lillkorpen skrev 2010-12-04 01:42:38 följande:
Klart du har rätt att känna som du gör, oavsett vad han pysslar med så upplever ju du att er relation har blivit lidande. Har du pratat med honom om detta, vad säger han då? Problemet är väl egentligen inte att han spelar utan att han struntar i allt annat runtomkring. Har du sagt det till honom?
Jag hade samma problem med min man, för cirka 6 år sedan innan vi var gifta, det slutade med att situationen blev ohållbar och han åkte ut. Han kom tillbaka efter cirka ett halvår, efter mycket bedyrande om förbättring, och vi försökte på nytt. Det händer att han kan spela lite väl intensivt ibland, men då talar jag om det för honom att jag känner mig försummad och vi pratar om det hela. Ibland tycker han att jag överreagerar, vilket jag givetvis kan göra, och ibland tycker han att jag har helt rätt och vi lägger ner lite extra tid på att vara tillsammans.
Ja, jag säger det till honom hela tiden. Han blir bara arg. Han jämför det med att jag tränar! Alltså jag tränar framför TV:n ca 2 ggr i veckan medans tösen sover och han är på jobbet. Han menar på att det är ett intresse! Jag kan inte förstå hur han kan jämföra de båda sakerna! Det är ju knappast så att det första jag gör på morgonen är att börja träna och jag sätter inte igång att börja träna om han lagar mat och jag tränar inte tills klockan fem på natten.
Jag har försökt mig på en dialog, men det är som att tala med en vägg.
Han vägrar att över huvudtaget inse att vi har ett problem.
Jag har sagt att jag inte vill leva så här. Jag har t.o.m gjort slut! (men det funkar inte riktigt när han inte har någon annanstans att ta vägen och vi dessutom har en liten bebis och ett hushåll som jag inte kan försörja själv) och så älskar jag ju faktiskt honom.
Jag har sagt att de dagar han spelar (vilket är alla dagar) blir det inget sex. Vilket har resulterat i att vi inte har haft det på sex månader. Hans högsta prioritet står helt klart till spelet.
Visst kunde det ha varit värre. Det kunde ha varit så att han missskötte allt annat. Nu är det mer som att han gör det helt plikskyldigast för att med "gott samvete" kunna spela sedan. I hans ögon har jag då inget att slå ned på.
Det är som om han spelar en roll. Om t.ex mina föräldrar är här och hälsar på en stund. Då sitter han med vår dotter i famnen och är såå gullig. Så fort de har gått så lägger han henne ifrån sig eller ger henne till mig och börjar spela.
