparar denna tråden så kan vi skriva av oss om hur det är.

Lycka till!

Jisses, det är som att läsa om sig själv det du skriver. Du sätter ord på mina känslor!!
Jag känner också att jag blir kvävd, vi är tillsammans jämt, han följer med mig när jag handlar osv fast jag vet att han igentligen inte tycker om det alla gånger.
Han tycker mycke om närkontakt, tar på mig varje gåmg han går förbi, vill ligga nära/sitta nära i soffan. Åker jag mot förmodan bort själv en stund så messar han efter bara 30 min och kollar hur det är osv.
Vi har också pratat om det här och jag har sagt att han måste lugna ner sig, att jag inte har det behovet som han har och att vi måste kunna mötas halvvägs ivf. Att vi båda måste umgås med folk, ha egna intressen själva.
Hur ska det annars gå, jag anser att man måste hinna sakna någon ibland + att man måste ha sin egen identitet, inte bara vara "vi två".
Nu är det inte så att jag inte tycker om närkontakt, för det gör jag, men jag är inte född som siamesisk tvilling, vill ha lite space ibland liksom *S* 

Nej du, om någon prata med mig som jag vore ett barn skulle jag känna att personen tror jag är dum och inte finns det något upphetsande med det precis

Jag har ivf fått sambon att backa nu och han låter mig ta lite initiativ till kramar osv, hoppas han kan hålla sig lite lugn så jag hinner "sakna" honom så att säga =)

Hur går det för er??

Helt otroligt ditt sista inlägg! DET ÄR PRECIS SOM JAG.

Jag känner ju att jag behöver få göra saker själv. Han är likadan. Igår morse vid 7 åkte jag till jobbet. Och på kvällen så var han tvungen att prata om att han saknar mig så mkt och att det är tomt utan mig. Får en blandning av panikkänsla och irritation inom mig så jag dels inte vill höra och dels att jag inte känner likadant bara efter 12 timmar så jag vet inte vad jag ska svara.

Han  är likadan med att han ska ta på en. inte på ett sätt att han vill ha sex utan ren omtanke. Men oftast är det när jag har bråttom eller fixar håret/sminkar mig och då blir jag sjukt irriterad när han ska gosa lite.

Så skönt att veta att man inte är ensam men jobbigt då det inte verkar vilja gå över. runt en vecka sen vi hade sex och han har fått 3 pussar på typ en vecka med. Och lusten är verkligen inte tillbaka.

Har precis plussat så jag är gravid men jag är typi v 4 så jag vet att det inte har med det at göra då det var så långt innan.

Vad ska man göra...mm det är frågan:)

Grattis till plusset Ja vem vet det kan ju vara en del av hur du reagerar, men som du säger så var det likadant innan?! Så svårt att igentligen sätta ord på vad det är.

Som sagt jag älskar min sambo massor, men han irriterar mig ibland så ofantligt. Vet att det är mycke i mitt liv och i vårat (han har barn och ett ex som inte är alltför rolig) som skapar irritation och konflikter. Allt detta påverkar ju livet och då sexet. Faktiskt hade vi sex i förrgår, en snabbis, på hans invit och det kändes bra!
Men sen på morgonen så är det som att gå bakåt i tiden igen, precis som att allt vi pratat om försvann.. han var "på" mig massor.. fick be honom ta ett steg bakåt, be honom tänka på vad vi pratat om. Det gick bra, han backade lite utan att vi blev osams och helgen blev trevlig.
Idag åkte jag till en kompis halva dagen och tro det eller ej han hörde inte av sig alls under tiden !!! och DEt fick mig faktiskt att se fram emot att åka hem sen. Jag berättade det när jag kom hem och hur skönt det var för mig, han hade tänkt messa mig sa han men låtit bra och han kände med att det kändes bra. Vem vet, kanske ett steg i rätt riktning =)

Hur har din helg varit då??

Det låter ju jätte bra att du kände så när du var borta ett tag:)
Jag var borta hela dagen igår med och det var jätteskönt. Att få åka iväg och inte behöva tänka på allt för en stund.
Struliga ex är aldrig roligt. Slipper sånt här vilket är bra då jag blir rätt osäker av andra tjejer:)
Hur känns det att ha ett bonusbarn? Jag har ju en 4 åring sen innan och han får ju ta del av min nya sambo mycket nu. Han trivs bra med det men då är ju sonens biologiska pappa jättebra på alla sätt och vis med.

