deprimerad och söka jobb

hej, jag var arbetslös förra vintern samtidigt som jag blev deprimerad. det var hemskt och fick mig bara att må sämre, jag tyckte att jag var värdelös och saknade helt självförtroende. nu kommer jag snart att bli arbetslös igen och jag ser verkligen inte fram emot det. inget uppmuntrande inlägg men du är inte ensam. det är jättesvårt att söka jobb när man är deprimerad och inte tror på sig själv, jag vet.

Skönt att inte vara ensam om det, men hur fick du jobbet?

Jag har aldrig fått jobb genom någon intervju i konkurrens med hundratals som det nu är fråga om. Jag har fått genom kontakt, eller så var jobben så dåliga att det knappt behövdes intervju men det var ju jättelänge sen. Jag är blyg och inte ett dugg framåt förutom deppigheten. Har inga kontakter som funkar nu, vet inte vad man då gör..

fick jobbet genom kontakter... har jobbat där förut så de mejlade mig. har aldrig ens varit på en riktig intervju med konkurrens och så. är också blyg, har en social fobi-diagnos. ingen aning vad jag ska göra när det här vikariatet tar slut.

Jag är precis likadan. Gått hemma utan ersättning för att jag inte vågat söka ersättning, känner mig bara så värdelös. Idag lyckades jag på nåt konstigt sätt få jobb, men nu mår jag skit för det istället. Fattar inte hur jag ska klara mig ute i det hårda arbetslivet. De kommer ju märka direkt att man suger.

Känns som man är ensam om det här, ingen pratar om det och alla verkar ha hur lätt som helst att gå på intervjuer. Har en kompis som anställer som själv är blyg och hon säger att alla bara babblar på och är jättekaxiga. För mig är det typ den allra värsta grejen jag kan komma på att gå på intervju, funkar inte när man både är blyg och allt känns depp.

Hur fick du jobbet, bara så där? Förstår det är läskigt, jag skulle också tänka så. Jag tror ändå du kommer klara det galant, det är bara man själv som tänker så där.

Ja visst är det svårt. Herregud, jag skakade innan jag gick in. Vet ärligt talat inte hur jag fick det. Jag lyckades väl fejka under en timme. Spelade helt klart teater. Tänkte på att le mycket framför allt, satt och nickade och ställde lite frågor. Hade förberett mig sjukt mycket och övat hemma. Fast som sagt, en timme kunde jag fejka. Ser inte hur jag ska kunna fejka hela tiden

Jag tycker du var modig som vågade gå dit! Hoppas det ordnar sig och inte känns så farligt när du väl kommer dit. Tror ärligen inte jag skulle våga gå om jag blev kallad, men nu har det ändå inte hänt trots att jag sökt massor av jobb.

Tack, va snäll du är. Känner mig ytterst tveksam, men vi får väl se.

Jag vågar egentligen inte heller. Har fortfarande inte hämtat mig från intervjun. Fast jag hade verkligen inget val ekonomiskt längre. Kan inte leva såhär. Hur klarar du dig utan inkomst? Det måste ju också vara väldigt jobbigt.

Jag tror du skulle våga trots allt. Man får försöka lura sig själv. Först sa jag till mig själv att jag inte skulle gå. Sedan att jag bara skulle åka dit och se hur det såg ut. Sedan att jag skulle gå in och kolla läget osv. Tillsist hade jag gjort intervjun. Kan tillägga att jag också sökt massa jobb utan att bli kallad, men så plötsligt hände det. Ge inte upp!

Samma här! Lider av en deprission sedan 2 år tillbaka.. Jag har alltid varit social, hade vänner, var alltid ute, var vild. Men när vännerna och mitt sociala liv försvann så tynade jag bort. Självmordstankar nästan dagligen. *vill bara lufta lite* men jag vet exakt hur det känns. Jag beundrar er som ens lyckas ta er dit! Det är ett stort steg för mig att ta mig ut, jag har inget diagnosterat men det är något liknande av social fobi jag har...

Jag gick i skolan. En snabbkurs som började nu i höst. Var där 4 gång av 26

Vet inte om det hjälper dig, eller vilket slags jobb du fått. Men jag brukar tänka så här..Jag tittar på dom som jobbar i butiker, hos myndigheter man ringer osv. Jag brukar då inse att dom inte är perfekta. Dom gör fel, säger fel, är inte jättesnygga och perfekta. I dom lägena vet jag att jag inte är sämre, men när jag sitter hemma framför platsbaken och läser annonser känner jag mig chanslös. Jag har inget av det dom söker och klarar inte att låtsas det heller eftersom jag jämt får tunghäfta

Nej, jag klarar mig inte ekonomiskt, och kan inte heller fortsätta så här. Jag pluggar deltid, men mitt studiemedel håller på att ta slut. Jag har ingen erfarenhet av jobb man får utan utbildning heller, typ vårdbiträde eller städ. Har tänkt att dom intervjuerna kanske är enklare än intervjuerna för det jag pluggat till. Jag har i alla fall aldrig blivit kallad och nu börjar jag känna mig dum eftersom jag inte kan redovisa något fullt cv. Jag kommer att få ljuga vad luckorna är för något..

