Ja hur skulle du göra?
Bebisen skriker högt och hjärtskärande. Sånt skrik som riktigt skär i öronen.
Blir nog annat, jag hade plockat upp barnet så fort det börjat gråta, samt sagt till personen att barn skriker och jag försöker trösta det är inget jag gör med flit. Hade den fortsatt argumentera hade jag nog blitt arg.
Jag hade iaf inte hoppat av bara för att denne stör sig på det, jag måste ju också komma till min destination?
Tja skriker barnet så anser jag att det är den person som är där tillsammans med liten som ska försöka i bästa förmåga att hjälpa. Att skrika hjärtskärande brukar finnas en orsak.
Fungerar det inte och bebis är fortfarande arg/ledsen så har personen åtminstone försökt få liten på bättre humör.
såklart plockar jag upp bebisen, ammar den OCH skäller ut packet.
Jag skulle ta upp bebisen, samt lugnt förklarat för personen att detta är en bebis och de skriker ibland. Hade inte gått av i förtid. Hade den argumenterat hade jag nog blivit mer arg.
om det funkar att plocka upp barnet gör jag det så klart. Men inte för andras skull utan för barnets. Sen talar jag om för den resenären att om han är så känslig kanske det är bättre att han tar en taxi.
Tröstar självklart barnet, innan det blir hjärtskärande skrik om möjligt. Passageraren ignorerar jag så gott det går och koncentrerar mig på barnet.
Det hände en gång att en kärring började tala om för mig hur och vad jag skulle göra för att trösta liten som då satt i mei-tai. Eftersom jag visste att han kunde somna om om jag bara fick vara ifred blev sur när hon vägrade ge sig, hängde sig över , pratade högt och störde. Hon tyckte väl att hon var fyndig i sin snorkiga slutkläm: jag har barn, jag vet vad jag pratar om.
Jag snäste tillbaka: jag också, det här är min fjärde.
DÅ gick hon och satte sig någon annanstans! 
Ja hur skulle du göra?
Bebisen skriker högt och hjärtskärande. Sånt skrik som riktigt skär i öronen.
Plockat upp har jag ju säkert redan gjort innan personen kom fram, men åtminstone med min dotter hjälpte det inte. Så om det var en buss som gick en gång i timmen eller så hade jag definitvt suttit kvar och ignorerat omgivningen. Om jag lika gärna kunde vänta till nästa buss om 10 minuter hade jag nog klivit av vid nästa hållplats och hoppats att det gått bättre på nästa.
Jag skulle aldrig gå av i alla fall, bebisar skriker ju, så bara är det. Kan man inte tänka sig att resa med andra människor (inkl bebisar som skriker) så är det ju rätt värdelöst att åka kollektivt.
Jag röstade på första alternativet. Försöker trösta så gått det går, ammar också om det behövs och det är lång tid kvar innan jag ska av, så diskret som möjligt. Hade troligen inte gått av, såvida ingen tvingat mig. Detta av den enkla anledningen att jag har lika mycket rätt att åka buss som andra, plus givetvis att barnet troligtvis skriker av en anledning (kissig blöja, hungrig, varm, trött eller annat) och detta går enklast att åtgärda när jag kommer hem/fram, och om jag går av och tar nästa buss tar det ännu längre tid innan jag kommer hem/fram och barnet kommer troligen skrika ännu högre på nästa buss då det gått ännu längre tid.