Inlägg från: Netteplette |Visa alla inlägg
  • Netteplette

    Spelberoende hjälp!!

    Hej!

    Jag är en spelberoende tjej (ja, det finns såna också...) som skriver av mig på bloggen www.enspelberoendetjejs.blogg.se

    Jag kämpar med mitt beroende sedan 5 månader tillbaka då jag kraschade ekonomiskt och var tvungen att berätta för min sambo och mina föräldrar att jag spelat bort i princip allt. Jag vet att det finns fler som har stora problem med spelberoende, både män och kvinnor - både anhöriga och spelare. Besök gärna min blogg där jag skriver av mig och diskuterar allt som rör spelberoende.

    T.ex. anhörigproblematiken, varför man blir beroende, vad man kan göra för att komma från beroendet, var spelarens problematik sitter o.s.v. o.s.v.

    Tillsammans hoppas jag att vi ska kunna klara kampen mot "speldjävulen"! ;)

    Skriv gärna i tråden om ni vill eller besök min blogg. Jag söker andra spelberoende kvinnor då jag känner mig ganska ensam med den här problematiken, de flesta man hör talas om som är spelberoende är män. Min stackars sambo kanske också skulle behöva en manlig anhörig att känna lite samhörighet med då han ju har motsatt problem då de flesta anhöriga är kvinnor.

    Spelberoende är en förrädisk och förgörande sjukdom men det finns hopp om framtiden för mig/oss. Söker andra i samma sits.

  • Svar på tråden Spelberoende hjälp!!
  • Netteplette

    Hej Anonym (tjej) !

    Tack för ditt inlägg! Jag är ju på "motsatta" sidan men känner igen mig mycket i det du skriver. Jag vill gärna hjälpa dig med råd om vad som funkat för mig/oss.

    Jag var också bra på att manipulera och hitta på lögner till varför räkningarna betalades sent eller jag inte tog med mig min plånbok ut när vi var och handlade o.s.v. Det kom betalningspåminnelser som jag förklarade bort med alla möjliga och omöjliga lögner. Var det inte strul med löneutbetalningar, så var det slut på batteriet i bankdosan, eller så hade banken strulat med sina betalningar o.s.v. o.s.v.  Den ena bortförklaringen var värre än den andra, men det var förskräckligt att leva det där dubbellivet med alla lögner. Jag lånade pengar av mina föräldrar som helt ovetandes trodde att vi hade det kärvt ekonomiskt av andra skäl än mitt spelberoende. Varje dag när jag kom hem från jobbet var jag orolig att min sambo skulle fått reda på hur det verkligen låg till på något sätt. Jag sov extremt dåligt och varje natt låg jag vaken i timmar för att fundera ut hur jag skulle få mer pengar för att täcka upp för mina förluster. Och givetvis lovade jag mig själv att IDAG är sista gången jag spelar men bröt det löftet gång på gång på gång. Dit vill jag aldrig tillbaka igen - varken för min egen eller mina anhörigas skull.

    För min del tog mina tillgångar helt enkelt slut. Det fanns inte mer att spela för, inte mer att låna på, inget mer att sälja för att få in mer pengar till spel. Att sjunka så fullständigt till botten och dessutom behöva berätta allt för min sambo och mina föräldrar var utan tvekan det absolut värsta jag varit med om i mitt liv någonsin - och jag hoppas innerligt att jag aldrig någonsin kommer att utsätta varken dem eller mig själv för något liknande igen.

    Det enda som hjälper är att ställa krav och ultimatum på spelaren. Jag talar av erfarenhet till vad som hjälpte mig/oss. Om din sambo vägrar att sluta spela, då måste du måste trygga DIN tillvaro så gott du kan ändå, att din sambo sedan spelar bort sina egna pengar - ja det är fruktansvärt, men det drabbar främst honom själv. Visserligen kanske du blir lidande på så vis att ni inte kan spara till en gemensam resa, nya möbler o.s.v. men ändå. Som spelare är man oerhört självisk och egoistisk när det gäller just spelandet (man behöver däremot inte alls vara det när det gäller andra saker!). Därför måste du som anhörig vara lika självisk och egoistisk när det kommer till att skydda dig själv och din ekonomi och visa att det inte är OK att han spelar bort hela lönen och inte kan försörja sig själv utan förlitar sig på att andra ska rädda honom ur knipan.

