• Anonym (Kaffedraken)

    Jag är en mänsklig napp, hur bör jag agera?

    Hejsan alla mammor!

    Detta gäller mitt andra barn på  3månader. Min äldre dotter snuttade mkt på mig nätterna igenom och långt över halvåret men jag har glömt hur jag gjorde för att sluta. Min lilla använder mig nu på samma sätt och jag behöver råd. Fram tills för några veckor sedan så vaknade hon bara ca 2 ggr för att äta och sov långa pass på minst 3h och sov mkt bra i sin säng. Hon tar inte napp.

    Numera vaknar hon var och varannan timme och skajag få minsta lilla sömn så måste jag vara mänsklig napp åt henne, om man nu kan kalla det sömn. Ryggen värker och jag når aldrig djupsömnen. Försöker jag lägga tillbaka henne i hennes säng så måste jag sitta upp och amma och sedan lägga ner söva om, söva om söva passa passa...jag ni förstår vad jag menar. Därför väljer jag att vara napp för att jag åtminstone får ligga ner.

    Biter jag mig själv i svansen? Jag vill inte vänja henne att behöva mig hela natten igenom. Kanske ska jag vänta och se om denna sugperiod går över eller bryta genast. Svårt att veta om hon verkligen är hungrig, jag vill verkligen inte neka mat om hon är hungrig.

    Det värsta är att det känndes som hon var på väg att successivt sluta är på nätterna när hon var 2 mån o et känndes toppen eftersom 1an åt långt över året på natten. SUCK....

  • Svar på tråden Jag är en mänsklig napp, hur bör jag agera?
  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag har aldrig gillat det där uttrycket "mänsklig napp" Eftersom att som jag ser det så är det mammas bröst som är originalet medans nappen är ett subsitut för mamma bröst. Och jag ser det oxå som självklart och naturligt att en liten bebis på 3 mån behöver amma ofta dygnet runt inte bara för maten utan lika mycket för närhet och trygghet,

    Alltså det spelar ingen roll om din bebis är hungrig eller inte när hon vill amma. Hon skulle inte amma om hon inte behövde det. Kan vara både mat och närhet som hon behöver som sagt

    Jag fattar att det inte är så kul att tänka på sig själv som en mänsklig napp. Men att om du istället försöker tänka att det är helt normalt att din bebis behöver amma ofta för att känna närhet och trygghet och må bra så är det kanske lättare? Kan du försöka att hitta en sovställning som känns bekväm så underlättar det mycket om man samsover medans man nattammar. Är ju sååå jobbigt om man måste gå upp ifrån sängen varje gång

    Jag tycker inte att du biter dig i svansen utan att det som jag tycker är att du tillfredställer din bebis behov utav närhet och trygghet och det är bara bra för henne. Desutom så kan hon mycket väl behöva amma för maten oxå när hon är så liten.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Sen så kan du inte vänja henne med att behöva dig. Det är helt naturligt att en liten bebis behöver ha sin mamma  nära i princip dygnet runt och det är inget som vi vänjer dom med utan det är så dom är när dom föds

  • Anonym (Kaffedraken)

    jag håller med dig fullt ut. närhet är a och o absolut. jag bär mkt i sjal och tillämpar fri amning men jag menar att det känns lite väl mkt att tutten ska vara i munnen hela natten. hon kan ju inte vara hungrig precis hela tiden och närhet får hon ju ändå när hon ligger i min armhåla, tätt intill. vad jag menar med att vänja av, är att hon inte ska vara beroende att att ha nåt att suga på för att kunna sova, inte vänja av närhetsbehovet. eftersom hon inte tar napp kommer jag att bli ganska låst.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Hej

    Jag hade liknande med min dotter, fast jag ammade hela kvällarna istället men fick sova på natten tillräckligt men jag kan ändå förstå principen. Mitt råd gäller nappen. Min dotter tog inte heller napp förräns hon var 4,5 mån gammal. Försökte några gånger i veckan fram till dess och plötsligt en dag tog hon den! Innan har hon bara spottat ut den eller fått kväljningar av den. Nu suger hon för glatta livet och det är sådan enorm skillnad när man ska få henne att somna. Hon kommer till ro på ett helt annat sätt... Så mitt enda tips är att inte ge upp nappförsöken OM man vill att de ska ta napp. Är ju ej säkert att de gör det alls... men bara för att de inte gjort det tidigare behöver det inte betyda att de aldrig kommer göra det.

