ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Hejsan, hoppar in här från att ha hållit till i symtom tråden. Hoppas jag får vara med

Kort om mig: Medelålders kille som fått diagnos för ca ett halvår sedan. Varit hyffsat "högfungerande" med examen, socialt fukat bra i stort, men massa dålda problem som man gömt. Ja tills det inte gått längre. Har aldrig haft någon lång anställning t ex. Säger oftast upp mig själv. Byter inriktning i arbetslivet. Halkar in periodvis i depression och sjukskrivningar. Har haft fantastiska förhållanden, men som ändå tagit slut. Överempatisk, för snäll, svårt att säga "Nej". Och så det vanliga, kort tålamod, dålig uppmärksamhet, oändligt rastlös, ohämmad vid fel tillfällen mm envis och lite obstinat, och har ibland svårt för att "byta perspekiv". Är grym på att hyperfokusera, men fastnar aldeles för lätt i fel saker, så man typ glömmer att äta eller gå på holken en hel dag. Svårt med lagom. Perfektionist i ordets sämsta bemärkelse. Kan skjuta upp saker i oändlighet. Och slutligen noll tidsuppfattning varför jag 95% av gångerna kommer för sent. En "kort" presentation.

Hoppas någon här har lust att utbyta erfarenheter om hur man kan jobba med det som inte funkar, t ex medicin eller ändra sitt tänkande beteende. Smarta knep, mm och ja medicin också. MEN också på samma sätt hur man kan utnyttja sina starka sidor på bästa sätt t ex hyperfokusering, empati, rastlöshet (kan vara en stor fördel ibland tycker åtminstone jag

Och förstås .... God fortsättning!!!

ny med adhd: Hej! Känner förstås också igen väldigt mycket av det du skriver. I den mån det gäller för killar också. Graviditet blir ju lite svårt liksom  Själv gillar jag inte kaffe nåt vidare, men "missbrukar" tidvis energidryck. Nåt som är ganska intressant är att sen jag började med concerta för ett par månader sedan snart, så har mycket av sötsuget försvunnit. Visserligen miskar aptiten i stort (man får se upp så man inte minskar för mycket i vikt), men sötsuget har nästan försvunnit helt. Trevligt faktiskt. Själv tycker jag också att nikotinsuget minskat märkbart. Fast jag fortsätter och snusar. Dels för att visst sug finns kvar, dels av gammal vana. Men mest kanske för att jag har så bra "minnen" hur lugnande och koncentrationshöjande det har varit ibland. Kanske jag inbillar mig. Men speciellt i början, eller när man haft ett uppehåll, så tycker jag de första snusarna gör en så underbart lugn och fokuserad. Lite som om man "självmedicinerat".

Här är en länk till ett 9 veckors gratis program/kurs om ADHD i form av e-brev...läs mer... Har just anmält mig men vet inget.... får se vad det ger. Hör gärna av er om ni testar

http://changetech.cloudapp.net/ChangeTech.html?Mode=Trial&ProgramGUID=fe2a7f13-cf08-4d6c-9671-1da9c460d33b

hittade den på bokstavsfolk.ifokus.se. Verkar vara seriöst åtminstone. Får se vad mer man kan hitta när man surfar runt och letar info på nätet (mer än någon normal människa skulle få för sig att göra

Oj oj vad ni är aktiva i tråden! Trevligt.
ny med ADHD: Oftast är jag "högfungerande" och klarar av det mesta, men med ibland så pressar jag mig för hårt och då klappar jag ihop totalt. Hoppas förstås att det ska vara historia nu med diagnos, och att jag slipper det framöver. Men jag tror det beror lite på hur "alvarligt man är drabbad". Något som kan ställa till det brutalt, är ju dåligt arbetsminne. För min del är det inte så illa utan jag testade strax under "normal", på den punkten. Och visst, måste använda kalender för möten och händelser. Annars är det kört Glömmer var jag parkerar bilen, och har jag inte en inköpslista (vilket jag nu använder 99% av gångerna) så kommer jag inte hem med det som var tänkt från början. Men jag har det nog lite lättare än vissa andra. För min del var det ändå en tydlig indikation för diagnosen, eftersom jag hade så pass mycket sämre på arbetsminne jämfört med andra delmoment vilka ADHD /ADD inte påverkar.

