Ansvar för barn som man bidragit till

Det är ju inte alls samma sak.
När man donerar spermier eller ägg frånsäger man sig ALLT ansvar över det blivande barnet (om det blir något).
Annars förlorar man liksom poängen med att donera,då kunde man lika gärna ha utlåning av barnen liksom.
Eller fodervärdar.
Du spekulerar i vad som händer med förhållanden sedan,vid donation?
Vad händer vid vanliga separationer? Det finns inga garantier.
Eller ensamdonationer? Finns det inte ensamstående som klarar sina barn förträffligt ,även om det inte är det ultimata.Det får ju den ensamma föräldern kompensera!

MrM skrev 2010-11-30 09:12:35 följande:

Inte för att jag nödvändigtvis är av en annan åsikt men vari ligger den stora skillnaden om en kvinna uppsåtligen lurar till sig en graviditet? Jag skulle vilja kalla det en form av avtal också om än mindre formellt. Pacta sunt servanda?

Jag har inga problem med att se de lagliga skillnaderna i detta men jag tycker nog att resonemang som bygger på någon slags högre värderingar om barns rättigheter behöver vara konsistenta för att ha någon trovärdighet. Är det endast formkrav på avtalet som skall borga för ett barns rättigheter så upplever jag det som ett ganska tunt argument.

Handlar det om att skydda barnet? Handlar det om att skydda modern oavsett hennes agerande? Handlar det om att straffa/belöna mannen baserat på dennes uppsåt?

Mvh

Handlar inte din frågeställning om donation?

Ansvar för barn som man bidragit till

INNEHÅLL