Till vilken ålder anser du att ett barn behöver sitta i vagn?

Det går inte att svara på så. Det beror på barnet (stor/liten, pigg/lätt för att bli trött etc), på situationen (hur långt man ska gå, tid på dygnet, hur bråttom man har). Vår dotter åkte vagn hem från en nyårsfest några dagar innan hon fyllde sex år. Det var ca fem kilometer. Vi föräldrar ville båda kunna skåla i champagne och vi visste att det skulle vara omöjligt att få tag på en taxi. Återstod vagn och - i bästa fall - nattbuss. Jag skulle inte tvinga en sexåring att gå själv så långt mitt i natten.Dottern är visserligen ganska lång, men väldigt smal, så hon hade inga problem att få plats i lillebrors hopfällbara vagn.

Annars fick hon börja gå och ibland åka ståbräda när hon blev storasyster vid nyss fyllda tre. Om hon var väldigt trött hände det att jag tog lillebror i sele på magen och så fick storasyster vila eller till och med sova i vagnen en stund, men för det mesta gick hon. Lillebror åkte däremot ofta vagn tills han var över fyra. Nu fyller han fem om några månader och det händer att vi använder vagnen fortfarande. Han är liten för sin ålder, får lätt plats i vagnen och uppfattas nog inte heller av andra som "för stor". Han sover dessutom periodvis dåligt på nätterna pga sin astma. Då kan han vilja sova en stund i vagnen exempelvis på väg hem från dagis. Min man kör ytterst sällan bil och då behövs vagnen på ett annat sätt.

Jag använder bilen ganska mycket. Nu på vintern blir det varje dag. Bussarna går så att jag omöjligt kan hinna lämna min dotter (snart åtta år) när fritids öppnar 7.30 och sedan vara på plats när mitt jobb börjar 8.00. Med cykel och på barmark klarar jag nätt och jämt av det, så under sommarhalvåret försöker jag cykla ibland. Då cyklar givetvis även dottern. På vägen hem brukar vi sedan hämta sonen (snart fem år) på dagis (han lämnas runt 9 av min man som kan jobba hemma någon timme på morgonen). Om jag har cykel åker sonen i barnsitsen. När jag har bilen åker förstås båda barnen bekvämt i den. Så långt är alla med. Här det minsann ingen som är lat eller allmänt okunnig om vad barn kan och behöver.

Men så tittar vi på hur min man gör. Han lämnar nästan alltid sonen på morgonen och hämtar sedan båda barnen någon dag i veckan. För det allra mesta cyklar han. Dottern har inte vinterdäck på sin cykel, utan får åka i barnsitsen en bit på hemvägen den här årstiden. När de sedan kommer fram till dagis brukar sonen sitta i barnsitsen medan min man leder cykeln. Kanske börjar det redan osa lite unket och bekvämt. Barn som inte går/cyklar själva! Om cykeln är på verkstad eller om det är mer än 15 grader kallt åker maken buss och T-bana. Sonen får då promenera till och från dagis. Dock kan det hända att dottern inte ska direkt hem. Hon har ibland aktiviteter eller leker med kompisar några kilometer ifrån där vi bor. Då får sonen åka vagn när de ska hämta henne. Det brukar vara ca 18-19 på kvällen, när sonen börjar bli väldigt trött. Bussarna går sällan så bra att det funkar att åka i båda riktningarna, utan det blir promenad i alla fall åt ena hållet.

Vad är det nu som gör min man så mycket mer lat och bekväm än jag?