Så underbar men inte rätt för mej?

Har inte hamnat där ännu men om jag känner mig själv rätt så kommer jag snart att va där. Jag har en tendens att falla för "dåliga killar". Detta leder sällan eller aldrig till ngt positivt o jag ser det som en brist hos mig säjlv som jag måste jobba på. Har mellan varven haft ngn snäll kille o det har varit toppen...men så kommer vardagen o paniken. Ska jag ha det så här hela livet? Är det inte lite för bra o halv trist? Osv.

Nu har jag hittat en som är super bra. Han är fin, snäll, lyhörd, bra i sängen osv. Och jag är livrädd för att jag ska komma till den fasen jag alltid kommer till. Egentligen borde jag söka hjälp...