Är du en apförälder?

Hittade även följande text om amning och AP:
"Breastfeeding is promoted because it enhances the mother's natural instincts to respond to her baby through physical closeness, hormonal influences and promotion of attentiveness."

Detta håller jag inte alls med om eftersom det låter mer som "attachment-mothering" snarare än "attachment-parenting". I våran familj är både jag och min man lika engagerade och angelägna att tillgodose vår sons behov och så har det varit sedan dag ett.

Citat från artikeln: I en studie från Afrika visade det sig att det var just de barn som skrek mest som hade störst chans att överleva sitt första år. Alla de barn i studien som med våra ögon sett var lugna och snälla, dog.

Det där tror jag inte på. det kanske gäller om det handlar om att överleva men knappast i ett modernt samhälle. Ett skrikande barn måste vara ett stressat barn eller?

Vilken av artiklarna i tråden?
För jag tycker ju det låter märkligt att det ur överlevnadssynpunkt skulle vara BRA med barn som skriker mycket, dessa barn drar ju lätt till sig rovdjur vilket är en fara för barnet och hela stammen, möjligen då att det är bra för barnet att skrika snabbt eftersom dess behov tillgodoses fort för att få barnet tyst igen så att inte rovdjur skall hinna höra medan tysta barn "glöms bort" eller nått.... 

Det finns viss forskning (om jag kan finna den) som visar på att barn i kulturer där barnbärande hör till kulturen, tex indianer i amazonas som för enkelhetensskull bär sina barn så gott som dygnet runt när de är små med bröstet nära till hands skriker väldigt lite, har även för mig att det är ovanligt med skrikiga barn i tex Mongoliet som även där har en kultur att så fort ett barn piper till skall det ammas och bäras på... jag undrar om Kolik ens finns som begrepp i dessa länder?
Apbebisar skriker ju knappt öht....

Sen tror jag också att barn som skriker väldigt mycket (har kolik eller dyl) inte skriker för att de har ovanligt stora behov/high need baby utan för att det är något som för barnet inte stämmer. Jag är av uppfattningen att små bebisar har ett enda mål i livet och det är att känna sig nöjda, att livet skall vara behagligt. De ska ha en bra kroppstemp, vara mätta, inte ha ont i magen osv. När något inte stämmer för barnet, det får magknip eller har inte sovit ordentligt osv. så ger det ett obehag och barnet skriker tills dess att obehagen är borta igen. Ett "high need" barn tror jag helt enkelt upplever obehag som föräldrarna inte lyckas finna lösningen på, och det kan ju vara väldigt mycker som stör, för ett barn med extra känslig hud kanske det egentligen är något så enkelt som att kläderna skaver lite, för ett annat bar är det gaser i magen som är omöjliga att få bort helt osv.

Jag vet att en bidragande orsak till att bebisar som ammar fritt och har kolik KAN bero på att mamman har för mycket mjölk. Något som sällan undersöks tyvärr...

Jag håller med Vittra om att en av de större bakomliggande orsakerna till kolik förutom allergi är att föräldrarna inte ges verktyg att verkligen klara av att hantera sitt skrikande barn på ett bra sätt, och då blir det en ond spiral oavsett vilken av orsakerna är till att barnet från början blir upprörd och skriker. 

Det är väl upp till utbildad expertis att ge sådana råd, eller hur? Sen är det ju upp till varje enskilt fall, men vi vet ju att det finns utbildade där ute som kan hjälpa föräldrar med sitt beteende = minskat skrik. Har man dock inte blivit hjälpt själv kan det ju vara svårt att veta och ge exempel på vilka råd de kan tänkas ge som är så verksamma

Ett vet jag i alla fall, och det var att hennes mage reagerade mycket starkt och var väldigt känslig. Sen om det var orsaken till koliken vet jag fortfarande inte, men efter ett års ålder slutade vi med laktos och först då började hon äta ordentligt och först då blev hennes mage normal. Hon skrek fast vi bar henne i sjal och samsov. Men kanske om vi hade fått vettig hjälp istället för att få rådet att glesa ut amningen som jag tyvärr lyssnade till, kanske hon aldrig hade skrikit?