Använder ni er av time out eller liknande?

Mitt svar vart "annat", men egentligen är det sanna svaret om jag ska vara ärlig "nej, aldrig".
Anledningen till att jag svarade annat är att jag sett supernanny rätt mycket och inte riktigt kan förstå den enorma folkhetsen mot henne och hennes metoder. Vår son är bara två år än och jag tycker han varit/är för ung för att behöva sitta på någon slags time out.
Däremot har jag inte riktigt min uppfattning klar om huruvida jag skulle kunna tänka mig prova det i framtiden någon gång om inget annat fungerade. Därför svarade jag "annat".

Nja. Bär in sonen (ca3år) på sitt rum ibland. T.ex. om han skriker och slåss när vi äter middag (han blir arg för att vi vill äta när han inte vill ha middag), då bär vi in honom och säger att det är okej att skrika inne på hans rum men att vi vill ha det tyst och lugnt när vi äter. Men vi använder det aldrig som någon bestraffning.

Ja det gör vi ofta men då en egen variant av det. Vi har ingen tidsgräns där t.ex. utan barnen får själv välja när dom är redo att komma bort och då kommer dom till oss och vi pratar om det som hänt. Dom brukar då få sitta på en stol i vardagsrummet eller köket.

Om vi sagt åt barnet/barnen att dom ska eller inte ska göra något flera gånger utan att få något gensvar så brukar det funka bra att dom får sätta sig på stolen och ofta räcker det med typ 15-60 sekunder så lugnar dom sig. T.ex. om dom är allt för högljudda eller bara retas/bråkas med varann.

Nej aldrig. Hon hade en kort period nyligen där hon kunde skrika allt vad hon har om det var något hon ville reagera mot, framförallt vid matbordet. Men vi har alltid sagt att skrika får man göra ute. Ett fåtal gånger tog någon av oss med henne ut och satt där med henne tills hon lugnat ner sig, så att man kunde prata om saken. Vi har försökt lära henne att hellre uttrycka sig i ord än att bara skrika så hela huset får tinnituss... nu var det länge sen vi sist hade något sånt utbrott. Så nej, skulle aldrig få för mig att straffa barn på det sättet varken för att de visar känslor, eller för att de gjort något som vi anser vara fel.

Nja.... Är han väldigt olydig så får han sitta på trappan för att lugna ner sig. Han får själv gå därifrån när han sagt förlåt. Och vi är precis runt honom i köket och vardagsrummet så han sitter inte där helt själv och heller itne tidsbestämt.
En plats där han får lugna ner sig helt enkelt och han vet att när han sitter där (extremt sällan) så har han gjort fel.

Röstade "Annat" eftersom jag tycker att vi väl kan sägas köra nån slags time-out, men då tillsammans.
Om min lille 21-månaders får totalt bryt över att saker inte blir som han önskar, slår på nån eller så, ja då tar jag honom åt sidan, sätter mig bredvid och rider ut stormen. 

Det skulle aldrig falla mig in. Det är ganska allvarliga överträdelser som krävs av vuxna för att de ska bli uteslutna ur gemenskapen så för mig är det ett rätt hårt straff.

Vid enstaka tillfällen när det har spårat ur totalt trots tillsägelser och varningar så har det hänt att barnen har fått gå ifrån det som görs.
Kan man inte sköta sig så får man inte vara med oavsett om det gäller att äta middag eller lek.
Det är dock ingen speciell plats som de fått gå till utan vi tar dem ur situationen till ett annat rum och pratar med dem och säger att de är välkomna tillbaka om de kan sköta sig.

Ni som har barn som testar gränser, kör ni med andra typer av straff/konsekvenser istället då?

Tänkte tex på ett tillfälle när min syster med sin 3,5-åriga son var hemma hos oss. Där fanns också en hund. 3.5-åringen ville inte låta hunden vara ifred trots tillsägelser. Var på hunden och petade, knuffade osv och hunden var uppenbart inte nöjd med det. Tillslut sa pojkens pappa till på skarpen, tog med sig sonen till vårt sovrum och satt ner honom på sängen. Sa att "om du inte kan låta hunden vara ifred får du inte vara i samma rum smo hunden utan vi får stanna här nere i sovrummet resten av tiden". Pojken vart ledsen, bad om förlåt och lovade sluta. I samma ögonblick de kom ut igen rusade han raka vägen mot hunden, sparkade den i sidan och skrattade. Vad gör man i en sån situation?

Fast det är ju ganska långt ifrån time-out eftersom man tillsammans bara väntar ut känslostormen . Det är rätt svårt att ha någon vettig kommunikation mitt i en härdsmälta .

Ett av de största problemen med time-otu som jag ser det är att man förvisar ett barn i en situation då det är i som störst behov av en närarande vuxen.