    Lycka till och håll ut! Det kommer inte pågå i alla evighet :)
    /Freja 79

  • Anonym (Kaffedraken)

    Min son tar inte napp eller nappflaska men jag kan inte få honom att somna på nått annat sätt änatt han snuttar på mig, hur ska jag få bort det?

  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag har samma problem men min dotter är 10 månader.

    Hon somnar på kvällen men vaknar runt 4 och vill snutta och vara nära.
    En stor del av problemet är att hon nu har tänder och när hon håller på att somna glider de ihop...
    Om jag vägrar ta henne i min säng kan det ta uppåt 2 timmar för henne att somna igen.

    Hon sov hela natten i sin säng tidigare så det känns ju som att det går åt fel håll!

  • Anonym (Kaffedraken)

    Har samma "problem"...
    Dottern vill äta på mig hela nätterna, slutar med att hon blir för mätt/magknip, ligger o sparkar på mig för att hon inte kommer till ro, för att till sist kaskad-spy allt hon fått i sig...Å så börjar det om igen...

    Vill gärna att hon tar napp men hon vägrar...Får väl försöka truga lite varje dag...

  • Anonym (Kaffedraken)

    samma här min pojk blir nu 3mån och älskar "sin" tutte och snuttar ofta! dock de kvällar som han vill små äta hela tiden tar jag det eftersom de kommer i tillväxtperioder speciellt nu runt 3mån och vill ha mer närhet mat och sämn i olika omgångar =) appen och allt annat verkar kört, dock har han nu sen några veckor lärt sig attta till hanen på natten och som sagt han är liten, snart blir det att han kommer trösta sig sjöälv med en snuttis... vi samsover, orkar inte strula med att lyfta i honom i sängen, med tanke på att man e mammaledig så känner jag att jag kan va trött (driver eget företag med 7 hästar) och klarar även det på dagarna med tanken på att han snart blir större och sover bättre =P

  • Anonym (Kaffedraken)

    Tänk på att hon är 3 månader. De växer vanligtvis så det bokstavligen knakar mellan 3-4 månader, så det kan ju faktiskt vara det som är den enkla anledningen till att nattammar mer nu.

    Min yngsta fick för sig strax innan 8 månader att han inte kunde sova alls, och då menar jag verkligen inte alls, utan att ha bröstet i munnen. Då var jag tvungen att göra något. Han hade en jobbig och låååång separationsfas då han vaknade var 30-60 minut nätterna igenom konsekvent från det att han var 5½ månad till 9 månader......och det gick ok tills han var tvungen att ha bröstet i munnen hela tiden. Det tog runt en halvtimme för honom att somna vid bröstet efter ett uppvak och sedan kunde jag inte röra mig = inte sova något alls. Tog jag ur bröstet försiktigt så vaknade han och det var bara att börja om från början......tappade han bröstet själv så vaknade han och det var bara att börja om från början. Då tog jag initiativet och slutade nattamma. Vaggade istället........precis som med storebror som du nog minns från vår gamla "somna-utan-gråt"-tråd.....för det är väl du .

    Jag tycker inte att du ska bekymra dig med en 3-månaders . Kan hälsa att vi fortfarande sover med båda våra och de sover hela nätter numera . Man glömmer fort.......alla vakennätter .