    Min rekommendation är att du tar hand om alla gemensamma räkningar och ser till att han har en stående överföring på ett visst belopp till ditt konto varje månad. Det ska vara MER än vad som täcker bara hans andel av era gemensamma räkningar, glöm inte att räkna in pengar för mat o.s.v. också - för det ska han också betala! Om han sen har låt oss säga 4000 kronor kvar på sitt konto efter det, ja då får han göra vad han vill med de pengarna. Spelar han bort dem så drabbar det enbart honom själv - vilket som sagt är hemskt nog. Skulle det någon gång strula med en automatisk inbetalning till ditt konto, så måste du ställa ytterligare ultimatum. Men inget som du inte menar och kan hålla. Men det kan t.ex. vara att du kommer att berätta för hans föräldrar hur mycket han spelat bort.

    Din sambo verkar vara i den "nedåtgående spiralen" men inte kraschat fullständigt än. Tyvärr är det ofta en total krasch som krävs för att spelaren ska inse att det här funkar inte!! Jag lider med honom och med dig. men se till att trygga din egen vardag och ekonomi och gå på möten själv om du kan, så du kan få mer tips och råd från andra i samma situation.

    Lycka till! (Det blev ett långt inlägg...) :)

  • Netteplette

    Jag kan ärligt säga att jag har inte blivit av med mitt beroende, men jag har fått verktyg som hjälpt mig att hantera det. Jag gick ett program via Internet på www.slutaspela.nu som hjälpte mig enormt mycket. Det var helt gratis och är en slags nätbaserad KBT-behandling på 8 veckor tror jag det var. Men problemet för din sambo verkar snarare vara att han inte vill få hjälp och inte ser spelandet som det problem det är. Sen har jag gått regelbundet på möten också och det har också hjälpt mig mycket.


    Men kämpa med tankarna måste man varje dag och jag har insett att precis som en nykter alkoholist aldrig mer kan dricka alkohol så kommer jag aldrig mer att kunna spela för pengar.  Jag är en spelfri spelberoende eller vad man ska säga! :)


    Det som skapar ångest nu är mer att jag börjar inse vad jag faktiskt gjort. Hur mycket pengar jag förlorat och hur jag har sårat och oroat mina anhöriga. Det är det värsta av allt och tyvärr kan såna tankar i vissa perioder leda till att man tror att man kan vinna tillbaka pengarna. Men det kommer jag aldrig att göra, jag har förlorat så mycket och skulle jag vinna något, skulle de pengarna sättas in i spel igen. Det vet jag av erfarenhet, att jag aldrig kan behålla en vinst. Även om jag tar ut den så att säga så sätts den in i spel igen på ett kick.


    Jag har en stående överföring till min sambo varje månad som ska täcka min andel av våra gemensamma räkningar, mat o.s.v. I början fick han kika på mitt konto också när han ville men det blev lite jobbigt för oss båda så nu har vi gjort så att min pappa har lite koll på det istället. Jag har ett lån till mina föräldrar som hjälpte oss ur den ekonomiska knipa jag försatt oss i och min pappa får utdrag från mitt konto regelbundet. Jag har också fått klart för mig att mina föräldrar kommer inte att hjälpa mig ekonomiskt en andra gång om jag försätter mig i samma situation igen d.v.s. spelar bort så mycket att jag inte kan betala mina räkningar eller tar lån med skyhög ränta överallt. Även om de har möjligheten till att hjälpa mig, så kommer de inte att göra det – det är den där ”egoismen” som anhöriga måste ha som jag skrev om i mitt tidigare inlägg. Det är det enda som hjälper faktiskt - att sätta hårt mot hårt.


