Varför är alla småbarnsföräldrar så stressade?

För mig handlar det om att jag inte hinner med. När jag kommer hem på¨dagarna (de veckor som mannen arbetar em tex) så är det att laga mat, fixa hemmet medan barnen kolla Bolibompa, duscha tjejerna och sedan lägga dem. Läggningen tar just nu massa tid! Är inte alls lätt just nu, när barnen äntligen sover hinner jag hänga en tvätt som jag förhoppningsvis kom ihåg att stoppa in medan jag lagade middag. Sen är kl 21 och jag ORKAR inte mer ... så denna dag hann jag inget mer än det absolut viktigaste. Sedan börjar dagen om man uppstigning kl05.30 ca ...

Mina barn är 2,5 o just fyllda 5 år, min sambo arbetar nu 3 skift vilket är ovant för oss (han har alltid gjort 5 skift förut). Jag jobbar heltid, mina fyra första arbetsdagar är lååånga medan varannan fredag är kort... min tid räcker inte till helt enkelt. Men valet är ju mitt, jag kan ju sänka mina krav på hysat hem, hemlagad mat osv eller korta min sovtid ...

för att jag vill vara den som är  mest med mina barn, jag skaffade dem för att vara med dem och stressar för varje minut jag kan vara med dem. pedagogerna ska ej vara dem som träffar mitt barn mest hur kompetenta de än är

Är inte heller stressad, jobbar bara 14dagar/månad men ändå heltid, så jag är med mina barn mkt, när barnen är på dagis så är dom där 9-17, visst barnen sover när jag kommer hem från jobbet de dagar jag jobbar men tycker inte att det gör något då jag ändå får så mkt tid med dem, jobbar varannan helg oxå men då slutar jag kl:18 så kvällen är ju inte slut när jag kommer hem. Handlar gör jag med barnen när jag är ledig så det finns alltid middag hemma, handlar även för de dagar när jag jobbar så maken slipper tänka på handling och bara laga maten. Hinner ju med städning, tvätt och sånt när jag är ledig.
Kan dock förstå dem som jobbar mån-fre att de inte hinner göra saker hemma och så på samma sätt som jag, de har ju färre timmar sas att fixa saker på.

Jag är väl en sån förälder som är stressad, fast lite lagomt mycket. Har fyra barn, eget företag, heltidsarbetande make på chefposition, restider på ca 1 timme enkel väg för oss båda, barnen ska köras till aktiviteter 4 dagar/vecka och på helgen är det ofta tävlingar. För att inte tala om alla barnkalas de blir bjudna på!  Och ja, sen vill jag hinna träna någon kväll och maken vill träna en kväll. Sen kommer det vanliga som att huset på 200 kvm ska hållas i hyffsat skick, mat ska lagas, kläder tvättas (kör en 8 kg maskin varje dag), sängkläder bytas osv. Det finns alltid något.

Vi sitter med våra kalendrar en gång/vecka och synkar vem som ska ta vad. Det fungerar och vi har själva valt att ha det så här. Och vi trivs även om det ibland blir lite väl mycket....

Jag ser mig själv som en rätt lugn person men jag har full förståelse för att andra i samma sits kan bli rätt stressade. Och jag kanske ska tillägga att det som stressar mig mest är när allt krockar! Med fyra barn blir det lätt så

 

känner igen mig...folk frågar hur jag/ vi orkar. vi har fem barn, tre tonåringar och två 2 åringar och stort hus.
Jobbar heltid båda två, jag som mellanchef med rätt krävande jobb med en del övertid och hemmajobb på kvällar i bland. Maken har skiftjobb med nätter och en del kvällar. Men nej jag kan jnte säga att jag stressar så särskilt mycket heller...allt går och oftast är det riktigt kul :)
Kanske inte alla gånger när man kommer in i som nu en sjukperiod och ingen sover, men i vanliga fall och det är oftast vanligt.
Har lärt mig en massa vardagsknep under åren, som att förbereda middagarna kvällen innan eller laga på helgen eller en ledig dag.
Planera för i snnerhet de där sena dagarna med långa dagisdagarna.
handla reglebundet.
Städa och tvätta regelbundet och lite och ofta hellre än mycket och berg.
samt att prioritera, vad vill jag, vad orkar jag, vad kan vänta och vad är kul?

Antar att det handlar om att många föräldrar vill ha så mycket tid som möjligt med sina barn. Att förskolelärarna är kompetenta är ingen vidare tröst alltid..  Barnen är ju liksom ens egna och jag tycker det är helt naturligt att vilja begränsa vistelsen på förkolan i den mån det går..  Själv har jag möjligheten att vara hemma med mina barn och det är jag galet tacksam för... :)