  • Anonym (Kaffedraken)

    Amma så mycket du kan på dagarna för att förebygga. Erbjud fast h*n inte ber om det. Ofta och så länge det går. Försök inte heller söva barnet för mycket på dagarna. Låt det vara livat och håll igång så mycket du orkar.

    Funkade på min 3:e. Klart han vaknade och behövde ammas på natten, men mer 3 ggr i stället för 7. Och när det var som jobbigast rullade jag in honom i ett eget täcke bredvid mig (för att vi inte skulle väcka varann så lätt). Funkade också.

  • Anonym (Kaffedraken)
    Freja79 skrev 2010-12-16 21:26:29 följande:
    Hej

    Jag hade liknande med min dotter, fast jag ammade hela kvällarna istället men fick sova på natten tillräckligt men jag kan ändå förstå principen. Mitt råd gäller nappen. Min dotter tog inte heller napp förräns hon var 4,5 mån gammal. Försökte några gånger i veckan fram till dess och plötsligt en dag tog hon den! Innan har hon bara spottat ut den eller fått kväljningar av den. Nu suger hon för glatta livet och det är sådan enorm skillnad när man ska få henne att somna. Hon kommer till ro på ett helt annat sätt... Så mitt enda tips är att inte ge upp nappförsöken OM man vill att de ska ta napp. Är ju ej säkert att de gör det alls... men bara för att de inte gjort det tidigare behöver det inte betyda att de aldrig kommer göra det.

    Lycka till och håll ut! Det kommer inte pågå i alla evighet :)
    /Freja 79
    tack för ditt stöd! jag ska absolut prova nappen med jämna mellanrum
  • Anonym (Kaffedraken)
    Flickan och kråkan skrev 2010-12-17 21:11:22 följande:

    Tänk på att hon är 3 månader. De växer vanligtvis så det bokstavligen knakar mellan 3-4 månader, så det kan ju faktiskt vara det som är den enkla anledningen till att nattammar mer nu.

    Min yngsta fick för sig strax innan 8 månader att han inte kunde sova alls, och då menar jag verkligen inte alls, utan att ha bröstet i munnen. Då var jag tvungen att göra något. Han hade en jobbig och låååång separationsfas då han vaknade var 30-60 minut nätterna igenom konsekvent från det att han var 5½ månad till 9 månader......och det gick ok tills han var tvungen att ha bröstet i munnen hela tiden. Det tog runt en halvtimme för honom att somna vid bröstet efter ett uppvak och sedan kunde jag inte röra mig = inte sova något alls. Tog jag ur bröstet försiktigt så vaknade han och det var bara att börja om från början......tappade han bröstet själv så vaknade han och det var bara att börja om från början. Då tog jag initiativet och slutade nattamma. Vaggade istället........precis som med storebror som du nog minns från vår gamla "somna-utan-gråt"-tråd.....för det är väl du .

    Jag tycker inte att du ska bekymra dig med en 3-månaders . Kan hälsa att vi fortfarande sover med båda våra och de sover hela nätter numera . Man glömmer fort.......alla vakennätter .


    ja det är jag, jag inns dig mkt väl. viss glömmer man fort, jag har redan glömt hur min äldre dotter betedde sig vid denna ålder och hon var säkerligen likadan ;). Numera sover hon hela nätter i eget rum, men du vet hur mkt jag har fått kämpa för at komma dit. Jag vill helst inte göra samma misstag igen...längtar så mkt efter att få sova. Kul att höra att det fungerar bra för dig just nu. Några tankar på flera barn??? 
  • Anonym (Kaffedraken)
    skånegås skrev 2010-12-17 21:17:57 följande:
    Amma så mycket du kan på dagarna för att förebygga. Erbjud fast h*n inte ber om det. Ofta och så länge det går. Försök inte heller söva barnet för mycket på dagarna. Låt det vara livat och håll igång så mycket du orkar.