    Så som svar på din fråga om du är för snäll – JA, det är du! Alldeles för snäll! :) Ni bor tillsammans nu och du har det säkerligen sämre ekonomiskt nu än när du bodde själv. Det ska vara tvärtom ju när man bor ihop och delar på de gemensamma utgifterna! Han är din sambo, inte din son och du ska inte försörja honom när han faktiskt har ett jobb och en inkomst.


    Du ska verkligen inte betala alla era gemensamma räkningar!  Om det nu är så att din sambo inte har några pengar kvar när han betalat sin del av era gemensamma räkningar, matkostnader m.m. så är det ju så. Han överlever, för han har tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. Han kanske får försöka sluta röka och ta med lunch till jobbet istället för att spara några hundralappar. Går det inte av någon anledning så kanske han ska ha någon form av ”veckopeng” på säg 400 kronor i veckan och skulle de ta slut så får han inte mer, oavsett vad.


    Att ett par tusen i månaden av hans pengar går till spel istället för till sin egen försörjning är så totalt fel som det kan bli. Tänk om han inte hade dig, hur skulle han klarat sig då?


    Möten tycker jag att du ska gå på själv. Du behöver inte prata med din sambo om vad de säger där om han inte lyssnar, men prata av dig om hur din situation är och få råd och tips från de som går dit. Det är anhöriga och spelare som är motiverade till att sluta spela så du kommer få mycket värdefulla råd och tips därifrån på hur ni ska göra. Men A och O är att han börjar betala för sin försörjning med det han kan. Att han lägger pengar på spel istället för på sin egen mat, el, hyra o.s.v. är helt fel.


    Är det en hyreslägenhet ni skrivit på kontraktet för? Du måste kräva att han betalar halva hyran på den i vilket fall och gör det direkt som en stående överföring. Annars kommer du att bli betalningsskyldig om det visar sig att han inte har råd att betala – även om ni båda står på kontraktet.


    Du måste som sagt göra allt du kan för att skydda dig själv och din ekonomi. Vet någon av era föräldrar om det här?


    Lycka till! (Ännu längre inlägg den här gången…) :)

  • Netteplette

    Hej Anonym (hjärterkung)

    Tack för ditt inlägg, det var väldigt intressant och givande för mig att läsa! Samtidigt som det känns sorgligt och tragiskt så känner jag mig som sagt ibland som den enda spelberoende kvinnan i världen så det känns "skönt" (hittar inte rätt ord) att jag inte är ensam.

    Mycket tragiskt med din f.d. sambo, att det gick så långt för henne. Ni har barn ihop också som jag förstår det? Har du ensam vårdnad eller har ni delad? Vi har inga barn, jag vill gärna men först måste jag/vi komma på fötter både psykiskt och ekonomiskt. Det är prio ett och jag känner att jag är på rätt väg i alla fall.

    Illegalt spel och lånehajar har jag lyckligtvis inte ägnat mig åt eller råkat ut för. Alltid något! Hade jag kommit i kontakt med den världen när det var som svartast vet jag inte alls hur det kunnat gå...
    Berätta gärna mer om din/er historia om du vill och orkar. Ni har gått skilda vägar idag som jag förstår det, gjorde ni det direkt efter att du fick reda på hennes beroende?

