"Lynnig" 3,5 åring!

JA det är normalt. jag har en 3,5 åring som är likadan just nu!

Har du funderat på om ni uttrycker er fel när han får sina utbrott? Jag säger inte att det är ert fel, men jag minns att om jag frågade barnen "ska vi gå ut?" exempelvis, så klarade de inte detta. Det gav dom ett val, vilket blev helt fel. Jag lärde mig att ställa barnen inför faktum: "Vi ska gå ut, ta på den här jackan och de här stövlarna". Likaså "ska vi gå och borsta tänderna?" var inte heller lyckat. Bättre "Nu är det dags att borsta tänderna om en liten stund". Då gav jag barnet några minuter att avsluta det som barnet höll på med, och att vi SKULLE borsta tänderna. Där fanns ingen pardon. 

Något som också kan hjälpa är att alltid ta god tid på sig. Gå upp ex.vis en halvtimme tidigare på morgonen. Gå iväg tio min tidigare till dagis så barnet kan gå i sin takt. De går ju inte direkt fort, och mycket skall undersökas på vägen. Tidsbrist tror jag kan vara en bov i trotsåldern.

Nåja, bara mina tips hur jag gjorde. Kände inte att trotsåldern var speciellt svår.

Min son, 4år, höll också på så i över 1 år, då anmälde jag mig till Komet. Det kan jag verkligen rekommendera.
Där får man tips och råd från både föräldrar och kursledare vad man kan göra i vissa situationer för att undvika tjat och bråk från bägge sidor.

Försök att avleda honom och uppmuntra honom till att kanske försöka klä sig själv, ev med lite hjälp. Hitta på utmaningar till honom som han klarar av och beröm honom mycket.
Och den allra viktigaste biten, avsätt ca 15-20 min varje dag med honom då ni verkligen är med aktivt i leken och verkligen "ser" honom. Det är det man utgår ifrån i komet.
När jag gjorde det med min son så kunde man se skillnad bara på 1-2 veckor, kanske redan efter några dagar.

Vi har också ritat en orm med 86 rutor.
Barnet får 3 uppdrag per dag som det ska klara av. Min son fick t.ex klä sig själv på morgonen, ställa rätt skorna på hyllan när man kommit hem från dagis och städa på kvällen.
Uppmaningen ska ske 1 gång och gör barnet "utmaningen" då så får han sätta en stjärna på ormen, behövs påminnelser så blir det ingen stjärna men mycket beröm för försöket.
Man kan alltså få max 3 stjärnor per dag.

Anledningen till så många rutor är att det tar ca 1 mån att lära in beteendet och går ut på att minska tjat kring vissa situationer, så ta nånting där det uppstår mycket bråk.
Man kan också göra ormen med mindre rutor anpassat efter åldern och hur länge de orkar hålla på, det är viktigt att barnet inte tröttnar.
På ca 10-12 rutor sätter man ett frågetecken som är ett chanskort.
På chanskorten står det belöningar till barnet, som t.ex åka pulka, en liten leksak, måla med fingerfärg, gå till badhuset och liknande, sånt som han tycker om att göra.
På sista rutan ska det vara en stor belöning. Vi hade Leklandet, ev bio. Nånting som barnet tycker är jättekul.
Överrös honom med komplimanger medan ni gör ormen.

Detta har förändrat min son totalt och han har slutat kasta leksaker och lyssnar på vad vi säger utan tjat och bråk. Lycka till.

Hej TS!

Vår dotten har varit sån sedan hon föddes i princip. Och idag är hon 2,5 år och det verkarar tyvärr inte bli mycket bättre. Vissa är bara sådana av naturen -envisa med hett temprament. Eller så är det trotsåldern som du skriver. Eller kanske en blandning?

Vår envisa dotter har även en storebror och en lillasyster, och de är väldigt lugna till sättet. Så vi funderade på om det var något "fel" på henne, eftersom hon var så olik sina syskon. På BVC sa de att så länge barnet bara beter sig på detta sätt hemma, är det ingen fara. Jobbigt såklart, men inget onormalt. De testar helt enkelt de personer som de litar på mest -föräldrarna. De känner sig trygga hemma och det är där som de vågar testa gränser och vem som bestämmer.

Sedan håller jag med om allt Birgitta2 skrev. Ge honom inga valmöjligheter. Visa från början att det är du som bestämmer.

Och det där med totala vredesutbrott, när ingenting fungerar, känner jag absolut igen från min dotter. Vi tampas med sådana dagligen. Och finns det inget som fungerar är det ibland helt enkelt bäst att låta barnet ha sitt utbrott. Ge honom inte för mycket uppmärksamhet, utan ge honom istället den uppmärksamheten när han har lugnat ner sig. Då kan du till och med berömma honom för att han lugnade ner sig. Tala sedan igenom vad det var som gjorde honom så arg.

Jag har även upptäckt en annan sak som fungerar ibland, när min dotter blir sådär arg. Sätt dig ner på huk, säg ingenting utan bara sträck ut armarna som om du vill ha en kram. Det fungerar ganska ofta på min dotter, hur arg hon än är. Hon tar emot kramen och blir mycket lugnare. Det är som att hon känner att jag förstår hennes känslor då. Och då kan hon sluta skrika. Sedan pratar man igenom allt tillsammans.

Ja du... min är snart fyra, och jag kan inte fysiskt bära iväg honom längre när det blir så här...

I förra veckan låg han på gatan, raklång, skrikande och vägrade resa sig i 40 min. I tio minusgrader (han var ju rätt varm av ilska och i overall). Och jag stod brevid och frös och sa "ja, vi får stå här tills du har varit arg färdigt för det finns inget att välja på... något godis blit det inte". Och till slut kom han ju - och i samma stund var han världens raraste unge - söt som socker (men jag var fortfarande en ganska arg och frusen mamma).

Ett tag trodde jag att jag skull bli tokig. Men det har blivit bättre med större och glesare utbrott (och det är faktiskt att föredra framför konstant bråk)... min enda tröst är att mamma säger att jag (som var lika dan) blev en mycket lugnare tonåring än brorsan som var mera medgörlig som barn... och bråkiga, trotsiga tonåringar är ju faktiskt snäppet värre än bråkiga, trotsiga treåringar.

Så jag har absolut inga råd men mycket sympati