Hemutredning nov 2010
Hej!
Ska börja med hemutredning på torsdag, känner mig nervös, orolig, pirrig, förväntansfull, ja alla känslor och lite till....
Någon annan där ute i samma situation? Erfarenheter? Tips?
Hej!
Ska börja med hemutredning på torsdag, känner mig nervös, orolig, pirrig, förväntansfull, ja alla känslor och lite till....
Någon annan där ute i samma situation? Erfarenheter? Tips?
Gottelina: Tack så mycket! Där stod onekligen lite tydligare. Har pratat med maken, men han sa inte så mycket. Första reaktionen var nog ganska försvarsinställd - typ "men skulle barnet verkligen ha det bättre på barnhemmet?". Jag förklarade att det inte är någon brist på adoptivföräldrar... Får se om ett tag om det sjunkit in.
Jag undrar om någon har erfarenhet av att vara under medicinering under hemutredning, tex SSRI-preparat?
Imorgon har vi vår sista planerade träff med våra utredare. Vi ska så att säga knyta ihop säcken och lämna in den sista uppgiften de efterfrågar. Mitt skuldsaldo på CSN. Sen har jag bara det lilla dilemmat med vikten kvar och min plan är att ta i från knäna så jag blir klar innan jul och kan gå och skaffa ett nytt läkarutlåtande att lämna in. Sen ska vi läsa utredningen och godkänna den innan den ska upp i nämnden. Efter det återstår bara väntan detta året...
Gottelina: gick det bra på sista mötet? Håller tummarna!
Jag och min fru fick också frågan hur vårt sexliv är, och bara för att vi inte tycker det är jätteviktigt, och inte har sex varje dag, men ändå älskar och håller av varandra, så tycker utredarna att vi har ett osunt sexliv, och det ska inte adoptivbarnet växa upp i. Hela vår utredningsprocess är ett stort skämt dock, och jag tror inte vi kommer att få ett medgivande.
Låter jättekonstigt. Vi behövde inte alls gå in på detaljer som hur ofta eller så....