  • Netteplette
    Anonym (tjej) skrev 2010-11-23 13:14:32 följande:
    Saken är den att jag har under ett halvår betalat alla räkningar som är gemensamma, sen har han betalat hans egna och dom ligger väl på ca 7 i månaden...så skulle han betala hälften för boendet osv, så skulle han inte ha några pengar kvar och det tar på mitt psyke att vara den som alltid handlar och försörjer honom. Men det är ett bra förslag att göra så att han för över pengar...fast vi har egentligen gjort så redan....han har fört över iaf halva hyran, men sen när hans pengar är slut, så ber han mig föra över till hans konto osv för att han ska köpa luch på jobbet, cigg mm. Och jag vet att han har köpt lunch och inte spelat för pengarna, men han förtjänar ju inte de grejerna heller. Och jag är väl för snäll och vet inte hur man säger nej :( Så där har jag ett problem. Har du några tips på det kanske?? Han resonerar lite så också att jag har ju klarat mig innan att betala allt själv, men han inser ju inte att allt kostar dubbelt så mycket om jag ska försörja honom också. Och snart ska vi flytta och då har vi båda skrivit på kontraktet, så då kan jag ju iaf komma med den att lägenheten står också på honom. Och nu har han faktiskt börjat jobba svart så att han får in mer pengar och de delar vi på, men det känns också lite onödigt, för hade han inte spelat så hade vi haft de extra pengarna och kunnat ses mer, för när han jobbar så mycket så ses vi nästan bara då vi ska sova, då jag själv jobbar kväll :( Vet inte om jag skulle klara av att gå på möten, då det känns som att vad jag än säger så lyssnar han inte på mig. Och göra slut vill jag inte heller för älskar verkligen honom hur dumt det än låter....Hur blev du av med beroendet? Hur handskades din sambo med ditt beroende?
    Mötena jag går på är gratis (eller rättare sagt medlemsavgift på 50,- på ett år) men det kanske är olika från ort till ort. Kika på www.spelberoende.se så hittar du mer info om vilken ort som är närmast dig och länkar till andra relevanta sidor.
  • Netteplette
    Anonym (pokerbruttan) skrev 2010-11-23 12:17:40 följande:
    jag är en tjej som älskar poker och är bra på det. började spela när jag var 18 och är idag 24 år. när jag vinner så vinner jag mycket men när jag förlorar så förlorar jag mycket också. när jag förlorar så fick jag dåligt samvete för att jag spelade bort pengar, en gång spelade jag bort våra pengar till en resa så vi inte kunde åka.

    jag är inte spelberoende idag men var det när jag var yngre, det gick inte en dag utan att jag spelade. Jag är fortfarande ihop med min kille och vi har snart 2 barn tillsammans. jag spelar inte poker längre då jag är rädd för att bli beroende igen.
    Hej pokerbruttan, har missat ditt inlägg! :)
    Intressant att läsa om dig också och en till tjej som är/har varit spelberoende. Det är bra att du inte spelar mer poker. Det är inte värt insatsen och då menar jag inte bara pengarna utan också tilliten från anhöriga och allt annat man sätter på spel.
  • Netteplette
    Anonym (anhörig) skrev 2010-11-25 23:04:17 följande:
    min mamma är spelberoende det är jättejobbigt det blir värre o värre för varje månad särskilt nu när hon mår psykiskt dåligt också o säger sig att hon vill unna sig detta, är det vanligt att man säger så för att få bort något slags dåligt samvete?
    Förra månaden var det katastrof då hon drog med min myndiga bror in i spelträsket o han spelade bort alla sina pengar, en dag satt hon nere o spelade i 6 timmar i sträck gick hem åt lite och ner igen 4 timmar
    hon har börjat gå ner när jag är där också ibland säger hon jag har "glömt" köpa ditten o datten också går hon o spelar,  de är alltid fattiga alltid lånar hon pengar så spelar hon för det, visst hon ordnar alltid så det är mat hemma men har hon inga pengar o hon har t.ex en 50 lapp kvar kan hon sätta in den *även om det är en 20a
    jag orkar inte mer mår psykiskt dåligt av detta, min bror slutade snabbt spela han var den som gick in och ut igen ganska snabbt min mamma har successivt spelat mer o mer i 13-14 år 
    Vad kan man göra? tar man upp det så får man det i huvudet att hon aldrig lägger pengar på sig själv att hon ska kunna göra vad hon vill med sina pengar och hon unnar sig detta,
    jag förstår inte även om hon skulle vinna en 800 en dag hade hon gått ner o spelat upp pengar dagen efter igen så vad är det man vill uppnå med spelet ?
    Förr lånade jag ut pengar till henne för jag tyckte synd om henne jag stängde av att hon spelade men idag vet jag  bättre, dock e  det svårt när hon kommer precis vid löningen (vi får lön olika datum vi före) också frågar hon dumt att säga nej jag har inga pengar när jag precis fått :/
    Usch ska dit imorrn får redan ångest över att hon kommer inte vara hemma när jag kommer och att hon kanske går ner när vi är där och hälsar på..
    Jag vet inte hur det är men är det ett sånt stort sug att man t.om lämnar gäster el. familj som hälsar på hemma hos en själva och går ner o spelar?
    Usch, vad jag lider med dig fastän jag själv är spelberoende! :( Numera spelfri spelberoende dock. Din mamma erkänner inte själv riktigt att hon har problem. Det är jättevanligt att man spelar för att man tror att man "unnar" sig själv något när man i själva verket gör precis tvärtom och bara leder sig själv rakt in i fördärvet. Hon verkar vara rätt så djupt nere i träsket dock, om hon lämnar gäster och familj för att gå ner och spela. Spelar hon på maskiner då typ Jack Vegas?