Angående Strattera. Har för mig att det inte är ett SSRI, utan liknar mer SNRI preparat. Altså hjälper även med N=Noradrenalin (och inte bara S=Serotonin), vilket för övrigt bildas när dopamin bryts ner i kroppen. Vilket ju är intressant eftersom övriga ADD/ADHD mediciner oftast avser att öka fritt dopamin i knoppen. Själv fick jag effekten av Strattera att all och då menar jag ALL ångest försvann. Och det var inte så illa eftersom jag hade mycket av den varan på lager Men..... jag blev trött som en zoombie, och eftersom låg energinivå ställer till det mer för mig än ångesten, så slutade jag med Strattera och började med Concerta istället (CS=Centralstimulerande, alltså ökar fritt dopamin). Ångesten är för mig mer en biprodukt av att livet skiter sig p g a ADHD/ADD och den låga energinivån. Hoppas att om jag blir lite piggare och mer fokuserad, att livet funkar, d v s att ångesten då automatiskt också blir fixad. Eller rättare sagt aldrig kommer visa sitt fula tryne igen, så att den därmed inte heller behöver åtgärdas.
Tror dock att man i Svergie ofta först skriver ut Strattera för att det inte är CS, och därmed inte kan missbrukas. De som är ute efter diagnos bara för att få kul piller har nog inte tålamod med att testa Strattera först. Undrar faktiskt om inte socialstyrelsen rent av har i sina rekomendationer att testa Strattera först. Hur som helst finns det ju också en poäng i att ta bort ångesten. Och så trött som jag blev av den kanske det funkar för dem med extrema hyperaktivitetsproblem  Jag är dock åt andra hållet, ADD seg. Sedan tycker jag mig ha fått uppfattningen att Strattera funkar på färre (kanske 15-30%) än CS som verkar funka för ca 50-75% av de som testar. Socialstyrelsen har dessutom fastslagit ett dokument om ADHD, att CS (i form av metylfenidat -Ritalin -Concerat mfl) är det huvudsakliga medicinska behandlingsalternativet.

Samarkand: Tråkigt att hör hur jobbigt du har det! Hoppas verkligen du kan komma in i en uppåtgående spiral snart, och få lite mer glädje i livet.

Har dock ett par tankar om relationer och ADD/ADHD, och jag känner igen mycket av det du skriver. Jag tror att vi lätt dras till "samma sort" som oss själva. Själv kan jag bli knäpp av nära relationer med NT (neurotypiska=normala) människor. Även om min rastlöshet mest sitter på insidan, är det frustrerande med brist på rastlöshet hos andra. T ex solsemester och ligga en hel dag på stranden tillsamman.... VA SKÄMTAR DU!?!?! jag blir knäpp efter max 15 minuter och måste hitta på något stimulerande, förslagsvis dra framkameran och fotografera Men det gäller allt. Ingen entusiasm, starka åsikter, tankebanor med snabba hopp i associationerna som en vanlig människa aldrig hänger med i + lite speciell humor ...... tja, hur ska jag förklara det. Lite som att ha en partner i livet som känns lika dant att vara till sammans med som att sitta på 90-väg bakom en bil med husvagn!   som kör i 70 kmh. 

Däremot tror jag inte att det är omöjligt för oss att bli kära i NT människor. Jag har råkat ut för båda sorter. Som mig själv och NT. Bara lite svårare att hitta en NT som passar. ADD/ADHD har jag dragits till i större omfattning än vad som är skulle kunna förklaras av slump.
Men här kommer kruxet. Förhållanden med både NT, och ADHD/ADD partners kommer vara tuffa att klara, om vi själva inte får lite rätsida på våra/deras ADD/ADHD problem. Visst, vi blir nog aldrig helt "normala", men jag tror att vi med kunskap om våra problem, kan få mer fungerande och tillfredställande liv, än utan diagnos/självinsikt. Och då ökar också möjligheterna till bra förhållanden, med både NT och ADHD/ADD partners (förutsatt att partnern med ev ADD/ADHD, också jobbar med sig själv.

En sak som jag dock har märkt, och som jag tycker är extremt logisk. När jag haft en NT patner, har jag själv fungerat bättre då jag delvis rättat in mig efter den personens strukturerade tillvaro. Eftersom ADD/ADHD personer ofta är oorganiserade, smittar det lätt av på oss, och förstärker våra oorganiserade dåliga vanor. Lite som att som missbrukare försöka leva tillsammans med en annan missbrukare. Jag nu hoppas jag att ni förstår mig rätt. Jag säger INTE att vi i sak ska jämföras med missbrukare. Bara att vi har mindre vettiga beteendemönster som kan uppmuntras om vi lever tillsammans med någon som har samma beteende. Lever vi tillsammans med en NT person kan vi istället ta efter den personens goda vanor.

Tja, bara lite tankar och personliga uppfattningar om ett komplicerat ämne.

Tänkte kunde infoga ett par länkar.
http://www.addforums.com/forums/index.php     (mycke relevant forum, med många trådar)
http://adultadhdrelationships.blogspot.com/?zbrandid=3090&zidType=CH&zid=2024372&zsubscriberId=752576828    (kunnig blogg, inte så long, som dock tar upp en ehl del bra just om relationer).

Hej Yrja
Kolla denna tråden, där står det mesta:
www.familjeliv.se/Forum-4-50/m51778977-1.html

Annars kort sammanfattning. Vissa studier pekar på mycket bra resultat, men de är fortfarande ifrågasatta av andra forskare. D v s ingen konsensus ännu. Men i grova drag ur mitt minne. Omega tre är ett samlingsnamn för vissa fettsyror, d v s det finns flera olika sorter. Från växtriket, t ex linfö, och från djurriket, t ex fisk, säl, och krill. Bara den från djurriket har de specifika fettsyror som kan hjälpa vid AD(H)D. Lite närmare exakt heter de DHA och EPA. Beroende på vilken sort man köper finns olika höga halt av dessa.

