Min man spelar onlinespel
Jag var spelberoende av ett spel liknande WoW, fast detta var ett freetoplay Shaiya.
Jag satt jag vet inte hur många timmar om dagen med detta, för mig var det en flykt från verkligheten, jag var i ett äktenskap som var på upphällningen, sjukskriven för att kroppen var slut.
Samma dag som jag lämnade min fru lämnade jag även spelet, mina vänner världen över tjatar på mig att jag ska komma tillbaka till spelet ( 7månader sen jag slutade ) men jag vet att börjar jag spela igen så sitter jag fast i det snart igen.
Dom bygger spelen på att man skall bli beroende av dom, i det spelet jag spelade så kan man betala in pengar och få fördelar i spelet, klart som f*n att man gör det då, jag spenderade $100 i månaden på den skiten.
Men väl inne i spelet så var jag jämnställd med alla andra, jag var värd lika mycket, jag satt oftast mer timmar än andra gjorde och min avatar var riktigt bra.
Jag kan ibland sakna personerna jag spelade med, men aldrig i livet att jag börjar spela igen.
Jag kan sträcka mig till spindelharpan.
Jag vet inte hur mycket av mina barns uppväxt jag har missat på grund av ett spel.
Varannan vecka när jag hade min lilla så spelade jag iofs mindre, men jag hade ändå spelet igång för att se vad som hände.
Jag vet inte vad jag ska ge för råd, han kan inte bli hjälpt om han inte själv vill det, att ställa ultimatum leder oftast bara att man låser sig ännu mer i spelet.
Det bästa som kan hända är nästan att datorn går sönder.
Jag har nu sålt min speldator som var ett riktigt monster, sitter bara med en laptop nu.