    Det du kan göra är att säkra din egen ekonomi och inte låna henne pengar fast du har. Det känns kanske dumt och hårt, men det är det enda du kan göra. Annars blir du medberoende och skyddar henne. Du får säga att det är HON som har förlorat pengar och att om du lånar eller ger henne pengar för att täcka för hennes förluster, då är det helt plötsligt DU som har förlorat pengarna och inte hon. Hon fick "unna sig" att spela, men vad får du unna dig mer än att betala för hennes förluster? Du måste sätta hårt mot hårt. Åtminstone kräva att hon betalar tillbaka det hon redan lånat innan du lånar henne mer pengar.

    Din mamma spelar bort sina eventuella vinster direkt för att hon tror att hon ska vinna ännu mer. Hon har förlorat mer pengar än hon kan accepter och det är när jakten på de förlorade pengarna börjar istället för spela för spänningen, glädjen, kickarna eller vad det nu än må vara börjar, som det börjar gå riktigt illa.

    Se om du kan få henne att gå på ett möte för spelberoende eller kanske anmäla sig till självhjälpsprogrammet på www.slutaspela.nu. Men vill hon inte själv så är det svårt.

    Det viktigaste är i alla fall att du skyddar dig själv och din ekonomi. Annars blir det bara ännu mer förluster och hon spelar bort dina pengar också.
  • Netteplette
    Anonym (tjej) skrev 2010-11-25 23:27:30 följande:
    Jag känner igen det där. Spelare skiter i andra och hur andra mår...som min sambo då. Han fick lön idag och jag såg till att betala hans räkningar så hade han 6000 kvar och så har han ett lån på 2000 varje månad som de drar den sista. Så tänkte jag eftersom han nu har bett hans mamma spärra statoilkortet som han hade, för det har gjort att räkningarna blir höga och då har han inte betalat hälften av våra gemensamma räkningar, men jag tänkte vara snäll denna månaden, så att han klarar sig med bensin och så denna månaden, men nu när jag kom hem så hade han bara 900 kvar på kontot :( Så det känns verkligen som att han skiter i mig. så han hade spelat upp 5000. Va mycket man hade fått för de pengarna. Hade räckt nästan 2 månader till mat. Han gråter varje gång han har spelat för så mycket och ändå fortsätter han. Kommer bli samma visa varje månad känns det som...så här är en till som inte vet vad jag ska göra för att få honom att sluta :( Han ringde mig idag när jag var på jobbet, så nämnde jag att han inte får spela denna månaden. Då sa han "men bara 100 kr" Så sa jag nej, men ändå så gör han det. Visst hade han bara spelat för 100 kr...men icke :(
    Usch, jag lider med dig också! :( Din sambo har också stora problem med spel och mår verkligen fruktansvärt dåligt, det kan jag garantera. Men spelberoendet har blivit ett missbruk för honom som han inte kan hantera. Han vill vinna tillbaka sina förlorade 5000 kronor och alla andra tusenlappar han spelat bort och därför kommer han att fortsätta spela tills han inte har mer att spela för.

    Jag tycker att du ska föreslå att du tar hand om hela hans lön, utom kanske ett par tusen kronor, och betalar alla era räkningar och gemensamma utgifter, om du kan tänka dig det ansvaret förstås. Så kan han få ett visst belopp i veckan som han kan göra vad han vill med. Spelar han bort de pengarna så får han inte mer, han överlever ändå och bidrar till era gemensamma utgifter. Så länge han har tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen behöver han inte mer om han väljer att spela bort sina fickpengar.

