Anknytning till 6 -åring

Vi har en son som är 6 år. Han är en social, aktiv och glad kille. Men han har som jag upplever det ett stort behov av att få uppmärksamhet och bekräftelse från mig (mamma).
T ex kommer han in till mig varje natt och då vill han sova nära. Jag har låtit honom göra det även om det varit bökigt då han även har en lillebror som snart är 1 år som jag ammat på natten. Dessutom har jag börjat få ont i ryggen av att ligga som en banan. Men jag känner att så klart ska han inte behöva känna sig avvisad om han behöver denna extra trygghet. han somnar själv i sin säng utan problem. På helgen när vi är hemma tillsammans hela familjen känner jag att han hela tiden "triggar" för att få min uppmärksamhet. T ex sitter vi vid köksbordet vid frukosten och jag och min man pratar tjatar han hela tiden mamma, mamma, mamma jag svarar vänta lite jag ska bara prata färdig med pappa så ska jag lyssna på dig men han fortsätter mamma, mamma, mamma. I dag var hans farmor och farfar på besök och vi skulle äta middag tillsammans sonen kunde inte sitta still. Han hoppade runt, tjatade på mig att jag skulle spela spel med honom jag försökt säga att du får gärna sitta bredvid mig här men nu vill jag prata med farmor och farfar. Vi spelade med honom en stund men han var inte nöjd, ville spela mer. Han fortsatta studsa runt, började hoppa i soffan mm. Han lugnade inte ner sig förrän de hade gått. Mamma nu kan du väl vara med mig var det första han sa när de gått. På helgerna för söker vi göra saker i hop hela familjen. Men det blir ofta lite kaos och sonen far runt som en gummiboll om vi t ex ska gå och ta en fika. Han är jättebra på att ta kontakt med andra barn så går vi till en lekplats så hittar han snart någon att leka med.
På veckodagarna är jag hemma mycket själv med barnen då jag är föräldraledig och min man jobbar. Så jag och sonen (lillebror är såklart med) sitter mycket tillsammans och pysslar, ritar, bakar och spelar spel.
Som person kan jag känna att jag i bland är ngt distanserad och avskärmar mig till exempel så svarar jag inte alltid när sonen ropar om jag håller på med ngt anat för jag "hör" inte. Min man anser att detta är problemet han tycker inte att jag ser vår son och ger honom inte den uppmärksamhet som han vill ha men jag känner att jag försöker göra mitt bästa men sonen får aldrig nog. Jag måste också vara den som sätter gränser för att han ska lyssna säger hans pappa ngt kommer han springande till mig. Pappa säger att jag inte får göra XXXXX.  Vad ska jag göra? Det fungerar bra i skolan enligt fröken och det känns inte som han kräver mer uppmärksamhet sedan han fick en lillebror.