Idag har det faktist känns bättre men han har jobbat nattpass hela helgen och på så sätt sovit på dagarna så jag har fått vara själv vilket jag verkligen behövt.

Vet att graviditeten inte spelar in i detta just nu då det varit så innan. Men kan ju förklara i framtiden om det kanske blir extra mkt.

Men som sagt man försöker att ta steg framåt med närhet när man känner sig bättre. så länge han inte tar för sig för mkt bara för då backar jag tyvärr igen.

Men det börjar kännas mer positivt nu.

Jobbar ju borta nu i en vecka så det kommer finnas tid att sakna honom. Ska klargöra för honom bara att vi inte behöver höras varje kväll så att jag verkligen får sakna honom.

varit ett par tuffa veckor.. mycke jobb & plugg.. mycke med hans barn.. men det positiva är att han börjat förstå mig.. han ger mig utrymme.. jag känner tom att vi kan gosa utan att han tycker att det ska leda till sex! Det känns skönt att han börjat förstå mig och att vi lyssnar och pratar mer med varandra, på nåt sätt kommer vi närmare varandra av allt det här =)

HUr har det gått för dig? Lika, sämre, bättre?? Håller tummarna för bättre =)

Bra tråd, kul att läsa om detta från kvinnans synvinkel. Trodde först du var min fru, hehe, men såg att datumet för sexet inte stämde. Jag kan ju inte förstå varför min fru ej vill ha sex då hon älskar mig, då jag är omtänksam, snygg charmig etc etc. Självförtroendet går i botten, och depressionen börjar sätta in, blir lätt sur för minsta lilla samtidigt som jag tar varje beröring som en invit - hoppet infinner sig om att hon kanske vill kyssas och tala om hur mycket hon älskar mig, hur mycket hon saknat att kramas - inte att vi ska ha sex då, men att det kanske kan komma inom en snar framtid. Det är ju inte sexet jag saknar, snarare passionen, ömheten, gemenskapen. Vill bort från denna situation då vi bara fjärmar oss från varandra, då bråk lätt uppstår, och som kanske leder till skiljsmässa. Älskar ju henne. Varför vill hon inte älska med mig??

Snyft...

Ja du "Din man" det kan ju bero på många olika saker varför passionen saknas i erat förhållande. Har det hänt nåt speciellt den semaste tiden? Nytt jobb? Barn? Ekonomiska problem , ja vad som helst som kan påverka livet allmänt?

Oftast (av min egna erfarenhet) beror det på att man inte pratar med varandra. visst det är jobbigt att börja prata för den som vill ha sex låter som en sexgalning för man frågar efter vad som hänt med passionen, men som du säger så är det ju närheten som man vill ha inte bara sexet!

För mig och min man blev det betydligt bättre efter att vi pratat ut om hur vi båda känner så vi förstår varandra, han ger mig nu utrymme och det uppskattar jag massor, för jag hinner känna en saknad och kan ge honom mer ömhet och närhet än innan vi pratade ut. Sen har vi redit ut annat som "krånglade" i vårat liv och det har lett till att ivf min stress har minskat och jag är mer avslappnad vilket leder till mer tid för varandra

Mitt råd är prata med henne.. be henne berätta hur hon känner och vad hon vill, berätta hur du känner och vad du vill, se om ni kan mötas halvvägs och absolut inte klandra eller beskyll varandra för hur ni känner, det gör bara saken värre. Visa varandra respekt i alla lägen!
Hjälper det inte och ni vill vara tillsammans är familjerådgivning ett suveränt hjälpmedel

Lycka till och berätta gärna hur det går för dig

Sexleksaker kanske kan pigga upp o ge lite nytt syre till elden så att säga?! Fixa några leksaker som ger njutning till båda och inte bara en av er. Gärna nåt som den ena kan använda på den andra, så ni använder leksakerna på varandra.

Om jag var du skulle jag nog prova womenra ( viagra fast för kvinnor ) vilket sägs ska sätta igång lusten och även göra det enklare för att uppnå orgasm. Talar då av egen erfarenhet och tycker det fungerar mycket bra =) du kan läsa mer om det på http://www.viagrasuperactive.se/sexlust.html