    Jag förstår att det kan verka som att han skiter i dig och kan gå över lik för att få spela, men det är en "sjuk" sida av honom. Spelet gör honom till en annan än den han egentligen är. Jag kan bara tala för mig själv, men jag älskar min sambo och mina föräldrar av hela mitt hjärta och skiter verkligen inte i hur de mår. Det jobbigaste nu när jag börjar bli "frisk" så sakteliga är att jag börjar inse hur mycket jag sårat dem och hur illa jag betett mig både mot mig själv och dem när det var som värst. Den skulden får jag bära med mig hela livet. Jag har accepterat min ekonomiska skuld, även om den är på hundratusentals kronor vilket är helt sjukt mycket pengar, så har jag accepterat att de pengarna får jag aldrig tillbaka genom spel. Men den emotionella skulden till mina anhöriga, den sitter djupare och den kommer ta mycket längre tid att förlika sig med.
  • Netteplette
    Anonym (idiot med ångest)

    Jag har också fått ett återfall, bara för någon dag sedan, så jag känner igen mig så oerhört mycket i det du skriver! Helt sjukt att jag fick ett totalt återfall med tanke på att jag för bara ett par dagar sedan kände mig så stark och startade min blogg och den här tråden och ville börja hjälpa andra. Men så hände något och jag har nu spelat bort i stort sett hela min lön. Hade 1500 kronor i ett kuvert hemma och det är i princip de pengarna jag har nu. Eftersom jag är så gott som pank var jag tvungen att berätta för min sambo och mina föräldrar igen och de blev självklart väldigt besvikna och chockade. Jag är mer beroende av spel än jag själv velat acceptera.

    Men något har ändå hänt och ändrats den här gången. Och det är INTE bara som jag säger. Kanske har det skett gradvis, kanske skedde det nu i samband med återfallet. Men det är en ny känsla som infinner sig för första gången och det är att jag VILL inte vinna tillbaka pengarna jag förlorat. Jag förstår det inte själv, men det är verkligen så jag känner. Det har jag aldrig känt innan, men jag hoppas att den känslan aldrig någonsin försvinner, för jag tror att det är den enda känslan som kan få mig att sluta. Innan har jag innerst inne vetat att jag inte KAN vinna tillbaka dem, men jag har VELAT. Och det är en viktig skillnad som gjort att jag inte lyckats hålla mig ifrån spel. Även om chansen är liten, även om jag inte kan behålla eventuella vinster så har jag VELAT bli av med min skuld och vinna tillbaka allt jag förlorat.

    Nu känner jag en sjukt märklig känsla att inte VILJA vinna tillbaka dem. Varför? För att jag inte orkar. Jag blir ett vrak av att spela nu för tiden. Min kropp säger ifrån på alla möjliga sätt att den inte klarar av mitt spelberoende. Jag får stressreaktioner som klåda, hjärtklappning, frossa, yrsel, öronsus, andfåddhet och en extrem trötthet. En gång har jag till och med svimmat. Min kropp börjar strejka på allvar och säga ifrån, visa vad spelandet gör med mig och min hälsa. Fortsätter jag spela så kommer jag att dö - antingen "på riktigt" eller på så vis att jag blir ett totalt vrak. Bara tanken på att spela mitt favoritspel Black Jack får min kropp att må illa och hjärtat att rusa i bröstet på mig. Den skriker "Snälla, utsätt mig inte för detta igen! Jag orkar inte!"

    Jag ska börja lyssna på min kropp. Den har tagit mycket stryk av all stress som spelandet orsakat och den orkar snart inte mer. Jag hoppas som sagt att det förblir så och att jag aldrig förlorar känslan av att inte VILJA vinna tillbaka. Det är en skum men bra känsla.

  • Netteplette
    Anonym (idiot med ångest)

    Vilka kloka ord! Jag TOG mig ett återfall...visst var det så! Jag har kanske - både medvetet och omedvetet - planerat det länge till och med. Visst är det så.

