Skrikande 8 åring..Hjääälp

Hej Jonas!
Det låter som om din dotter uttrycker mycket trots och protest över den situation hon befinner sig i. Du beskriver inte så mycket, men kan det vara så att du och hennes mamma är separerade och hon bor ömsevis hos dig och ömsevis hos mamma? I sådana lägen är det du beskriver inte så ovanligt. Vi psykologer kallar det för att barnet regredierar, dvs går tillbaka i utveckling och beteende, när de är utsatta för nya situationer. Det är ett sätt de har att anpassa sig att hantera omvärlden. Det beteendet brukar ge sig när de blir trygga i den nya situationen.'Vad du kan göra är att försöka ge henne så mycket trygghet som möjligt genom att upprätta tydliga strukturer för de dagar du har hand om henne. Försök göra så lika som möjligt från dag till dag. Visa också tydligt att du inte vill att hon skriker. Om hon inte själv kan förklara varför hon gör det försök att tolka vad hon kanske är rädd för eller vad hon tycker. Tex Jag förstår att du saknar mamma, men du får träffa henne i morgon. Eller "Det känns ovant att ligga i en ny säng, men jag läser samma saga här som du får höra hos mamma, etc.
Så ha tålamod med hennes reaktioner. Försök inte att köpa henne genom att göra roliga saker varje dag, utan håll på ordningen. Tillåt inte att hon skriker fula ord i affären. Förbered henne och prata med henne om vad du förväntar dig av henne i olika situationer och ge henne beröm när hon klarar av det.
Lycka till!
Margit 

Hej och tack för svar! Jo stämmer att vi är separerade...Jag ska försöka göra som du säger. Folk pratar om belöning och konsekvens..Hur anser du att det ska fungera? Vad kan man t.ex göra? Sedan har jag problem med deras sömn på nätterna, först går dom och lägger sig 23.00,, ena dottern är 8 år och andra 11år..Dom kommer gärna och ska sova i våran dubbelsäng på nätterna, jag anser att är man 11 år så bör man kunna sova själv.? Medans jag ändå har dig på tråden, jag får ingen hjälp av dom här, står tomma glas överallt, kläder slängt överallt, Mattallrikarna så med rester kvar på diskbänken,slänger saker överallt, bör dom inte kunna hjälpa till mer? Känns som vi vuxna inte gör annat än att städa...Sedan känner vi att vi aldrig har någon egen tid, att samråda och gå igenom saker.,utan det är barn 24h om dygnet, Kan lätt bli konfliker dom gånger dom är hos sin andra förälder då vi aldrig kunnat har "dagliga" diskussioner utan allt kommer när dom är hos andra föräldern, jag känner att i en familj så måste man ju få gå igeonom saker och så, men finns ju aldrig tid, ska det vara så? Hjälp oss!!

Hej igen!
Det låter som om flickorna är uppe väldigt sent på kvällarna. Inte så konstigt då kanske att de är skrikiga och besvärliga på dagtid. Försök att införa fasta läggtider i egna sängar med trevliga rutiner omkring som ni har komit överens med dem om.
När det gäller att hjälpa till är det något ni måste sätta er med flickorna och göra upp hur det ska gå till och vad som är rimligt att de gör. Föregå själva med gott exempel och påminn så fort de "glömmer".
Självklart måste ni vuxna kunna prata om viktiga saker även när flickorna är hos er. Ta med dem i samtalen om de rör dem, det är de stora nog för, eller se till att ni har lite egen tid, tex på kvällarna för vuxensamtal.
MVH
Margit