Praktiskt innebär det att om vi köper en burk med 200st omega3 kapslar a 500mg st, som har en halt av säg 15%EPA och 20%DHA för 100kr, så är den burken dyrare än om vi köper en burk med samma antal och storlek på kapslarna som innehåller 30%EPA och 40% DHA men som kostar 180kr. Det finns 100% mer av de ämnen vi behöver, men den kostar bara 80% mer.

EyeQ tror jag en finare variant heter, men som är lite väl dyr ofta. Bara att kolla runt lite vilken som har höga halter av de viktiga syrorna, och vilken som är prisvärd. Generellt tror jag inte det finns någon direkt dålig. De flesta har hög renhetsgrad (dvs består bara av olja). Det är viktigt för fisk och skaldjursallergiker som mig. Fast jag är ändå lite osäker på om det verkligen stämmer, så jag fegar en del med min Omega3. Andra märken är Eskimå, Friggs, till och med Netto har någon variant ganska billigt på hyllorna ofta. Det enda viktiga är att kolla halten av just DHA och EPA.

Sedan rekommenderar de som hävdar att det hjälper, att man tar hög dos de första veckorna (kommer inte ihåg hur länge) men typ ca dubbel dos tror jag det var. Sedan går man ner till normal dos. Äter man redan mycket fisk, och helst fet fisk, i sin vanliga kost, då kanske det knappt behövs alls. Men speciellt barn numer äter ju inte så mycket sån't.

Själv tycker jag när jag har provat (i lite för låg dos för jag har fegat) att man lätt rapar lite äcklig smak ut i munnen. Men det är nog väldigt olika. Dock en anledning som jag hört gjort att flera har lagt av. Å andra sidan finns de som inte har "rapproblen" och som tycker det hjälper. Varför inte testa? Men som sagt, man behöver nog väldigt hög dos i ca en månad eller kanske mer, för att det ska ha en ärlig chans, och de flesta tror jag lägger av innan, och tar för lite för kort tid, för att det ens ska ha en chans att funka (som jag också gjorde). Inte konstigt då att man inte märker något.

Själv har jag provat, men

http://www.omega-3.se/nyheter/2008/lakemedelsverket-om-omega-3-och-adhd/
Läkemedelsverkets åsikt mycket kort och kärnfullt. Typ 10 meningar

http://www.omega-3.se/barn.html
Lite allmänt, men kanske inte helt objektivt.

http://www.bbc.co.uk/science/humanbody/mind/articles/intelligenceandmemory/omega_three.shtml
en mycket bra populärvetenskaplig artikel från BBC på ämnet som ger exempel, förklarar enkelt men exakt, och tar upp forskningen kort. Bara ca en sida, men bra.

Kort: teorin är att fettsyror sitter i cellväggarna. När signalsubstanser som t ex dopamin ska ut genom en cell för att kunna binda till mottagarna på nästa nercell i nervtråden, t ex i hjärnan, måste den alltså ut genom cellväggen från sin egen cell först. Har man för lite DHA, använder cellerna istället DPA(n-6) som material i cellväggen. Denna fettsyra är väldigt lik i det mesta, men betydligt sämre på att släppa igenom signalsubstanser. DHA är lite som ett rent fönster, medan DPA är som ett rejält skitigt. Båda släpper igenom ljus, men det ena är bara mycket bättre.

Viktigt är också att kroppen själv inte kan tillverka dessa fettsyror, utan vi måste få i oss det med kosten. Vet vi med oss att vi äter väldigt lite fisk, bord alla käka lite omega 3. Inte bara de med AD(H)D.

Samarkand: Det låter inte alls konstigt, utan snarare väldigt troligt och logiskt. 1) Jag har också trott att mina partners varit mer eller mindre NT. Jag har ju först det senaste året fattat. Nu i efterhand har jag fått en helt ny förståelse för mitt liv, och de jag delat det med samt kompisar. Många chockande insikter kan jag lova
2) Väldigt troligt att tuffa händelser påverkar oss starkt och kan provocera fram mer av vårt "äkta" beteende. Själv klappade jag ihop första gången i samband med att min far gick bort. Kanske inte so mycket pga honom, men mer effekterna det hade på min mor, som tog det väldigt hårt.
3) Vi är trots våra gemensamma "problem" trots allt individer med olika personligheter och karraktärsdrag. Att vi inte tycker exakt lika, gillar en del olika saker, och beter oss lite olika/har olika behov är självklart. Vore konstigt annars. Har faktiskt förvånats lite över hur mycket vi här på forumet faktiskt har gemensamt. Trodde vi skulle vara ännu mer olika. För mig är det en väldigt intressant utmaning nu framöver, att avgöra vad som är min ADD, och vad som är kasst inlärt beteende (coping-strategier), som faktiskt inte är ADD och som jag kan "fixa".

Hmmm..... nu blev jag filosofisk som vanligt Men det är bara min personlighet. Kan resonera, teoritisera och grubbla i evigheter