Är du en apförälder?

Nej det tycker jag inte egentligen även om vissa saker passar bra in på hur jag gör här hemma. Jag är vanligen snabb att plocka upp lillen när han skriker, och därmed "skämmer jag bort honom". O de första 3 månaderna bar jag honom konstant men nu pallar inte min rygg det så det har fått blivit övning på att ligga i vagn - vilket oftast går bra nu. Jag har haft han sovande ovanpå mig delar av varje natt fram tills han var ca 5 månader. Han har dock somnat i sin egen säng utan skrik på kvällen sedan 3 mån men när han vaknar så ammas han i vår säng och blir kvar där. Jag ammade i princip hela tiden fram tills nyligen. Det gjorde jag för att göra mitt barn nöjt, och därmed blev jag nöjdare också. Jag har inga problem att ta med honom dit jag ska, han följer mig till frisören, tandläkaren och andra ärenden jag uträttar m.m. Men sedan nyligen väljer jag att lämna honom hemma med sin pappa om jag åker iväg på kvällen då han är väldigt trött och behöver sova för natten redan vid 6-7 på kvällen.

Jag anser att föräldrar är väldigt viktiga och att det är bra om dem är med barnen så mycket som möjligt - vilket inte betyder att de måste leka med barnen hela tiden utan finnas tillgänglig i stort sett hela tiden. Skulle vi ha möjlighet skulle jag inte vilja ha barnet på dagis förrän vid 3 års ålder då jag anser att föräldrarna/syskon/familj är de viktigaste för barnet de första åren.

Men jag gillar scheman, när och vad barnet ska äta, när den ska sova på dagarna och för kvällen... :) Jag gillar att ha "sånt" att gå efter. Däremot kör vi inte kört nån sov-metod, och det vet jag inte hur jag ska göra med ännu. Jag vill dock bli av med allt bök och amning på natten som jag känner nu.