FruFilur skrev 2010-11-25 11:48:27 följande:
Jag tror oxå att sonen behöver sova/vila en stund på dagen, men 2 timmar kanske är lite mycket för honom nu. Vi märker själva att han är svårsomnad på helgerna efter lunch, och vi får kommentarer på dagis att han gärna ligger o pratar läääänge innan han somnar (o på så sätt stör de andra barnen....)
Men ändå var det ett otroligt hårt motstånd när jag tog upp med bossen på avdelningen om de inte kan korta hans sovstund. Hon började berätta om sitt barnbarn som minsann alltid vaknade kl 5 på morgonen, och att det är jätte-jätte-jobbigt att vänja dem av med middagsvilan. Å sen kom ju även argumentet att de inte hade personal så det räcker... Men till saken hör att sonen alltid är den som sover längst på dagis, jag kommer kl 14 för att hämta honom och det är alltid bara han som ligger kvar och sover. De andra barnen är uppe, påklädda och pigga..... Kruxet är säkert att han är så svårväckt, oavsett hur länge han sover, och då har de inte tid med det... Enklare att låta honom sova, eftersom jag ändå är på väg...
Längtan efter fjärde barnet - visst jag håller med om att man ska försöka signalera att det fortfarande är natt, vilket vi gör varje morgon, tro mig. Men sonen är en väldigt påhittig och aktiv kille, som inte klarar av att ligga kvar i sängen när han väl vaknat. Ända sen han var bebis har han vaknat med ett illvrål och inte slutat förrän vi tagit upp honom. Vår kompromiss nu blir att sätta på tvn, tyvärr, inte det helt ultimata, men ändå det bästa alternativet. Däremot markerar jag väldigt tydligt att _jag _ inte tänker aktivera honom på något annat sätt, utan jag är världens tråkigaste mamma och sover vidare i soffan.... Alla barn fungerar inte likadant, och det här har varit det lugnaste sättet för oss.
Det är bra när man hittar det som fungerar för er. Fast o andra sidan har du visat honom nu, att det är han som bestämmer... Men så länge du själv tycker att det är ok, så varför inte.
Själv skulle jag legat kvar i sängen och absolut inte talat med vanlig röst utan viskat oavsätt om mina barn gjorde det eller inte. Det tar sin tid men till slut lär dom sig att det inte är dags att gå upp än.Kna vara super jobbigt när ett barn är aktivt och skriker men dom lär sig förr eller senare, dom testar oss från att dom e pytte små ;) och kollar om dom får bestämma, och får dom jaaaa då finns det inga gränser för va dom inte vill får egenom när dom e äldre om man har otur... :) Men står man fast för sitt... jaaa då är man glad att "man stog" ut och var konsekvens. Men som sagt alla är vi så olika och bara vi själva pallar av, så visst :) Lycka till! Vilka grymma människor vi alla föräldrar är!!! Inte alltid lätt att vara en förälder men det fixar vi för det :D