    Jag tycker att du ska gå behandlingen på Slutaspela i alla fall. För den HAR hjälpt mig mycket och du ska prova det också tycker jag, medan du kan. För den behandlingen kommer kanske inte finnas kvar så länge till nämligen och den har passat mig bra och även om den inte hjälpte helt och hållet, så har den hjälpt. Men behandlingar i all ära, till slut är det ändå jag/du själv som måste göra jobbet.

    Vad har du gått för behandlingar innan?

    Du kan maila mig också om du vill. enspelberoendetjej@gmail.com
    Jag känner igen mig så mycket i dig och det du skriver.

    Och sen så vill jag förstås fortfarande bli skuldfri från mina spelskulder, det vill jag fortfarande mer än något annat. Det kommer jag också att bli så småningom, men genom att betala tillbaka från inarbetade pengar istället för vunna pengar. Det har gått ett par dagar och jag vill fortfarande inte vinna tillbaka. Istället för att varje dag säga "Idag är jag spelfri" säger jag nu till mig själv "Idag vill jag inte vinna tillbaka några pengar". Och så länge den känslan verkligen är äkta kommer jag inte att spela. Jag hoppas att den känslan aldrig försvinner och nästa steg blir att försöka påminna sig själv ständigt om varför jag inte vill vinna tillbaka. Även när min kropp börjar må bättre igen.
  • Netteplette
    Anonym (idiot med ångest) skrev 2010-11-29 10:01:51 följande:
    Jag har gått i stödgrupp som spelberoendes riksförbund höll i.. samtalsstöd i grupp, i kommunen, som en utomstående konsult som håller i spelberoendestöd kom om ledde, samt enskild terapi, eller samtalsstöd som jag fick hjälp med via kommunen. Det var en beteendevetare som höll i det.. Allt har gått ut på kognitiv beteendeterapi dock.. egentligen behöver jag kanske psykologstöd i stället.. prata mer om bakomliggande faktorer osv. Mer djupgående för mig som person, och inte så mycket fokus på hur jag ska undvika spelfällorna etc. Jag vet ju allt sådant redan. Har också varit på kolmordens behandlingshem för ett utlåtande (på eget bevåg).. att de gjorde bedömningen "patologisk spelare" var ingen nyhet direkt..

    Idag har jag självkänsla som ett halvt överkört kräldjur ungefär.. funderar över vad det är för fel på mig och under vilken sten jag låg och tryckte innan jag kröp fram.. Självömkan är ju inte särskilt konstruktivt dessvärre. Jag vill vara stark. Stå emot suget. I förlängningen få bukt med ekonomin, som jag lyckats förstöra för både mig och min familj.. rädda mitt äktenskap, bli en bättre mamma för mina barn.. en bättre dotter till min mor och ett bättre, mer pålitligt syskon. Men att bara vilja räcker ju uppenbarligen inte.. har inte styrka nog att vara en "bättre människa" på egen hand. Även om jag idag tänker, som vanligt, "aldrig mer".

    Vilka har du där för dig, som stöd? Det är en av de viktigaste bitarna.
    Jag har jättebra stöd, från mina båda föräldrar och från min sambo. Från hans föräldrar och från spelberoendeföreningen jag går till. Så de bitarna är jättebra, men ändå faller jag dit igen. Det är nästan det värsta, att det stödet jag får skulle vara mindre värt än mitt beroende. Men så är det ju verkligen inte!

    Jag skäms något oerhört och mår fruktansvärt dåligt för det här, för hur det påverkar mina anhöriga speciellt mina föräldrar som jag älskar så mycket. Att varje gång jag ringer så blir de oroliga att nu har hon trillat dit igen.

    Jag är precis som du inne på att gå och prata med en psykolog, att det är något djupare som jag behöver ta tag i och som spelberoendet har dämpat på något sätt. Kanske min känsla av ensamhet och utanförskap eller något annat, jag vet inte vad.
Svar på tråden Spelberoende hjälp!!