    Funkade på min 3:e. Klart han vaknade och behövde ammas på natten, men mer 3 ggr i stället för 7. Och när det var som jobbigast rullade jag in honom i ett eget täcke bredvid mig (för att vi inte skulle väcka varann så lätt). Funkade också.
    Jag ammar massor dagtid och låter dottern sova när hon blir tröttannars blir det verkligen outhärdligt dagtid. Det har blivit lite bättre sedan jag lät hennes säng stå en bit ifrån våran och jag försöker verkligen att söva om henne där efter varje amning men det lyckas inte alltid tyvärr.
  • Anonym (Kaffedraken)
    Mamma 2008 skrev 2010-12-20 14:07:54 följande:
    ja det är jag, jag inns dig mkt väl. viss glömmer man fort, jag har redan glömt hur min äldre dotter betedde sig vid denna ålder och hon var säkerligen likadan ;). Numera sover hon hela nätter i eget rum, men du vet hur mkt jag har fått kämpa för at komma dit. Jag vill helst inte göra samma misstag igen...längtar så mkt efter att få sova. Kul att höra att det fungerar bra för dig just nu. Några tankar på flera barn??? 
    Nej, inga planerade . Ibland får jag en längtan efter en tredje....det är ju så härligt när de har varandra och se dem tillsammans....mina går inte en meter ifrån varandra idag......har fortfarande båda hemma på heltid. Äldsta ska börja förskola nu efter nyå. Jag tror inte sambon har tänkt sig fler....och det har väl egentligen inte jag heller....men, vi får väl se, inte just nu i alla fall. Det har periodvis varit väldigt tufft att ha dem så tätt och just nu är det rätt underbart bara. Båda sover och de har liksom hittat varandra. Rätt harmoniskt.....i alla fall mellan diverse känsloutbrott . Kanske kan längtan efter ytterligare en liten knodd mest vara saknaden av att bebistiden är över. Känns som att vi ska koncentrera oss på de två vi har för tillfället . Blir trångt med 3 barn i sängen .....även om vi har fått till en familjesäng som är 390-bred.

    Ja, det är skönt att sova . Något fantastiskt har hänt senaste två helgerna. De har vaknat vid 06.30 som vanligt......men sedan har de legat kvar....och somnat om....till strax efter 8!!! Vi har inte sovit så länge sedan äldsta föddes .
  • Anonym (Kaffedraken)
    Melly skrev 2010-12-07 11:07:37 följande:
    Sen så kan du inte vänja henne med att behöva dig. Det är helt naturligt att en liten bebis behöver ha sin mamma  nära i princip dygnet runt och det är inget som vi vänjer dom med utan det är så dom är när dom föds
    Men om barnet sovit snällt i sin säng och nu plötsligt ska leka häftploster?

    Nu när jag tar henne i min säng och låter henne somna där för att jag bara måste få sova lite känns det som jag "vänjer" henne vid att ha mig nära eller aldra helst amma hela natten utan avbrott.

    Hon släpper inte längre taget när hon somnar. Jag får rycka ut bröstet och offta vaknar hon av det och jag får lämna tillbaka det direkt....

    Det känns absolut som jag "vänjer" henne vid en massa saker och skuter mig själv i foten!
  • Anonym (Kaffedraken)
    Jag känner precis likadant. Och håller på att bli tokig. När hon somnar tappar hon tutten och gnäller och jag måste stoppa in ...om och om igen. Jag hinner aldrig somna och känner mig som en zombie.... 
  • Anonym (Kaffedraken)

    Nu har jag haft 2 bra nätter!

    Men jag förstår varför vissa föräldrar tar till 5 minuters metoden till slut....

  • Anonym (Kaffedraken)

    Gammal tråd men aktuellt ämne.

    Mim son är 8 månader och kan inte sova utan min tutte i munnen. Jag är ständigt trött och på dåligt humör, vet inte hur jag ska orka. Han vägrar napp.

    Jag antar att vi får försöka få honom att somna om på annat sätt. Någon som har tips?

Svar på tråden Jag är en mänsklig napp, hur bör jag agera?