Är du en apförälder?
Nja, svarade nej, fastän jag gör mycket av det där, förutom ammar länge. Jag kräver inte självständighet av mitt sju månaders barn, inte heller att hon ska följa ett schema. Jag bär henne mycket (mer när hon var mindre och ville det, inte så mycket längre för hon är inte i så stort behov av det) och kommunicerar mycket med henne och försöker visa henne att jag förstår hennes signaler, när jag förstår. Jag tycker inte att jag behöver aktivt "lära" mitt barn någonting alls fortfarande, bara vara, barnet lär sig själv genom samspel och neurologisk mognad.
AP-föräldrar brukar vad jag uppfattar ofta gå utanför det som står i punkterna, inte följa punkt 7, och faktiskt provocera mig en del genom att vara självgoda och tycka att deras sätt är överlägset bäst och andra borde ta efter dom, gärna försöka "hjälpa" andra att bli bättre föräldrar genom att föreslå bärselar till främlingar eller "hjälpa" andra föräldrar att tolka deras (de andras) barns signaler. Har sett gott om exempel på sånt här på familjeliv.
Det häller gäller naturligtvis inte alla AP-föräldrar, det finns säkert massor av jätteödmjuka AP-föräldrar, liksom föräldrar med andra åsikter inte heller alltid är ödmjuka. Men just dom här använder sin AP-status för att sätta gloria på sig själva och framställa andra som vilsna. Och anknytning är ju verkligen inget som AP har patent på. Om inte sjukdom eller missbruk kommer i vägen knyter alla barn an till sina föräldrar och tvärtom.
De brukar ge mig en "programmerad" känsla, typ hänga upp sig på praktiska saker som att bära utåt i babybjörn är dåligt och bära inåt i sjal är bra, framåtvända vagnar något som hör hemma på skräckkabinett, sova i samma säng bra, amma länge bra, inte lämna barnet till barnvakter/dagis förrän det är flera år. Typ som att det finns ett manifest att följa och att man inte kan anpassa de här valen efter en avvägning av vad som funkar för familjen och vad barnet signalerar.
Många AP-föräldrar kanske också borde se upp lite så att de inte hänger upp sina liv på reaktionära mother blaming-teorier som bara leder till mer ojämställdhet. Det gäller iofs oss alla.