Extremt behov av Råd!!!!
I september fick jag reda på att jag ska bli pappa, galet kul tänkte jag. men nu har min flickvan blitiv tokig, jag vet hormoner o allt, men elak och tokig och speciellt orationellt.. hon bor ute i skogen utanfor en liten by i irland, och tvingar mig att flytta hit, från stockholm. ingen disskution, jag har ett bra jobb i sthlm, bra lägenhet, bättre bidrag (bostads, barn, mammapenning) i sverige, speciellt nu med irlands ekonommiska kris, det hon kommer med är att barnet kommer få bo ute pa landet som är det mest självklara plus att hon har ett barn innan med en annan man (mannen är alcolist och gjort hemska saker mot henne) .vi kommer få bo hos hennes mamma med barnet i ett litet hus. suck.
hon vägrar lyssna se på dom positiva aspekterna... vad ska jag ta mig till?
vi forsätter med det emotionella, hon äcklas av mig. vill inte röra mig, inget sex (dock är det inte viktigt nu förstår jag) var där förra veckan, fick inte en enda kyss av henne, försökte få några med motades bort. hon kastar pussar över sin dotter kramar och myser hela tiden, medanst jag är en skugga, hon har inte sagt något snällt till mig nu på 3 månader. mår skit, har pratat med henne och hon förklarar att hon inte känner något längre, att vår romantiska tid är förbi, fan det har bara gått ett år sen vi blev ihop.
Sen så vill hennes 3 åring sova i sängen heeeeeela tiden. ibland är inga problem (mardrömmar, sjuk dyl.), men hon vägrar sova i sin egna säng, hon somnar där men sen börjar gallskrika och min tjej får hämta henne. har sagt att jag är emot att samsova när jag flyttar dit, har förstått att hon vill ha vår nya bebis i sängen pga sömnen, men vi kan inte vara fyra i sängen, vart är det intima?!? hon har sagt att om hennes dotter och vårt barn vill sova i sängen tills dom blir 10 så ska dom få göra det!
Anser att ett barn som är trygg i sitt egna rum utvecklas till en starkare individuell person.
Har sagt att jag får kanske ta till gästrummet pga att jag inte kan sova när hennes 3 åriga dotter sparkar och skriker på natten när mamman vänder sig som i sängen.
(hon måste ha KONSTANT uppmärksamhet nu - även när vi sover)
jag har satt mig i en knivig situation där jag kommer lämna mitt land, min lägenhet, mina vänner, mitt jobb jag älskar och min mamma (som lämnas ensam kvar) till ett hus i skogen, ett lågbetalt jobb, bidrag, inga vänner (inga att lära känna - kommer jobba med hennes mamma) till en tjej som just nu inte vill ens ta i mig med tång, vill inte ha någon romantisk situation senare, sätter mig sist i familjen, och anser att mitt jobb som pappa är att jobba och försörja familjen, INGET annat. såklart kommer jag få ett litet underverk, men jag kommer inte hinna spendera tid med lillen, pga att jag måste jobba extra för att få ihop att försörja 4 personer.(+ mamman)
vad ska jag göra? funderar på att ge det ett år sen flytta hem om jag e totalt deprimerad, få tillbaka mitt jobb (tar tjänsteledigt) får tillbaka min lägenhet, mitt liv o mna vänner, sen försörja därifrån.
och snälla inga moral mammor, jag vet att ni vill skriva om hur jag ska bita ihop o vara man stå för mitt kast.
jag gör det, men LÄS och förstå min text.
Tack på förhand för alla svar! MVH - Lasse.
hon vägrar lyssna se på dom positiva aspekterna... vad ska jag ta mig till?
vi forsätter med det emotionella, hon äcklas av mig. vill inte röra mig, inget sex (dock är det inte viktigt nu förstår jag) var där förra veckan, fick inte en enda kyss av henne, försökte få några med motades bort. hon kastar pussar över sin dotter kramar och myser hela tiden, medanst jag är en skugga, hon har inte sagt något snällt till mig nu på 3 månader. mår skit, har pratat med henne och hon förklarar att hon inte känner något längre, att vår romantiska tid är förbi, fan det har bara gått ett år sen vi blev ihop.
Sen så vill hennes 3 åring sova i sängen heeeeeela tiden. ibland är inga problem (mardrömmar, sjuk dyl.), men hon vägrar sova i sin egna säng, hon somnar där men sen börjar gallskrika och min tjej får hämta henne. har sagt att jag är emot att samsova när jag flyttar dit, har förstått att hon vill ha vår nya bebis i sängen pga sömnen, men vi kan inte vara fyra i sängen, vart är det intima?!? hon har sagt att om hennes dotter och vårt barn vill sova i sängen tills dom blir 10 så ska dom få göra det!
Anser att ett barn som är trygg i sitt egna rum utvecklas till en starkare individuell person.
Har sagt att jag får kanske ta till gästrummet pga att jag inte kan sova när hennes 3 åriga dotter sparkar och skriker på natten när mamman vänder sig som i sängen.
(hon måste ha KONSTANT uppmärksamhet nu - även när vi sover)
jag har satt mig i en knivig situation där jag kommer lämna mitt land, min lägenhet, mina vänner, mitt jobb jag älskar och min mamma (som lämnas ensam kvar) till ett hus i skogen, ett lågbetalt jobb, bidrag, inga vänner (inga att lära känna - kommer jobba med hennes mamma) till en tjej som just nu inte vill ens ta i mig med tång, vill inte ha någon romantisk situation senare, sätter mig sist i familjen, och anser att mitt jobb som pappa är att jobba och försörja familjen, INGET annat. såklart kommer jag få ett litet underverk, men jag kommer inte hinna spendera tid med lillen, pga att jag måste jobba extra för att få ihop att försörja 4 personer.(+ mamman)
vad ska jag göra? funderar på att ge det ett år sen flytta hem om jag e totalt deprimerad, få tillbaka mitt jobb (tar tjänsteledigt) får tillbaka min lägenhet, mitt liv o mna vänner, sen försörja därifrån.
och snälla inga moral mammor, jag vet att ni vill skriva om hur jag ska bita ihop o vara man stå för mitt kast.
jag gör det, men LÄS och förstå min text.
Tack på förhand för alla svar! MVH - Lasse.