Låter jobbigt, och jag känner igen mig..Mitt sociala liv har också försvunnit mer och mer.  Dom gamla vännerna har ju sina jobb, sina arbetskompisar, dom har pengar och ett helt annat liv. Jag skäms att jag har det så här..
Jag har inte sökt någon som helst hjälp, utan bara sitter hemma och är deprimerad. Har du sökt någon hjälp?
Har du tittat efter distansutbildningar? Jag pluggar distans, det löser inget direkt och det är jobbigt men ger någon slags mening ändå.

Precis sådär är det ju. Jag brukar tom tänka att jag faktiskt skulle kunna göra vissa jobb bättre.... eller vara trevligare mot kunderna iaf. En kille i vår mataffär sitter inte ens upprätt utan hänger över disken och ser ut som om han skulle somna på stället. Då undrar jag hur han fick jobbet..... och behåller det. Vi får försöka tänka att vi faktiskt har saker att tillföra, även om det inte känns så inuti. Jag är helt övertygad om att du är hur bra som helst.

Ja det är jättejobbigt med de där luckorna i cv:n. Jag var ärlig på intervjun faktiskt. Typ iaf. Jag sa ju inte att jag är deprimerad och har ångest för det tycker jag är personligt, men att jag sökt jobb utan att hitta nåt. Med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut nu är det ju inte så konstigt. Om du dessutom pluggar, så har du ju det i din cv. Det ser ju jättebra ut

Ja, du får tänka på det där när du går till jobbet Dom valde trots allt dig, och jag tror faktiskt att det duger att göra det bästa man kan..men jag förstår dig. Jag skulle känna likadant, vara vettskrämd och jag är inte van att jobba. Antagligen blir det jobbiga veckor/månader innan man vänjer sig.

Luckorna i cv et är verkligen jobbiga, för när mitt cv var fullt fick jag ändå ingen intervju. Positivt att höra att det kan funegar att få jobb ändå. Men nu söker jag knappt jobb, orkar inte det.

Ja man absolut hitta jobb trots luckor. Jag har enorma luckor i mitt. Håller man på för man tillsist napp tror jag. Även om man inte får jobbet så sparar många företag ens cv för framtiden och det var så jag fick mitt. De ringde upp helt oväntat. Vet hur himla jobbigt det är att söka, men jag hoppas du orkar fortsätta. Kanske du kan göra som jag och sätta ett litet schema med en kort bestämd tid som du ska kolla och söka jobb varje dag. Det gjorde det mer överkomligt för mig att tänka nu kollar jag 10 minuter och sedan är det klart för nu.

Det var ett bra tips, får försöka finna orken att göra så jag med. Kan ändå inte leva så här. Har du haft något "standardbrev" att skicka?

Jag har haft perioder då jag sökt jättemycket, efter varje sånt ryck tappar jag gnistan och lägger ned. Eftersom det är så svårt att få jobb har jag lagt en massa tid att specialförfatta brevet perfekt efter konstens alla regler, det sägs att man ska göra så, men det innebär ju att det tar timtals att få iväg och så svarar dom ändå inte.

Ja det tar ju enorm tid att författa det där perfekta brevet. Jag har några standardbrev som jag skickat med, beroende på vilken typ av jobb jag sökt. Har sökt lite olika typer av jobb och därför haft olika typer av brev.

Ja, med tanke att jag ändå inte får jobb kan ju en standardbrev kanske vara värt att satsa på för  kvantitet.

Har du börjat jobba än? Du får gärna återkomma och berätta hur det går för dig 

Ja det tycker jag du ska göra. Kör på kvantitet och om det är nåt jobb som skulle passa dig extra bra kan du ju lägga ner lite extra krut på ett brev då.

Jag har inte börjat än, det kommer antingen att bli strax före jul eller efter nyår. Jag bor utomlands och de kollar alltid brottsregister och sånt här, så det brukar ta lite tid innan man får börja. Det lustiga är att nu har jag eventuellt ett annat jobb på gång som jag hellre vill ha. Där har jag gått en annan väg, men vi får väl se hur det går. Just nu har jag mest panik över att ge mig ut i arbetslivet igen. Fattar verkligen inte hur jag ska fixa det.

Var det länge sen du jobbade?

Jag har sett på kompisar som äntligen börjat jobba att dom blir jättetrötta. Typ sover all ledig tid.
Antar att det blir så pga ovana och att man känner sig på helspänn hela dagarna som ny för att verka vara perfekt.
Oj, det låter som ett bra land om du plötsligen har två jobb på gång

Ja det jag har inte jobbat på snart två år, så jag är livrädd. Kommer garanterat att bli sådär heltrött och inte orka nåt annat. Bara efter jag var på intervjun och testet var jag helt slut hela helgen. Ja herregud, hur ska det gå. Är jätteorolig.

Jag vet inte vad som hände. Har sökt städjobb här och inte ens fått komma på intervju. Nästan två är har jag sökt och sökt utan resultat och nu plötsligt har jag ett garanterat och ett som kanske blir av av det jag jobbat med tidigare.