Är du en apförälder?

Nej.

Jag trodde i min enfald när jag fött mitt första barn att jag var rätt nära AP. Men ju mer jag har diskuterat med ap-föräldrar, desto mer övertygad är jag om att jag är långt ifrån AP. Även om vi har burit, sovit nära, ammat fritt, lyssnat på barnets signaler, trott på att barnet behöver närhet osv osv osv.

Men eftersom jag tycker att man kan gå och bajsa utan att barnet lider av att ligga ensam så är jag uppenbarligen inte AP. Och tack gode gud för det.

vem är det?

Jag har trott att det är det som själva "nära föräldraskapet" går ut på. Att INTE köpa koncept, utan alltid lyssna in och försöka hitta en väg som passar för ens eget barn och familj?

Jag röstade inte alls, väntar första barnet. Men jag är helt mot alla former av färdiga lösningar,  annat än som inspiration och idéer såklart. Sen måste man prova sig fram..fast jag kanske kan få vara så naiv ändå till förlossningen i varje fall.  

Är det fl du tänker på då? Jag har aldrig träffat någon som har pratat om ap irl. Här på fl tycker jag de flesta som gillar ap verkar vettiga men jag har även diskuterat med några stycken som är så som du beskriver. Jag minns speciellt någon som sa att jag skulle oroa mig för anknytningen till min son eftersom han helst sover i egen säng.

Å andra sidan har jag faktiskt aldrig stött på forskning som inte stödjer grundtänket inom AP, så det borde ju gå på ett ut då?
Fast jag har heller aldrig stött på en AP förälder som anser att man inte ska lyssna på forskning, tvärt om. Alla de AP föräldrar jag känner är väääldigt många om att läsa forskning,ta till sig vad som står och utvärdera den på olika sätt. Tycker de flesta AP föräldrar jag känner vet betydligt mer om forskning kring barn och barns hälsa än de föräldrar jag känner som inte är AP och mer eller mindre kör på devisen "har BVC sagt så är det sant"....

Finns det forskning som säger att även säker samsovning ökar risken för PSD?
När jag fick mitt första barn så frågade jag om nappens vara eller icke vara när jag var hos MVC. Jag fick dock inga bra svar eftersom min BM började bråka med eleven som gjorde praktik där om detta. Min BM menade att napp skulle förstöra min amning och eleven pratade om dessa studier som hade visat att den minskar risken för PSD vilka min BM menade var felaktiga. Det var en heljobbig situation för mig som osäker förstagångsmamma. Idag är jag mer säker på mig själv och läser hellre på själv än frågar BVC om det inte gäller medicinska frågor eftersom BVC ofta ger råd som är baserade på deras egna åsikter. Jag är ingen AP-förälder men kom att tänka på detta när jag läste ditt inlägg.

Nja, svarade nej, fastän jag gör mycket av det där, förutom ammar länge. Jag kräver inte självständighet av mitt sju månaders barn, inte heller att hon ska följa ett schema. Jag bär henne mycket (mer när hon var mindre och ville det, inte så mycket längre för hon är inte i så stort behov av det) och kommunicerar mycket med henne och försöker visa henne att jag förstår hennes signaler, när jag förstår. Jag tycker inte att jag behöver aktivt "lära" mitt barn någonting alls fortfarande, bara vara, barnet lär sig själv genom samspel och neurologisk mognad. 

AP-föräldrar brukar vad jag uppfattar ofta gå utanför det som står i punkterna, inte följa punkt 7, och faktiskt provocera mig en del genom att vara självgoda och tycka att deras sätt är överlägset bäst och andra borde ta efter dom, gärna försöka "hjälpa" andra att bli bättre föräldrar genom att föreslå bärselar till främlingar eller "hjälpa" andra föräldrar att tolka deras (de andras) barns signaler. Har sett gott om exempel på sånt här på familjeliv.

Det häller gäller naturligtvis inte alla AP-föräldrar, det finns säkert massor av jätteödmjuka AP-föräldrar, liksom föräldrar med andra åsikter inte heller alltid är ödmjuka. Men just dom här använder sin AP-status för att sätta gloria på sig själva och framställa andra som vilsna. Och anknytning är ju verkligen inget som AP har patent på. Om inte sjukdom eller missbruk kommer i vägen knyter alla barn an till sina föräldrar och tvärtom.

De brukar ge mig en "programmerad" känsla, typ hänga upp sig på praktiska saker som att bära utåt i babybjörn är dåligt och bära inåt i sjal är bra, framåtvända vagnar något som hör hemma på skräckkabinett, sova i samma säng bra, amma länge bra, inte lämna barnet till barnvakter/dagis förrän det är flera år. Typ som att det finns ett manifest att följa och att man inte kan anpassa de här valen efter en avvägning av vad som funkar för familjen och vad barnet signalerar. 

Många AP-föräldrar kanske också borde se upp lite så att de inte hänger upp sina liv på reaktionära mother blaming-teorier som bara leder till mer ojämställdhet. Det gäller iofs oss alla.  

Oj, den artikeln hade jag velat läsa, för allt jag funnit i forskningsväg om samsovning visar att det är ungefär 50% som dött i PSD som dött i egen säng och 50% som dött sovandes med förälder eller syskon, och när man kollat närmare på omständigheterna kring de barn som dött vid samsovning har man funnit att föräldrarna där antingen sovit med barnet i en fotölj eller soffa eller att de varit påverkade av cigg, droger eller alkohol, alt. att barnet klämts när det sovit med bara ett storasyskon.
Så vitt jag förstår har inte ett enda barn dött i PSD av att samsova säkert....

Fast det är just det det gör. Om barnet är "oförklarligt död" så räknas det som PSD även om det kan innebära att barnet högs troligt klämts under sömnen, kvävts av ett varmt täcke eller av att inte kunna lyfta huvudet från kudden i sängen om det råkat vända sig över på mage i sin spjälsäng.
Definitionen av PSD är att man inte vet exakt vad som hänt, det kan finnas troliga orsaker bakom, men säkert kan man inte veta. Således räknas de fall som granskats i forskning som PSD vid samsovning även om det finns troliga förklaringar till varför det skett. Skulle man inte definiera PSD så skulle det faktiskt inte finnas några fall av barn som dött av PSD vid samsovning.

Som sagt, det finns forskning åt båda håll, den som säger att Samsovning motverkar PSD och den som säger att det är en risk, ihopslaget blir iaf min uppfattning att risken för PSD är lika stor vid samsovning som om barnet sover i egen säng och att man därför bara kan välja vad som passar just den enskilda familjen bäst.

Angående samsovning.

En artikel (på engelsa) om varför det är bra att samsova:
www.timesonline.co.uk/tol/news/uk/article1083...

En artikel på svenska som reder ut den Europeiska statistik som nuvarnade råd är baserande på:
ltarkiv.lakartidningen.se/2006/temp/PC0955

Slutsatsen är att om normalviktiga, friska och  nyktra föräldrar, som inte använder mediciner,  samsover med sina barn i sin säng (inte soffa eller annan plats) så är risken för plötslig spädbarnsdöd betydligt lägre än om barnet sover i egen säng.